NAWSA Subject File International Woman['s] Suffrage Alliance Printed matter Madame Signe Lund Stratford Hotel Kristiania 11 E. 32nd, N.Y.C. Pourquoi les Françaises doivent et veulent voter par Pauline Rebour Licenciée en Droit Secrétaire Générale Adjointe de l'U. F. S. F. PRIX : 0 fr. 30 1925 PUBLICATIONS DE L'UNION FRANÇAISE POUR LE SUFFRAGE DES FEMMES 53, Rue Scheffer -- Paris (16e) Union Française pour le Suffrage de Femmes Fédération nationale (150 groupes et sections) affiliée a l'Alliance Internationale pour le Suffrage des Femmes Siège Social : 53, Rue Scheffer, 53 -- PARIS (XVIe) BUREAU Présidente: C. BRUNSCHVICG, [?]. Vice-Présidentes: JANE MISME et M. PICHON-LANDRY. Secrétaire Générale: G. MALATERRE-SELLIER, [?]. Secrétaire Générale adjointe: PAULINE REBOUR. Secrétaires: T. CASEVITZ, S. GRINBERG, M.-l: PUECH. Trésorière: M. DÉSAVIS. EXTRAIT DES STATUTS ART. 2. - Le but de l'U. F. S. F. est d'obtenir, pour les femmes, le droit de suffrage au même titre qu'il est ou pourra être accordé aux hommes. En vue de réaliser cette réforme, l'U. F. S. F. s'efforcera: 1o De former dans toutes les régions de France des groupes et sections de l'U. F. S. F.; 2o De fédérer les sociétés qui ont le suffrage des femmes à leur programme; 3o D'organiser une propagande par la presse, par des publications, des conférences, par une intervention suivie auprès des pouvoirs publics et, d'une façon générale, par tout mode d'action favorable à la cause; 4o De préparer les femmes à remplir dignement leurs devoirs en développant leur éducation civique, sociale et morale. ART. 3. - L'action de l'U. F. S. F. est indépendante de tout parti politique et de toute opinion religieuse. Chaque adhérent fixe lui-même le montant de sa cotisation (minimum : 2 francs). Pourquoi les Françaises doivent et veulent voter Depuis longtemps, la question du suffrage féminin est posée devant l'opinion, au Parlament. Beaucoup de pays ont déjà accordé aux femmes le bulletin de vote et nul ne s'en est repenti. Nous demandons que les Françaises prennent, dans les affaires du Pays, leur part naturelle de responsabilités et nous n'arrêterons notre action que le jour où elles posséderont le droit de suffrage dans les mêmes conditions que les hommes. 1. - NOUS VOULONS VOTER, PARCE QUE NOTRE DROIT EST INDISCUTABLE Les principes du gouvernement démocratique, proclamés en 1789 dans la Déclaration des Droits de l'Homme, veulent que tous ceux qui obéissent aux lois et paient les impôts participent à l'élection des gouvernants. Les femmes sont assujetties aux loi, aux impôts. Pourquoi n'ont-elles pas le droit d'intervenir dans le choix des législateurs? Il est impossible de parler d'infériorité; il ne s'agit pas de tel ou tel métier: la force physique ne joue ici aucun rôle. Quant aux aptitudes intellectuelles, on n'exige même pas de l'électeur qu'il sache lire! Or, les lois scolaires de 1882 et 1886 ont fait l'instruction obligatoire pour les deux sexes; et les femmes sont, dans l'ensemble, aussi instruites que les hommes. Elles ne leur sont pas moralement inférieures; beaucoup inclinent même à penser qu'elles leur seraient plutôt supérieures. Pourquoi, dès lors, la loi écarte-t-elles les femmes de la vie politique du pays et les range-t-elle avec les enfants, les fous et les criminels? -4- II NOUS VOULONS VOTER, PARCE QUE LE BULLETIN DE VOTE EST UNE ARME Nous avons besoin du bulletin de vote pour obtenir des lois plus justes, des conditions de vie plus équitables. Le citoyen choisit ses représentants et leur confie ses intérêts. S'il est mécontent de leur gestion, il peut les remplacer par d'autres. L'élu sait ce qui l'attend. Aussi se préoccupe-t-il de l'opinion de ses électeurs et, loin de lui en faire un grief, nous pensons que c'est pour lui un devoir. Mais dès lors celui qui ne vote pas ne compte pas. Nous estimons que les femmes ont des intérêts à défendre et que ces intérêts, parfois en contradiction apparente avec ceus des hommes, sont insuffisamment défendus dans un régime où les femmes sont éloignées de la vie politique. 1° L'Epouse a besoin du bulletin de vote Par le mariage, la femme perd toute liberté en ce qui concerne sa nationalité, sa personne et ses biens. La Française qui épouse un étranger suit la condition de son mari et l'étrangère qui épouse un Français devient Française (art. 12 et 19 du Code civil) (1) même si l'une et l'autre eussent préféré garder leur nationalité d'origine. L'article 213 déclare: Le mari doit protection à sa femme, la femme obéissance à son mari. C'est là une disposition d'ordre public que nul contrat particulier ne peut briser. Elle est si bien une des idées directrices de la législation de la famille qu'on la retrouve dans l'article 214: La femme est obligée d'habiter avec son mari. Pendant l'instance en divorce, où l'épouse est autorisée à quitter le domicile conjugal, le juge, qui laisse toute liberté au mari, doit fixer à la femme le lieu de sa résidence provisoire (article 236) et la femme est tenue de justifier de sa résidence dans ma maison indiquée toutes les fois qu'elle en est requise; à défaut de cetter justification, le mari peut lui refuser la provision alimentaire, etc..., la faire déclarer non-recevable à continuer ses poursuites (article 241) C'est ainsi, que même pendant l'instance en divorce (1) Certaines législations étrangères, comme celles des Etats-Unis et d'autres pays d'Amérique, ont reconnu aux femmes le droit de garder leur naitonalité, même si elles épousent un étragner. -5- engagée par elle, la femme est encore sous l'autorité d'un mari dont la loi se fait complice. La femme mariée, étant considérée par le Code civil comme une mineure, ne peut, dans la plupart des cas, disposer librement de ses biens. Le contrat qu'elle signed ne doit contnir aucune disposition tendant à supprimer cette incapacité légale, corollaire de la subordination définie par l'article 213 (art. 1388). Si, dans le cas de séparation de biens, la femme administre ses biens - sans pouvoir cependant en disposer librement - dans les contrats de communauté, qui sont ceux de la très grande majorité des ménages français, elle n'a ni l'administration ni la libre dispostion de sa fortune: Le mari a l'administration de tous les biens personnels de la femme (art. 1428). Une restriction cependent: Il ne peut aliéner les immeubles personnels de sa femme sans son consentement (art. 1428). Ne croyex pas, pour cela, la femme libre de vendre ou donner ce que le Code civil appelle pourtant ses biens propres. Les articles 1535 and 1538 nous rappellent qu'il faut, pour chaque opération, l'autorisation du mari et qu'une autorisation générale donnée par contrat de mariage ou depuis est nulle. Une hypothèque légale sur les biens du mari semble protéger la femme contre la mauvaise administraiton du chef de famille. Mais il faut d'abord que le mari ait des immeubels. Et, dans la plupart des cas, la garantie est illusoire. Une seule loi, celle du 13 juillet 1907,- votée après une énergique campagne féminine - assure à la femme quelque droits sur ce qu'elle possède. La travailleuse - ouvrière, employée, foctionnaire - est seule capable de toucher son salaire; elle peut en disposer et administret les économies qu'elle réalise sur ce salaire. Elle a même - chose exorbitante! le droit de saiser la partie du salaire de son mari que le juge de paix détermine comme nécessaire au ménage. Mais, sauf le cas où elle a un salaire nettement distinct de celui de son mari et le cas où elle est commerçante, la -6- femme ne peut ester en jugement sans l'autorisation de son mari (art.215). L'article 217, résumant tout ce qui est défendu, mérite d'être cité en entier: La femme, même non commune ou séparée de biens, ne peut donner, aliéner, hypothéquer, acquérir à titre gratuit ou onéreux sans le concours du mari dans l'acte ou son consentement par écrit. Ce texte est tellement prohibitif qu'il est impossible de le respecter; il a fallu imaginer la fiction d'un mandat tacite donné par le mari à sa femme pour permettre é celle-ci d'effectuer les achats et ventes nécessaires à la vie journalière. Le mari, au contraire, même indigne, même absent, reste le chef de la communauté et peut, à tout moment, dsposer des biens mobiliers, sans que nul puisse s'y opposer. Quel recours illusoire encore que la possibilité de demander au tribunal civil la séparation de biens pour cause de péril de la dot! Il est rare que la femme se décide à cette résolution extrême à temps pour sauver ce qu'elle possêde des conséquences d'une administration mauvaise. Niera-t-on que l'épouse aurait besoin du bulletin de vote pour que ces articles injurieux du Code soient enfin abrogés? 2° La Mère doit avoir le bulletin de vote pour Mieux Protéger ses enfants S'il est un rôle de la femme célébré dans la littéraature, c'est celui de la mère. L'éloquence parlementaire s'est même récemment enrichie de couplets bien sentis sur la beauté de ce rôle, sur l'influence profonde qu'il assurait à la femme, et aussi sur la malfaisance des campagnes suffragistes qui ne tendraient à rien moins qu'à arracher la femme du foyer où elle trouve une tâche si bele. Nous venons de voir comment la loi traite l'épouse. Est-elle plus douce pour la mère? Dans les articles 371 et 372, le Code civil semble nous donner toute satisfaction: L'enfant, à tout âge, doit honneur et respect à ses père et mère. Il reste sous leur autorité jusqu'à sa majorité ou son émancipation. -7- Pourquoi faut-il qu'il ajoute: Le père seul exerce cette autorité pendant le mariage (art. 373)? Le Code récidive du reste à l'article 148: Le fils et la fille qui n'ont pas atteint l'âge de vingt et un ans accomplis ne peuvent contracter mariage sans le consentement de leurs père et mère; en cas de dissentiment, le consentement du père suffit. Que reste-t-il de l'influence prédominante de la femme dans l'education des enfants? de cetter royauté du foyer où certains veulent étroitement enfermer son action? Le père a le droit légal de diriger ses enfants comme il l'entend, de les faire vivre, s'il lui convient, loin de leur mère, de leur donner l'instruction et le métier qui lui plaisent, de les faire interner ans une maison de correction. La mère a si peu de droits que certaines associations de parents d'élèves de lycées n'acceptent point son adhésion parce qu'elle n'a point la charge de l'enfant vis-à-vis de l'administration! Comme l'épouse, la mère est suspecte. Alors que - sans aucune restiction - le père est tuteur de ses enfants, quand la mère est morte, il peut, par delà la mort, imposer à sa veuve un conseil de tutelle, sans lequel elle ne pourra rien décider pour ses propres enfants et qui peut même l'empêcher d'agir comme elle l'entendrait. 3° La Travailleuse A Besoin du Bulletin de Vote La femme qui exerce une profession trouve devant elle des difficultés particulières, dont les lois ont essayé de la protéger. Dans l'intérêt de la famille, de la race même, on lui a interdit le travail de nuit, le travail dans les mines. On lui a imposé le repos quatre semaines avant et quatre semaines après l'accouchement. Cette législation de protection - si nécessaire qu'elle soit - mérite d'être sérieusement étudiée si on ne veut pas qu'elle rende parfois de mauvais services aux travailleuses en leur fermant la porte de certains ateliers, de certains bureaux où on ne se soucie pas d'avoir à respecter des lois particulières... On a pu dire que le bulletin de vote était nécessaire aux femmes pour se protéger contre la protection des hommes. Ne serait-il pas logique que les travailleuses aient une in- -8- fluence électorale et puissent dire comment elle entendent la législation du travail féminin? Ces mesures, parfois inutilement gênantes, sont absolument insuffisantes quand la femme qui travaille devient mère. Combien d'années a-t-il fallu, combien de protestations du corps médical pour que la loi pense à la nécessité du repos au moment de la naissance de l'enfant? La loi de 1913, par la modicité des secours qu'elle alloue, condamne la mère pauvre à une effrayante misère pendant ces semaines si précieuses pour la santé future du bébé (1). La loi de l'homme timide dans ses prescriptions, n'a même pas encore osé rendre obligatoires les chambres d'allaitement et les crèches dans les usines qui emploient des femmes. Tout - ou presque tout - reste à faire dans de domaine. Si les Françaises votaient, elle pourraient - comme les femmes des pays affranchis - veiller à ce que les lois du travail répondent à leurs besoins; que les obstacles soient aplanis et que, grâce à une législation plus humaine, la travailleuse puisse mettre ses enfants au monde et les élever. C'est la loi, enfin, qui permet ou qui refuse aux femmes l'entrée d'un grand nombre de carrières. Quand les Françaises voteront, elles pourront, comme tant de femmes étrangères, accéder aux emplois peu fatigants et bien rémunérés que les hommes se sont réservés. III.- Nous Voulons voter, parce que voter est un devoir Une récente proposition de loi définit le vote un devoir civique. C'est parce que nous l'avons toujours consideré ainsi que nous voulons voter. Nous avons conscience que c'est là le meilleur moyen de remplir toutes nos obligations envers notre pays. Sans le droit de suffrage, notre action est insuffisante, notre bonne volonté quasi stérile. Nous protégeons de notre mieux nos enfants contre la misère, la maladie, l'alcoolisme. Mais notre action s'ar- (1) La moyenne de l'allocation est de 1 fr. 50 par jour. Certaines villes accordent encor 0 fr. 50 pendant les quatres semaines qui précèdent l'accouchement et 1 fr. les quatres semaines qui suivent. -9- rête au seuil du foyer et les hommes seuls ont le pouvoir -dont ils n'usent guère, hélas! - de démolir les taudis, de bâtir des maisons saines et claires, de fermer les débits de poison, de défendre enfin contre les dangers qui la menacent, la santé, la vie de tous. Qui osera dire que les lois votées jusqu'à ce jour réalisent tout le progrès souhaité? Tant que le soleil et l'air pur n'assainiront pas tous les quartiers des villes, tant que l'ignorance des mères tuera les petits, tant que la misère, l'alcoolisme, la tuberculose feront des victimes, il n'y aura pas trop de toutes les bonnes volontés, celles des hommes et celles des femmes, pour défendre notre pays des forces mauvaises que le manacent. Nous sommes déjà compétentes plus que beaucoup d'hommes dans toutes les questions qui intéressent la maternité et l'enfance. Nous pouvons le devenir autant qu'eux dans toutes les questions sociales et politiques. Ce serait de notre part une désertion que de renoncer à notre part de responsabilité. C'est aujourd'hui un devoir impérieux de réclamer notre droit à l'action, c'est même un devoir urgent, car nous avons la certitude que l'intervention des femmes de tous les pays dans la vie politique serait une telle force de paix que la guerre, détestée des mères, deviendrait à tout jamais impossible. IV. - Les Objections Les objections que l'on fait encore aujourd'hui à notre affranchissment n'ont point le mérite de la nouveauté, et nous avons quelque honte à les discuter encore. "La famille, nous dit-on, a tout à perdre et rien à gagner à la participation des femmes à la vie politique." -Vous permettez bien à la femme, même mariée, de lire? La lecture suffira à la mettre au courant des questions politiques, autant du moins que la majorité des électeurs. Vous ne verrouillez pas la porte pour l'obliger à rester chez elle? Elle va au marché? au cinéma? au théâtre? en visites? Une sortie supplémentaire, un dimanche, sera suffisante pour que la citoyenne de demain remplisse le devoir de voter, sans négliger pour cela son rôle de ménagère active et vigilante. Et si vous jugez bienfaisante l'influence de la mère, -10- songez que vous aurez agrandi, élargi cette influence en lui permettant de s'exercer en dehors même de l'etroit cercle familial. "Mais la femme n'est as préparée à jouer un rôle politique et nous avons payé cher l'expérience de 1848." Auriez-vous donc oublié qu'entre le paysan illettré de 1848 et la femme d'aujourd'hui, il a plus de quarante ans d'instruction obligatoire? Qu'avec un illogisme que se trouve être un acte de prévoyance, la République a voulu que, comme ses fils, ses filles fussent instruites? Que dans les programmes de toutes nos écoles primaires sont inscrites l'histoire de la France et l'instruction civique? Ne savez- vous pas que, soucieuses de bien respecter un devoir qu'on leur conteste encore, les femmes se préparent à être des citoyennes? Consultez les programmes de nos congrès, allez écouter les conférences organisées par les groupes de l'U. F. S. F. Vous verrez que toutes les grandes questions sociales nous préoccupent et vous auez peut-être l'impression que beaucoup d'électeurs suivraient avec profit les discussions organisées et dirigées par des femmes. "Les femmes no sont point soldats. Pourquoi voulez- vous qu'elles soient des citoyennes?" Sans doute pourrions-nous opposer au devoir militaire le devoir maternel. Sans doute pourrions-nous rappeler que la maternité a, elle aussi, son champ de bataille. Mais à quoi bon essayer ce parallèle? En aucun cas, le bulletin de voite n'a été la récompense du devoir militaire: tous les hommes sont électeurs, tous n'ont pas été soldats; et même, pendant le temps passé sous les drapeaux, le citoyen est privé de l'exercice du droit de vote. "Voulez-vous donc, disait M. Alexandre Bérard, faire tomber la France en quenouille?" Certes, nous savons que la guerre a tué un million et demi de Français et qu'aujourd'hui les femmes sont plus nombreuses que les hommes. Mais, qu'y pouvons-ous? et quel danger y voit donc M. Bérard? S'imagine-t-il que les femmes voteront contre les hommes? qu'il y aura le parti des femmes? Qu'il se rassure. Les citoyennes françaises -comme celles des autres pays - s'inscriront aux partis déjà existants. Tous ces partis auront un plus grand -11- nombre d'adhérents, sans que leur équilibre en soit modifié. Du reste, la Commission du suffrage universel de la Chambre des députés propose actuellement de ne nous donner le bulletin de vote qu'à partir de 25 ans -- ce qui diminuerait notablement le nombre des électrices et rassurerait, peut-être, les gens craintifs! "Le vote des femmes renforcera le péril clérical", disent certains. Demandons à un des sénateurs qui sont intervenus dans le débat, à M. François Saint-Maur, de répondre pour nous: "C'est un argument très spécial, très étoit, que de repousser un progrès parce que l'on n'est pas assuré d'en tirer personnellement profit. "Je m'étonne d'ailleurs, ajoute-t-il, que notre honorable rapporteur ait été aussi timide en cette matière; car, qu'il me permette de le lui dire très respectueusement, ce n'etait guère jusqu'ici la tradition de son parti. On y comparaît volontiers le suffrage universel à ctte lance fameuse qui guérissait les blessures qu'elle faisait. Et lorsqu'on avait formulé l'objection qu'il formulait lui-même, on avait coutume d'y répondre... On y répondait, par exemple, dans ces termes que j'emprunte à une brochure dont on prétendrait difficilement qu'elle vient de mes amis, puisque c'est un rapport qui a été présenté à la loge maçonnique du Mont-Sinaï: "Pour triompher de l'influence exercée sur un grand nombre d'entre elles par les ministres de la religion, c'est encore la liberté politique que vaudra le mieux. Oui, elles ne seront soustraites à la domination exclusive du confessionnal que si vous laissez pénétrer d'un seul coup dans leur âmes cloîtrées le grand jour des idées modernes". Alors, je vous demande, n'auriez-vous plus confiance dans le remède que vous préconisez vous-même? Qui a raison, de celui qui craint et que refuse ou de celui-là qui espère et qui accorde? "Vous pensez bien que je ne prendrai pas parti dans une querelle de famille, d'une famille qui n'est pas la mienne. Cependant cette diversité d'opinions m'autorise à dire que cette objection perd singulièrement de sa force et de sa valeur." -12- Ce qui est certain, c'est que le saut dans l'inconnu que redoutent nos adversaires a été fait sans risque à l'étranger; nulle part la mesure qui a libéré les femmes n'a provoqué de réaction ou de révolution. Ce qui est certain - et la remarque en fut faite à la tribune du Sénat - c'est que les Alsaciennes-Lorraines sont tenues pour incapables par la loi française, alors que la loi allemande en aurait fait des électrices. Ce qui est certain, c'est que les femmes de la Sarre devront prochainement opter entre l'Allemagne et la France. La France sera-t-elle alors le pays où la liberté et le droit des femmes restent méconnus? V. - LE DROIT DE SUFFRAGE A L'ÉTRANGER Dans trente Etats, environ 160 million de femmes ont le droit de suffrage. Certains pays ont commencé par donner les droits restreints (droits municipaux, par example). Peu de temps après, ils ont élargi les droits accordés, et cela devant les résultats obtenus Aucun pays n'est revenu en arrière, et ceux qui ont affranchi les femmes en ces dernières années sont allés tout de suite à l'egalité complète. Partout les gouvernements se félicitent de la confiance qu'ils ont faite aux femmes: elles ont contribué au rétablissement du calme, de la vie normale dans les pays secoués par les révolutions; et le travail social, qui les attire surtout, y a été développé malgré les difficultés de la situation. Les femmes votent: En Suède, en Norvège, en Danemark, en Islande, en Finlande, en Grande-Bretagne, en Allemagne, en Autriche, en Hongrie, en Tchéco-Slovaquie, en Pologne, en Hollande, en Luxembourg, en Belgique, en Russie, en Crimée, en Esthonie, en Lithuanie, en Lettonie, en Ukraine... Dans les principaux dominions: Australie, Canada, Nouvelle-Zélande, Rhodésie, Transwaal; dans L'Inde même... Aux Etats-unis... Dans certains Etats de la Chine... Des femmes siègent aux Parlements anglais, suédois. danois, finlandais, hollandais; en Allemange, 30 femmes -13- ont été élues au Reichstag en 1924; en Autriche, il y a 8 femmes au Parlement; en Hongrie, 1; en Tchéco-Slovaquie, 13; en Pologne, 8; etc. Pusiers femmes sont ministres. Les femmes peuvent participer aux travaux de la Société des Nations: la délégation roumaine comprend Mme. Hélène Vacaresco; celle de L'Uruguay, Mme Paulina Luisi, etc. Quelle est l'œuvre des femmes dans les pays qui ont demandé leur concours? Partout elles ont traveaillé à améliorer la situation de l'enfant: recherche de la paternité, lutte contre la mortalité infantile (1), protection des enfants abandonnés, assistance maternelle, création de tribunaux pour enfants, etc.; elles ont donné à la mère plus de droits dans la famille, elle ont consacré leurs efforts à l'hygiène: logements salubres, lutte contre l'alcool; elles ont assuré à la travailleuse des salaires équitables. Avec quelle amertume constatons-nous notre impuissance à les imiter! Demandons à l'une d'elles, à Mme Plaminkova, conseillère municipale de Prague, ce qu'elle pense de l'action politique des femmes: "Mes expériences personnelles, nous dit-elle au Congrès de l'U. F. S. F., en 1921, montrent que nous, femmes, nous savons faire des économies sans nous montrer parcimonieuses; que nous sommes en train de chasser le népotisme de la commune et que nous avons ouvert la porte à la justice pour tous; que nous chercons et aussi trouvons les sources du mal et que nous le poursuivons jusqu'au bout...Nous ne sommes pas attachées aux partis politiques de la même manière que les hommes...Nous sommes capable de nous unir au-dessus des partis politiques pour mener à bien une bonne cause, une utile réforme.." (1) En Norvège, la mortalité infantile est passée de 104,7 p. 1.000 en 1892 à 62 p. 1.000 en 1911. Les droits de suffrage ont été accordés aux Norvégiennes, en plusieurs étapes, de 1902 à 1913. En Nouvelle-Zélande, la mortalité infantile est passée de 118 à 45 p. 1.000. -14- Partout, le mouvement suffragiste s'étend: les parlements japonais, brésilien, uruguayen, grec, sont saisis de la question. Le gouvernement espagnol, en 1924, a nommé des femmes conseillères municipales et des femmes maires; le gouvernement italien songe à suivre cet exemple. La France sera-t-elle de dernière à voter la mesure de justice qu'ont osée tant de pays? N'aurions-nous pas le droit de reprendre à notre tour le dilemme que M. Louis Martin posa l'an dernier au meeting de la Sorbonne et de dire: "Ou la femme française est inférieure aux femmes des autres pays, ou la législation française est inférieure en justice aux législations des autres pays"? Voici quelle est la situation au point de vue parlementaire: Le 20 mai 1919. la Chambre des députés, par 344 voix contre 97, nous avait accordé le bulletin de vote dans les mêmes conditions qu'aux hommes. Après avoir longtemps écarté la discussion du projet, le Sénat l'a repoussé le 21 novembre 1922, à 24 voix seulement de majorité. En janvier 1925, deux propositions de loi ont été déposées sur le bureau de la Chambre, l'une par M. Louis Marin et ses amis, l'autre par le group socialiste. Elles tendent toutes deux à accorder aux femmes le droit de vote en matière municipale pour les élections de 1925. Nous ne doutons pas que la Chambre renouvelle rapidement son vote de 1919 et que le Sénat confirme le vote de la Chambre. Dès maintenant les partis politiques acceptent et sollicitent les adhésions féminines et inscrivent dans leur programme l'égalité politique des hommes et des femmes. De toute façon continuons une action énergique. Il est de notre devoir de montrer au Parlement notre volonté de justice et la conviction profonde qui nous anime. La collaboration des hommes et des femmes est indispensable pour que la France puisse faire face à la foix aux charges du passé et aux devoirs de l'avenir. Février 1925. Extrait du Règlement statutaire des Groupes et Sections (1) de L'Union Française pour le Suffrage des Femmes Délégués Régionaux ARTICLE PREMIER. - Le Comité Central désigne un ou plusieurs Délégués de l'Union dans les régions où il n'existe pas de Groupe. ART. 2. - Les Délégués régionaux ont pour mission de faire de la propagande pour l"union. Ils recrutent des adhésions nouvelles à l'aide de brochures et prospectus envoyés par le Comité Central. ils organisent des conférences. Ils publient ou provoquent des articles de presse, etc. Ils renseignent enfin toute personne, que en ferait la demande, sur le fonctionnement de l'Union. Formation des Groupes ART. 4.-Quand un Délégué régional a réuni un certain nombre d'adhérents (25 au minimum) et qu'il pense pouvoir consituter un Groupe de l"U. F. S. F., il avertit le Comité Central qui s'entendra avec lui pour l'organisation du nouveau Groupe; les Groupes du Département déjà existants seront consultés sur la délimitation du nouveau Groupe. ART. 6. - Pour nommer le Comité définitif, le Délégué régional ou le Comité provisoire réunit en Assemblée général constitutive les membres du Groupe. Organisation du Groupe ART. 7. - Chaque Groupe comprend de droit tous les adhérents résidant dans sa circonscription territoriale. ART. 8. - Chaque Groupe s'administre lui-même; les membres du Comité doivent appartenir au Groupe. Le Comité est constitué en dehors de toute préoccupation politique ou religieuse. Chaque Groups fait son Règlement intérieur (1). ART. 9. - La Groupe remet chaque année au Comité Central, avant le 1er mars: 1° Le rapport moral sur le travail du Groupe de des Sections; 2° Le rapport financier, avec les noms et adresses des membres du Groupe et des Sections; 3° Le bilan du Groupe et de ses Sections; 4° Une somme fixe de 0 fr. 25 par membre. Sections ART. 14.- a) Les Groupes de l"U. F. S. F. ont pour mission de former des Sections dans la région dont ils s'occupent b) Pour former ces Sections, les Groupes nommeront des Délégués de Section. Les noms des Délégués seront communiqués au Comité Central. c) Les Délégués de Section s'entendront avec le Groupe pour l'organisation de la Section. d) Quand une Section a plus de vingt-cinq membres, elle peut se constituer en Groupe (voir Statuts, art. 5). (1) L'U.F.S.F. envoie sur demande les statuts complets et, si on le désire, le project de règlement intérieur destiné à servir de base pour l''organisation des Groupes et Sections de l"union. Lisez "La Française", journal féministe hebdomadaire, indispensable pour suivre le mouvement suffragiste. Prix de l'abonnemen: 15 fr. par an. Demandez un numère spécimen à "La Française", 108 boulevard Saint-Germain, PARIS (6? arrond.). PROGRAMME MINIMUM DES GRANDES ASSOCIATIONS FÉMINISTES FRANÇAISES Les Femmes réclament au Parlement : LEURS DROITS POLITIQUES. -- Ratification par le Parlement de la loi votée le 20 mai 1919 par la Chambre des Députés, accordant aux femmes le droit de suffrage. LEURS DROITS CIVILS. -- Revision de la législation que établit l'infériorité de la femme mariée. Suppression de l'incapacité légale de la femme mariée; libre disposition de sa personne et de ses biens. Droit pour la femme mariée de conserver sa nationalité d'origine. Egalisation de la puissance paternelle entre les deux époux et modification du droit de correction paternelle. PROTECTION DE LA RACE LUTTE CONTRE L'ALCOOLISME. -- Interdiction absolue de la vente et de la fabrication de l'alcool de consommation. Limitation des débits de boissons. Application rigoureuse de la loi sur l'ivresse. Création de foyer civils et de campagnes, de débits de boissons hygiéniques, etc. LUTTE CONTRE L'IMMORALITÉ. -- Suppression de la réglementation de la prostitution. Réforme du régime de mœurs. Protection des mineurs. Lutte contre la traite des femmes. Lutte contre la pornographie et l'immoralité. LUTTE CONTRE LA TUBERCULOSE. -- Réalisation rapide et largement conçue de plusieurs milliers d'habitations à bon marché. Destruction de taudis. Organisation généralisée de l'inspection médicale scolaire avec assistantes d'hygiène. Développement des dispensaires et des infirmières visiteuses. Augmentation des préventoria et des sanatoria LUTTE CONTRE LA DÉPOPULATION. -- Amélioration des lois et des institutions publiques concernant la mère le l'enfant. Coordination des œuvres publiques et de œuvres privées. Accroissement des centres d'hygiène infantile et des visiteuses d'enfants. Protection des families nombreuses. PROTECTION DE L'INDIVIDU DÉVELOPPEMENT INTÉGRAL DES ENFANTS (filles et garçons). -- Stricte application de la loi sur la fréquentation scolaire. Prolongation de la durée de l'enseignement jusqu'à 14 ans. Création d'un enseignement professional obligatoire jusqu'à 18 ans. Possibilité pour tous d'accéder à l'enseignement secondaire et supérieur. Allégement des programmes de l'enseignement public et leur unification pour les deux sexes. Développement de l'education physique. DÉFENSE ET PROTECTION DES TRAVAILLEURS ET DES TRAVAILLEUSES (manuels et intellectuels). -- Accession de femmes à toute les carrières et à tous les postes aux mèmes conditions que les hommes. Application stricte du principe : « A travail égal, salaire égal ». Amélioration de la loi sur travail à domicile et sur le salaire minimum. LUTTE CONTRE LA VIE CHÈRE. -- Libre développement des échanges internationaux par favoriser la concurrence et amener la baisse des prix. Surveillance des intermédiaires qui aggravent la crise des logement, la hausse des denrées, etc... Encouragement aux coopératives de production et de consommation, aux ligues de consommateurs, etc.... GUERRE A LA GUERRE. -- Organisation de plus en plus parfaite de la Société des Nations; éducation de l'opinion publique en sa faveur. 58441 LA COCTYPOGRAPHIE, 11, R. DE NETZ, COURBEVOIE, TEL. 260 September, 1923 WOMAN'S OPINION 5 The World's Suffrage Convention at Rome By Mrs. Frank T. Griswold Member of Executive Committee of the Republican State Committee of Pennsylvania Mrs. Frank T. Griswold, who attended the World's Suffrage Convention at Rome as a delegate of the Pennsylvania League of Women Voters, in company with Mrs. Gifford Pinchot, has written for WOMAN'S OPINION a delightful account of her impressions of the Convention and of the country itself. We are glad to announce that Mrs. Griswold's article will be continued in succeeding numbers of WOMAN'S OPINION. It is thirteen years since last I went abroad, but such years these have been for the whole world that it is only surprising the results of the struggle are not everywhere more visible. The actual crossing of the ocean has been so perfected that the only adventurous part left is involved in your personal struggle not to die of comfort and ennui before you get there. Even the port holes are disappearing, replaced by casement windows, chairs are no longer fastened down, and the dining salons are transferred into intimate French restaurants serving delicious food. The purpose of travel seems to have changed also and international business looms large, represented by several gentlemen always referred to on board as, for instance, Mr. Smith, Smith Consolidated Corporation; or, Mr. Brown, Brown's Amalgamated; just as if the business were hyphenated to the original name. Mr. Smith and Mr. Brown both smile mysteriously when questioned and admit to numerous letters of introduction and projects to be presented to Mussolini, for instance, and even to Soviet Russia, missionaries of business accompanied by wives who gravely bear the burden of providing their husband's business success. Then there are athletes setting out to secure international cups; editors in search of new writers on international topics, one professional international philanthropist flanked by obsequious secretaries to whom he gives dictation in the seclusion of the tea hour, and a few smart, very smart very reserved people of great international social importance crossing with the weariness of experience to sustain international social relations through a fervent London season. So, wasn't it most appropriate that Mrs. Pinchot and I should be bound also on an international errand-to attend the World's Suffrage convention in Rome? Reaching the Congress proved to be no simple matter for our boat was a day late, our train later still, and as we rushed across the beautiful and prosperous country of Normandy, we regretted the haste that prevented us from lingering or fingering the tapestry in Bayeux or viewing the quaint charms of Caen. On we went, the train striking her Paris pace near Poissy, and then we fairly flew over the little rivers and past the villas and cozy gardens of the suburbs so familiar, yet so refreshingly redisplayed to our eyes. Then Paris, the City Supreme, the flowering chestnut trees in all their glory, the quais, the spires, the little cafes spread upon the sidewalks, the honk-honking of the taxis, the polite, nervous haste of the French, the beauty of the language, even noticeable in the simplest phrase,-above all, the immediate expression everywhere of a people surpassingly intelligent. It was late afternoon it was pouring, but no pilgrim to France could delay her first duty; we walked from our hotel out on the Place de la Concorde, gleaming in the rain and stood before Strasburg, the statue of that city at last freed from its black draperies and funeral wreaths. For the first time, I was seeking it as a part of France and remembered my childish pride in speaking only French whenever I went to Strasburg, as a young conscientious objector to the dreadful fact that it had been made over into a German town. Then up the Champs Elysees to our next duty. We stopped at the Arc de Triumphe and stood by the grave of the Unknown Soldier and just as St. Paul drew inspiration from that far altar to an Unknown God, so we before that slab commemorating "Un Soldat Francais mort pour la Patrie," felt the thrill of patriotism in our hearts and the deep sense of gratitude to that Unknown Hero, who gave his life for liberty. Strangely enough, he lies there under that arch which is the perpetual glorification of militarism; the militarism that swept Europe off its feet and to which can be traced every subsequent European War. The arch was built for Conquerors and Kings. Perhaps the Unknown Soldier of France who lies there now so simply is giving a greater message to the world than all those proud men of long ago. Further down, in the Rue de Rivoli, stood the statue of Jeanne d'Arc, the original of the one in our Fairmount Park, and there we found the crowds listening to a military band, Jeanne herself scarcely visible in the masses of flowers overwhelming her. It was Sainte Jeanne d' Arc's day and to all French people a happy opportunity of expressing religion and patriotism together. The crowds were dense everywhere throughout the city in spite of the rain; for the most part, plainly dressed; the women in black; some men obviously cripples of the war, and many in uniform. The Parisian woman shows that she is taking life seriously; she has forced herself out of the femininity of the past and prepared for business and hard work, but she has done it with a snap and go quite characteristic of her. She has made a sport of work and in her rainy day outfit of rubber coat and rubber rosetted hat, she is the smartest of the sporty smart, and with natural good taste has left her face without paint or powder, a noticeable contrast to the American girl of today. But Monday came, only to hurry us out of Paris; we were off at an early hour on the famous Rome express, smaller than our trains, but with cosy compartments immaculately new and the nicest food imaginable, so well served that we longed for the invisible head of the Pullman World to ride also and learn his lesson. We passed down through the pleasant land of France, seeing nothing but beauty in its agricultural zeal until we reach Dijon, which shot up many factory spires. Then just in time before the darkness, we passed the lake of Annecy, charming as ever, and had one glimpse of Aix les Bains; then darkness and slumber, uninterrupted as in America by the constant shifting of cars and brutality of brakes. Early in the morning, we awoke to the Italian Riviera, the Mediterranean and Genoa, followed by Spezia and its bay, where Shelley lost his life; then passed many enchanting gardens and villas with mountain range behind, so strongly reminiscent of California; then Pisa with its tower so carefully pitched sideways, just as we have always known it in the little alabaster models, and then at last after much flattening out of country and heat from the sun, we reached Rome. It was so incongruous, yes almost absurd, to be going to Rome on such an errand, American the chair, making new laws in ancient Rome. Impossible and true. Nearing the hotel, we passed a bent old woman with a great basket of vegetables on her back, patient under burden and I said to my companion,-"Look at her, she is perfectly satisfied and we have come over 3,000 miles to help secure for her something she probably does not want; such is progress!" We hastened from our hotel down the Via Nazionale to the Exposition Building with its great glass roof, where the Congress was in session. It had already outgrown a hall lent by the municipality and this building was offered in its place, and here amid much heat and less accoustics, we found our international goal. Mrs. Catt with all the quiet dignity of character and long experience was presiding; the discussion was well under way, the subject:-the right of a married woman to an allowance for her needs other than those contained in an ordinary household budget. The questions and answers were ardently put and discussions carried on in three or four languages; as each speaker finished, her interpreter arose and fluently gave the necessary translation. Sweden seemed to triumph, until Czecho Slovakia scored magnificently; while many others less advanced pressed their way to the light in numerous questions. Mrs. Catt unwearyingly and expertly handled all calmly; even when a middle-aged interpreter from Scotland rose to a point of order, which in the days that followed was so often her method of bringing herself to the front, that we really regretted some too humane policeman had not left her chained to a post of the House of Parliament; for we were 6 WOMAN'S OPINION September, 1923 sure she had done her bit and gained that manner by Suffragette adventures before the war. The ladies were reluctant to leave their hard chairs and harder facts, but the time had come for adjournment that day and for no less a circumstance than a garden party on the Palatine Hill, offered to the Congress by Mussolini. We arrived there, crossing the forum and climbing the steps by the golden house of Nero, only to find that a misunderstanding had brought the dramatic Premier to the terrace much ahead of our invited time and he had already left when we arrived. The guests somewhat disappointed, consoled themselves with the delightful music, the abundant refreshments, and the wonderful rose garden, meeting meantime many of the delegates of other countries; while amongst the crowd moved the younger members of the Fascisti, looking for all the world like Boy Scouts in deep mourning, black shirts, breeches, putteed legs and informal bearing; their special difference lay, however, in the strange black fez caps and the silver skull and crossbones embroidered on the breast; while their greeting to each other, unlike that of the ordinary soldier, was a classical upward sweep of the arm borrowed from the Centurions of long ago, on whose regulations they are organized. We noticed that their friends seemed always proud to greet them; their blackness had indeed a real, romantic value. The sun was setting on the ragged brick and stone of the forum and the rich green of spring had already filled in many of the harsher lines. Further beyond the forum we could see the Coliseum warmly colored in the late sunshine, while for one sharp corner of the terrace, we looked far off to St. Peter's dome and all my old memories of Rome came crowding back and lines from Byron, that Baedeker of poets, kept running through my head; the air was full of sunlight and roses and poetry, it was going to be very hard to settle down to International Suffrage. Yet each succeeding day I found myself following with ever increasing interest the subjects and the personalities behind them. Mrs. Catt, the noble leader of them all, ever rose to speak without receiving an ovation from the entire hall and her desk was piled each day with bouquets. She was to all the delegates, the symbol of their movement. From Sweden came Madame Wicksell, a brilliant speak and of striking personality, of whom the Swedish Crown Prince spoke with admiration when I met him later on in London. And from Norway a strange little old lady in a big white fur cape of a long past fashion, her name Fru Quanje, called the Susan B. Anthony of Norway, alertly followed every day's discussions. Madame de Witt Schlaumberger, a distinguished French woman and leader in the Feminist Movement, sat on the platform. A chic little Japanese In European dress had a seat close by me, beside her the delegates from India represented two very different parties. The one, a Hindu Princess, barefooted and wrapped in her beautiful sari, speaking perfect English, was a follower of Ghandi. While next to her in seemingly perfect friendliness, sat another young Indian woman with her father and mother; they were Parsee, loyal to the English government in India, dressed also in their national robes, and the young girl had been through Oxford and expected to finish her course in law studies this summer in London. Watches and brooches looked strangely out of keeping with the soft Indian draperies of the two Parsee ladies, but the Hindu Princess had for her only ornaments two wonderful jewelled pins of Indian design in the black coil of her hair. The four hundred and fifty delegates at the Congress came from no less than forty-three nations,-Esthonia, Ukrain, Georgia, Cuba, Jamaica, Portugal and Greece had each their delegate. From Brazil came Dr. Berta Lutz, a brilliant young student of philosophy; while Dr. Wolf, who came from Bavaria, showed little in her gentle personality of the tremendously serious studies she had made. Doctor Luders from the north of Germany was a member of the Reichstag and a Social Democrat. She gave us several interesting talks on the political organization of Germany, the position of woman and with great earnestness and little bitterness, discussed some of their post war problems. From England came Mrs. Corbett Ashby, who later on was elected to succeed Mrs. Catt and International President, a young and charming personality, a most gifted linguist, able to translate her speech of acceptance herself into three other languages than her own,-and so with her leadership for the next few years, we may look forward hopefully, even though it seems impossible to replace Mrs. Catt. Also from England came Miss Helen Fraser, who many of us remember when war conditions brought her here to study our industrial situation; she is a very able speaker and looks forward to entering Parliament. From Hungary came Madame Olga Von Ungar, a gracious and lovely woman, heart-broken by the war tragedy that has overwhelmed her country and changed so unhappily and forebearing in all her comments during the Congress. The premier Mussolini had opened the Congress officially the day before we got to Rome and had promised Municipal Suffrage at an early time to the Italian women. This brought the Congress to the attention of all the members of the Government Party, while from the Vatican, to the great satisfaction of the women, came a most friendly greeting from his Holiness, the Pope, and an invitation to the delegates to attend that week certain of the papal audiences, which I had the honor of doing one morning. These two great powers of Italy showing their approval of "Votes for Women" brought the very cream of Roman men and women as audience to our meetings and some of the evening discussions looked like opera nights. Once could see that the subject to many of the Roman ladies was as strange and novel as it may have seemed to our mothers, years ago; but their questions and real interest showed very plainly that they would welcome the opportunity when it came to them. We were given a reception one afternoon at the recently founded Ladies' Club; in which we were told that some of the husbands were unfavorable to their wives' membership, it being too radical an idea, yet it was only a social and artistic club, gathered in the pleasant rooms of an old palace. We met there Roman women of many varied opinions; now and then one quite ready and outspoken against the movement headed by Mussolini, but in most of our meetings with the Roman ladies we were struck with their appreciation for the order and industry that Mussolini had restored. One afternoon we had the pleasure of taking tea with the Princess de Boncampagni de Piombino, who gathered to meet us, several of those women who had been at the head of big organizations during the war, such as the Red Cross, War Orphans, etc. When one lady heard I was from Philadelphia, she could not ask me quickly enough if I knew the Emergency Aid, and learning I was one of its directors, she poured out her gratitude for the wonderful committee headed by Mrs. Miller, which is still functioning. Another day we had a visit from the daughter of the celebrate statesman, Giolitti; she proved to be a woman who had studied educational problems very seriously and was familiar with books, such as Professor Dewey's written in America and full of inquiries about our school system. Lunching another day with a charming older woman, who has been a pioneer in the Woman's Movement in Italy, it was delightful to observe the graciousness of her manner in making her party congenial, for her guests represented five widely different countries. One of the amusing incidents of my trip began on shipboard with a discussion of the purposes of the Lucy Stone League; I had not thought of it before and was informed it existed for the purpose of encouraging women to keep their own names even after matrimony had set in. This seemed too advanced for my old- fashioned Philadelphia mind and I quite frankly said I would continue to carry my husband's as long as he allowed me to do it; America was entirely too forward on such questions, I thought. But what was my amused surprise when I reached ancient Rome to find that the Roman ladies who called us, left cards giving their names thus,-Maria Pallaviccini and underneath in small letters in brackets [nata-born visconti]. Unless we already knew them, their card gave us no clue as to whether they were titled or plain madames, marries or single. It struck me that the very modern Lucy Stone idea had permeated Rome ahead of us; and later on in Switzerland, I learned that every married man hyphenates his wife's name to his own, thus giving Lucy Stone idea another interpretation! (Continued on Page 15) September, 1923 WOMAN'S OPINION 15 (Continued from Page 6) During the weeks' conference, one special outside meeting was held to hear Dame Rachel Crowdy, the bright young English woman, head of the Section on Opium and White Slave Traffic of the League of Nations, the only woman at Geneva who is at the head of a section. Tall, slender and girlish, she surprised one by her real ability as a speaker and her wide study of her two subjects and her general comments on the workings of the League of Nationals was very convincing. The discussions of the Congress concerned generally the laws in different countries affecting women, not necessarily suffrage, but their position as wives, as wage earners, and in educational matters. None of the speakers seem to argue from a desire to outdo the men, but always, with the exception of one of two English women, from the very fair standpoint that woman's education, responsibilities and capacities fit her to enjoy equal privileges. One amusing discussion took place when the possible need of altering the by-laws was spoken of. Miss MacMillan, of Scotland, at once requested a motion to take out the paragraph giving as the object of the women's alliance their right to "life, liberty and the pursuit of happiness;" she objected to this phrase because it came from the Declaration of Independence, a peculiarly American document and she felt some other words less American in origin would be preferable. Mrs. Catt replied most amusingly, calling the attention of the others to the fact, "that anything taken from the Declaration of Independence was perhaps unattractive to a Briton but she suggestion that these words had been so often used elsewhere and applied in their widest sense, it would be a pity to change the paragraph now"-and by a vote the Congress overwhelmingly agreed with her. They did not apparently know then, and I have only learned since my return that the objectionable world are really of English origin and were taken for use in our great Declaration from the commentaries of Blackstone. On the last day the Congress called upon the different delegates for suggestions and invitations for the next meeting three years from now. Palestine, in the person of a little old lady, offered the hospitality of her city of Jerusalem; Greece, represented by a charming young woman, invited the delegates to Athens; while an Italian lady sitting next to me whispered in my ear,-"Go to Greece, I could not think of it; (c'est une nation cannibale!") But when Madame de Witt Schlaumberger invited us all to Paris, even the most determined of workers for women's rights, the most serious minded, could not restrain their feeling of delight at the prospect of meeting in that city and enjoying its many opportunities whilst they settled the fate of their feminine world, and I have not a doubt but that the invitation of Paris will be the one accepted. The delegates usually spoke in their own language and were followed by interpreters, but several translated their own remarks with great facility, and I was struck every day with the immense importance of foreign languages as a part of women's education, and the noticeable lack of foreign languages among our American representatives. In the past it was an easily explained condition, but today with international interests so widespread, it seems to me that every American school and college will fail in doing its full duty unless it sends its graduates out equipped to speak fluently at least one other language than their own. In closing, the Congress went in a body to a reception in one of the municipal palaces given by the Premier Mussolini. We marched there on Saturday morning, creating only a gentle and amused comment as we stepped without music through the streets of Rome. At the head of our precession walked some young women with the Suffrage banner. To the pious coachman and taxi drivers of the city, used as they are to religious processions, the banner appeared a sacred thing, and as it passed the hats, right and left, were tipped in its honor. At the palace we went through courtyards and up great stone stairways, through several reception rooms, and in the largest we awaited Mussolini. With a fine touch of the dramatic, the double doors at the far end of the big hall were thrown open. First came out some officers in brilliant uniforms and men in civilian clothes, -while Mussolini himself, appeared suddenly behind them and strode rapidly down the room to greet our chiefs. He is a handsome man, with high forehead and features suggestive, as many think, of Napoleon Bonaparte. He wore no military uniform but riding clothes with high black boots; he was very dignified and very serious and I think, very approving. Back to the hotel that afternoon with all our meetings behind us, we really regretted the break-up of the pleasant relations which we had formed during the week, regretting too that our daily meetings at the hotel tables were over, for it was on these informal occasions that we often had our most interesting opportunities and as we made our farewells that evening, we wondered how many of us would ever have the good fortune to gather again at such a Congress. As I travelled from Rome northward on Sunday evening, I sought in my own mind the outstanding impressions of the week. Four hundred and fifty women, representing forty-three nations, had met there together; was there any one subject upon which all had been in accord, I asked myself? Yes, I felt I could answer truthfully one: The necessity of putting an end to wars! That thought was under current of the whole week's deliberations, it came out over and over again. What other significant impression was I carrying away from the Congress? This: I had been to various conferences before this one, which had brought men and women together from all over our own country and from a number of other countries, men and women of high character and earnest purpose, and for widely different objects, but I had never before been to a conference in which religion, and I mean religion in its broadest sense, had no expression. In all that week of speeches and discussions by women of marked ability in their respective lands, not once had the blessing of God been invoked upon the deliberations, not even in closing did our heads bow in silent reverence to our Creator. I do not think the variety of religious belief accounts for this omission, nor do I think these delegates were any less devout than the many men and women I had met on previous occasions, but I do think that they had separated in their own minds and hearts these matters of law and order from spiritual beliefs and teachings. And there I believes is the great point on which we are all making the same grievous mistake today: the problem of peace, so deeply the concern of all. Can its solution ever be found until we close the misleading old histories and diplomatic papers that have accumulated through years of strife and open instead our Testaments and gather our strength and wisdom from the God- given, eternal laws of right and wrong and our duty to our neighbor? DO YOU WANT MONEY FOR YOURSELF OR YOUR CLUB? Women representatives are wanted by WOMAN'S OPINION in the cities of Pennsylvania. There will be no house-to-house canvassing for subscriptions. The work will be to take up with various women's organizations the question of their support of the magazine. During the few months of its existence it has made such strides forward as to assure everyone concerned it has struck a popular chord and that the response will be immediate. There is no reason why this offer need appeal only to individuals. The liberal commission allowed may just as well be taken advantage of groups who wish to raise money for purposes of their organization. Write for particulars to WOMAN'S OPINION, 420 Markley Street, Norristown, Pa. 16 WOMAN'S OPINION September, 1923 What Are Women's Handicaps in Politics? By Hannah M. Durham Recording Secretary, Pennsylvania State Council of Republican Women Much has been written and more has been said about woman's political achievements since the 19th amendment was passed in 1920. In most cases, the speaker or writer had been making pretty after-dinner speeches and trying to please the ladies. Much has been thought and some little said discrediting the efforts of the women and boldly attempting to prove that women can never think or act politically. It might be interesting to look the situation squarely in the face, to find out wherein women have failed and to offer, if possible, constructive criticism; to take, in other words, a middle road between these two. We, in Pennsylvania, have come at last to the end of the legislative session for this biennium. Senators and Representatives have returned to their homes, some jubilant with success, some discouraged with defeat, all weary with a protracted and contested session. Women have been more active this winter than ever before, both in actual personal work at Harrisburg and back home in all sorts of women's organizations. Every woman's paper has a legislative page; most women's organizations have a legislative committee; women have studied and discussed bill after bill and have endorsed many of them. And yet, I feel that woman's influence has not been one of the potent factors in shaping events either at Harrisburg or in the campaign of local interest in the community. It is an acknowledged fact that the great mass of women who voted for Governor Pinchot at the Primary in 1922 brought about his election. But that contest brought out voters who had not been interested before and in some cases are not interested now. Women's influence in politics in weakened by three outstanding things. First, the fact that women have as yet no great power of "delivering votes" in political parlance. They have failed to take into consideration the fundamental political fact of the ballot. Statistics show about one-third the number of women of voting age, registered and enrolled. When a woman's organization of a non-political nature endorses a bill and wires its decision to a legislator it carries no great weight since only about one-third of the membership are taking advantage of the ballot and a fraction of that one-third are of the opposite political faith and will not support him for re-election in either event. Until women themselves register and induce others to register, the opinions of a few leaders will not amount to much politically. The fact that women continuously endorse bills they have never read also greatly lessens the force of women's opinion. Legislators who are on the spot and have followed the issue closely are naturally unwilling to be led by small groups who believe in principles but who have not taken time to study details. Then too, the personal side of political relationship is another great fundamental which can come only after years of working with and learning to know the men in control. Politics includes many things beginning with the letter "p"; parties, platforms, politics, programs, pledges, and people and the greatest of these is people. No one can get far on the theory culled from books on civics or from classes on good government alone. Added to that must be the intimate relationship which will allow one to estimate reactions and to forsee results. And this is, after all, the interesting part of it. The adventure, the intrigue, the give-and-take make it the most absorbing game in the world and a game requiring the most skilled brain and tireless body. The first handicap to women then has been a lack of power due to a disregard of the first two fundamentals in politics— the importance of the individual ballot, and the necessity of knowing the personalities involved. The second handicap comes, I believe from three distinct groups which are discernable in all gatherings of women. And right here, let me say, that I believe firmly in women and their ability to get things done. Given the proper inspiration and faith in a common cause, there is nothing too great to be attempted. The will-to-do and the sincerity are there; isn't it a shame that the energy is sometimes misdirected? Of those who are a detriment to women's advancement, the first group are the "Stay-Outs" who draw aside their skirts and will not be besmirched. There women have not investigated for themselves this thing they call "rotten." They are like self-invited guests at a bachelor's hall who stand on the porch outside crying loudly to every passerby: "Look at this dirty house. Isn't it awful? I wouldn't step inside for anything!" If these good women would only step inside they might find less dirt than they anticipated. They might also find that quietly, and perhaps, without attracting the bachelor's attention, they could apply a little hot water and soap and clean things up a little at a time. The "Stay-Outs" have no right to complain if civic things do not please them. They are not helping in any way and can therefore offer no criticism. And yet they shout the loudest when things go wrong. On the opposite side are the second group, or "Clean-Ups," made up of the "Gold Dust Twins" and others who come on the scene armed with pails and mops determined that things need changing. In the first hour they have taken up the rugs, and moved all the furniture on the lawn where it attracts the attention of every passer-by. This group soon wearies and before the rugs and furniture are replaced they have passed on to attack the next innocent victim. In the third group, or "One Aims" are a few leaders among women who are excellent in their particular lines but who have one aim and are concentrated on putting that one over to the utter disregard of everything else. The "Stay-Outs" have hurt women's advancement because they have disparaged and discouraged the women sincerely trying to accomplish something. They have made it the smart thing not to get in, and have rather looked askance at those who are in. The "Clean-Ups" have taken the breath of men and women alike. In the whirlwind cleansing they have driven out the inmates and find themselves weary and alone. They have, in particular, antagonized the men who are not, as a sex, especially fond of being cleaned up literally or figuratively. The "One-Aims" have wearied legislators and organizations with the continued reiteration of one tune. They have given the wrong perspective to a legislative program by over-stressing some points and neglecting others. They have in many instances spoken for "the women" as a mass without proper assurance that "the women" were in sympathy. To the "Stay-Outs" I would say, "Come on in, even if it isn't all pink and rosy. You can't sweep a room without getting a little dust in your hair. The party is after all only a group of individuals bound together around a few principles. It can be no better than the individuals who make it up. If the honest and sincere and intelligent stay out, arithmetic will prove that the dishonest and hypocritical and ignorant will be left in. Therefore, add you bit to the honest side of the scale; be an example to the women watching you and perhaps induce them to do the same. But, you say, 'We have friends who have worked and worked and have nothing to show for it.' Patience, and faith and more patience. We've only had three campaigns and it is all very new." It is a good deal harder to argue with the "Clean-Ups." Their zeal is so great; they are so heaven-sent to do this thing. And often enough it is needed, but this undertaking calls for diplomacy; it is made up of give-and-take and must be approached slowly and quietly for the present. "Have your water hot and your soap ready and apply it when needed but don't uproot everything in an attempt to find trouble." The "One-Aims" have in some cases achieved results. They have wrested certain things from the legislators, but generally speaking they have made a bad impression in that they have not (Continued on Page 18) MEMORIA DE LA ASOCIÁCION NACIONAL DE MUJERES ESPAÑOLAS (DESDE NOVIEMBRE DE 1918 HAST MARZO DE 1920) BLASS Y CIA. - IMPRENTA - CALLE DE S. MATEO, 1 MADRID, MCMXX MEMORIA DE LA ASOCIÁCION NACIONAL DE MUJERES ESPAÑOLAS (DESDE NOVIEMBRE DE 1918 HAST MARZO DE 1920) BLASS Y CIA. - IMPRENTA - CALLE DE S. MATEO, 1 MADRID, MCMXX Memoria de la Asociación Nacional de Mujeres Españolas Redactada por la Srta. Benita Asa Manterola (Desde Noviembre de 1918, hasta Marzo de 1920) Constituida esta asociación el 16 de Noviembre de 1918, conforme a lo establecido en la Ley de 30 de Junio de 1887, procedió la Junta Directiva de la misma a dar cumplido su primera actuación con lo que consigna en el primer articulo de su programa en la parte que se relaciona con la política social, es decir, que comenzó su actuación dando una brillante nota de patriotismo ante |la conducta de[aquellos que, en la indicada fecha, posponiendo sagrados deberes| a misérrimas pasiones políticas, dieron lugar a un soliviantamiento de ánimos, mereciendo la publica protesta de dicha Directiva-protesta hecha en nombre de la Asociación-los mas cálidos elogios de multitud de personas de todas las clases sociales del país, hecho comprobatorio de que el contenido de la protesta encarno el mas hondo sentir nacional. — 4 — Entendiendo la Junta DIrectiva que debia hacerse labor de propaganda para interesar a la mujer española en el desarrollo del programa de la Asociación, hizo uso de la Prensa, dando a la publicadad por este medio el criterio a seguir en sus actos, criterio que, fielmente interpretado, es el que inspria el Evangelio de Cristo y el que sigue todo católico que huye do incurrir en aquel tremendo delito que condujo al Redentor a morir en una cruz: el delito de la intransigencia. Porque así como Cristo no preguntó a Pedrio, ni a Andrés, ni a Santiago, ni a Juan qué ideas profesaban, sino que los invitó a que se le unieran para predicar más tarde el bien, así los miembros de la Directiva, siguiendo el espíritu del más pura catolicismo, no preguntan a ninguna española qué ideas religiosas o políticas profesa, sino que, respetándoselas, la invitan, como Cristo a aqualloes pescadores, a que se incorporen a sus filas para hacer el bien, esto es, para hacer honor a la justicia procurando las vindicaciones femenines e invitándola a aportar su concurso intelectual moral o económico para el perfeccionamiento de la Humanidad y para el bienestar de esa misma Humanidad. La incomprensión de estos nobles anhelos de la Asociación hizo que algunos elementos políticos, así de las izquierdas como de las derechas, cultivaran por algún tiempo las insidias y clumnias en contra de la Asociación; pero la Directiva, presidida con singular acierto y ecuanimidad por la Excma. Sra. D.a María Espinosa de los Monteros, permaneciendo serena en medio de la borrasca, continuó navegando sin temores por el revuleto mar de las intrigas y arribó felix al puerto donde debía proveerse de elementos que la sirvieran para otros motivos bastante más altos que los de estar combatiendo ruines maquinaciones. Y así, tan pronto como se proyectó una ley electoral en la que se hacían concesiones de safragio a la mujer—que fué en Enero de 1919 y por la Comisión extraparlamentaria del último gobierno Romanones— la Directiva estudió dicho proyecto, y encontrándolo inaceptable por sus restricciones, con diligencia suma envio a todos los diputagos a Cortes comunicaciones en las que, después de llamrales la atención sobre el estado actual del sufragismo en los países más adelantados, les rogaba defendiesen en la Cámara popular— caso de que llegase a discutirse dicho proyecto— las aspiraciones de la Asociación Nacional de Mujeres Españolas que eran y son las siguientes: 1.a Que el voto concedido a las mujeres fuese, no sólo el administrativo, sino también el político, con derecho a ser electas, es decir, integral. 2.a Que esos derechos se concediesen a todas las españolas fuesen o no cabeza de familia, estuviesen o no emancipadas, sin más limitaciones que las refrentes a las de la mayoría de edad. 3.a Que fuese el Estado y no los Municipios el que concediese esos derechos a las españolas (1). La Presidenta dió posteriormente cuenta a la Asociación de las satisfactorias respuestas que se habían obtenido de muchos diputados. Existen fundados motivos para creerse que el proyecto de sufragio feminino del Sr. Burgos y Mazo del gobierno Sánchez Toca, en el que desaparecieron las res (1) Las restricciones aludidas comprendían todos estos extremos. -6- tricciones apuntadas, se debe a la influencia que ejerció en los politicos de todos los matices la gestión llevada a cabo por la Asociación Nacional de Mujeres Españolas. No quiere decirse con esto que el proyecto del Sr. Burgos y Mazo satisficiese totalmente las aspiraciones de la Asociación; quiere sólo significarse la eficacia de sus trabajos en lo relativo a la defensa de los derechos políticos femeninos. Por desgracia, tampoco el proyectp de sufragio del Sr. Burgos y Mazo llegó a discutirse en el Congreso, a causa de la crisis producida en el Gobierno. Siguiendo un orden cronológico en la relación de los hechos con la mayor premura en realidades tangibles sus promesas, respondió el 9 de Febrero de 1919 de una manera gallarda a la solicitud que le dirigieron las monjas tituladas <>, las que tienen a su cargo la institución conocida con el nombre de <>, estableciendo allí la Asociación la <>, proporcionándoles medios para poder imponerse en tan útil enseñanza. A raíz del establecimiento de esta clase, ocupóse la Asociación, en organizar la <> y una vez organizada, hizo repetidos contratos de ropas para el ejército, a fin de aumentar los jornales de las obreras, proporcionando a éstas la cantidad que suelen restarles de su trabajo los intermediarios, es decir, proporcionando a las obreras un journal duplicado al que suele pagárseles por los mismos trabajos. Haciendo suyos la Asociación todos los triunfos que se relacionan con las vindicaciones femeninas, conmemoró la concesión del voto univesitario a la ilustre Directora -7- de la Escuela Normal Central de Maestras, Srta. La Rigada, dando un espléndido banquete a la <> banquete en el que reinó la más democrática fraternidad, pues la Junta Directiva en pleno tomó asiento en las mesas de tan simpático acto y la conversación sostenida durante la fiesta entre señoras y obreras fué de las que dejan imborrable impresión en los espiritus de los humildes, por el mucho afecto que reinó en aquel ambiente de verdadera cristiandad, durante algunas horas. Es preciso hacer constar-para que queden a salvo los más sanos principios de la Asociación - que el gasto de ese banquete fué sufragado integro y particularmente por la Sra. Presidenta D.a Maria Espinosa. Nuevamente requerida la Asociación para que estableciese otra <> en el <>, asi lo practicó con el mayor gusto en el mes de Mayo del mismo año. Deseando la Directiva testimoniar su admiración a la ilustre escritora D.a Sofia Casanova a su regreso de Polonia, le ofreció como recuerdo de la Asociación una sortija de sello con la Gran ruz de Beneficencia, primorosamente cincelada. Dicha señora fué nombrada Consejera en la Sección de Literatura de nuestro Consejo Superior. El gasto de este obsequio fué costeado por partes iguales entre los miembros de la Directiva con suscripción hecha al efecto. Estando en la conciencia de la Directiva la conveniencia de formarse un Consejo Nacinal Feminista en España, aprovechó la oportunidad que le brindó, al ser invitadas para ese fin, la Sociedad Feminista de Valenia denominada <>. 8 Para la constitución oficial de este Consejo vino de dicha capital levantina la ilustre Presidenta de la citada Liga D.a Ana C. Bernal, señora de grandes prestigios por su inteligencia y por su persistente labor en pro de los derechos de la mujer, delegando en ella sus representaciones las Sociedades Feministas «Concepción Arenal», de Valencia; «El Porvenir de la Mujer» y «La Progresiva Femenina», de Barcelona. Las cinco entidades, de común acuerdo, convinieron en titular al nuevo organismo, no Consejo Nacional Feminista, sino «Consejo Supremo Feminista de España». Conocida en toda nuestra nación y fuera de nuestra nación la alta personalidad de la Excma. Sra. D.a María Espinosa de los Monteros por sus excepcionales condiciones de talento, cultura, laboriosidad y extraordinarias facultades para organizar y dirigir las más delicadas y complejas empresas, fué proclamada por unanimidad y sin discusión Presidenta de dicho Consejo Supremo por las cinco Asociaciones ya indicadas. También fueron elegidas por unanimidad y sin discusión para los demás cargos, las señoras y señoritas siguientes: Vicepresidenta primera, Srta. Ana C. Bernal; Vicepresidenta segunda, D.a María Valero Martín de Mazas; Secretaria General, D.a Isabel Oyarzabal de Palencia (Beatriz Galindo); Vicesecretaria, D.a María Pallarés; Tesorera, D.a Benita Asas Manterola; Contadora, D.a Pilar Hernández Selfa y Vocales de reglamento. Deseando la «Alianza Internacional» para el sufragio de la mujer, de Londres, celebrar en España y en el próximo mes de Mayo un Congraso exclusivamente sufragista solicitó de la Asociación su valioso concurso; pero ésta, bien a su pesar, no pudo prestarse a otorgárelo a causa 9 de haber hecho los miembros de la citada Alianza la declaración de que el idioma español no podría ser hablado como lengua oficial en las deliberaciones del Congreso. Considerando la Asociación Nacional que la prescindencia del español como idioma oficial en las deliberaciones del projectado Congreso resultaba demasiado depresivo para nuestro país y nada elogioso para las españolas el quedar preteridas en las discusiones de as asambleas, hizo cuanto pudo para que la Alianza sumase a los idiomas francés, inglés, y alemán, que debian hablarse como oficiales, el español que, por su abolengo y universalidad es de los que no pueden sufrir la suerte de aquellos idiomas que fueron omitidos or la Alianza al celebrar su Congreso en naciones de contextura tan heterogénea como los de Austria-Hungría, Rusia, etc. Mas todas sus gestiones resultaron infructuosas por negarse la Alianza a modificar anteriores reglas seguidas, que pudieran ser compatibles los deseos de las sufragistas inglesas y las justísimas aspiraciones de las españolas. El vehemente deseo de que las dificultades expuestas quedasen allanadas, impulsó a la Sra. Espinosa a realizar un viaje a Londres; y aunque el obstáculo no pudo ser vencido, la entusiasta acogida que la Sra. Espinosa allí tuvo, las muestras de admiración que la tributaron, los agasajos de que fué objeto, las recepciones que en su honor tuvieron lugar, las entrevistas que con ella celebrarion las más ilustres periodistas de la Prensa londinense y la cordialísima despedida que la disensaron, testimonian la comprensión que de la dignidad española las inglesas tuvieron al no prestarse éstas a apoyar la celebración de un Congreso en España en las anómalas condiciones en que se pretendía. 10 Justo será consignar que los crecidos gastos que supone un viaje a París, Londres, Barcelona y Valencia con estancia prolongada, reciprocidad en banquetes y agasajos, etc. fué todo sufragado particularmente por D.a María Espinosa, en su deseo de ayudar al desenvolvimiento económico de la Asociación. Antes de emprender dicho viaje, la Sr.a Espinosa tuvo ocasión de desvanecer algunos errores de interpretación que flotaban en el ambiente madrileño concernientes al repetido Congreso Internacional. En efecto, invitada la Sr. Espinosa por la docta Corporación de la Academia de Jurisprudencia y Legislación de esta Corte para que diese en esta Academia una conferencia feminista, luego de haber aceptado, disertó de modo magistral a propósito del tema «Influencia del feminismo en la legislación contemporánea», y aprovechó la coyuntura para exponer brillantemente, al final de tan intersante conferencia, el proceso seguido por las distintas agrupaciones que habían intervenido en el asunto del Congreso, mereciendo arrebatadores aplausos y sinceras ovaciones sus elocuentes y patrióticos juicios, hasta el punto de que la citada conferencia ha sido impresa por la Real Academia de Jurisprudencia y Legislación y figura como VI volumen de los del curso de 1920. El ruidoso éxito de la conferencia y el acontecimiento de haber sido la Sra. Espinosa la primera mujer que ha hablado en la Academia de Jurisprudencia, movió a la Junta Directiva de la Nacional a rendirle un pequeño tributo de admiración y cariño, obsequiándola, la víspera de marchar a Londres, con un familiar almuerzo en el Palace Hotel, no habiendo tenido este obsequio otra resonancia y otra extensión por haberse opuesto 11 a ello, con excesiva modestia, la misma Sra. Espinosa. En Barcelona fué invitada entusiásticamente para que manifestara ante todas las feministas cuanto sobre la celebración del Congreso Sufragista había tratado en París y Londres, y fué en el Ilustre Colegio de Abogados de la ciudad condal, donde la Sra. Espinosa disertó sobre el tema «Feminismo internacional». El éxito de esta segunda conferencia resultó tan completo que nuestra Presidenta fué felicitada por el Vicepresidente de aquella docta corporación invitándola a volver a ocupar dicha cátedra. Las personas más notables en sociología feminista de Barcelona, ofrecieron su cooperación, proponiendo la idea de que si el llamado Congreso Sufragista se llegaba a celebrar en España sin conceder cooficialidad al idioma español, se debía organizar un Congreso Hispano Americano feminista en la misma fecha que el otro. La prensa de Barcelona se ocupó calurosamente haciendo grandes elogios de la conferencia y por el hotel en que se hospedaba nuestra Presidenta desfilaron las má ilustres personalidades feministas de la gran ciudad para felicitarla y expresarle su adhesión. Justo es poner de manifesto la cariñosísima y valiosa cooperación que para este gran resultado, prestó la Junta Directiva del «Círculo la Mujer del Porvenir», que fundó y preside doña María Pallarés de Suñol. Esta culta Sociedad, federada a nuestro Consejo Supremo, hizo tan patente su adhesión y entusiasmo a nuestra causa, representada allí por D.a María Espinosa, que no descansó ni perdonó medio para que el acto realizado resultara espléndido y de lucimiento para el feminismo. Todas, pues, merecen 12 nuestro público agradecimiento y un voto de gracias. De Barcelona pasó la infatigable conferenciante a Valencia, en donde se entrevistó con las asociadas de las agrupaciones «La Liga para el Progreso de la Mujer» y «Concepción Arenal», viéndose precisada a acelerar sy regreso, a causa de reclamarla urgentes asuntos, por lo qu la Sra. Espinosa sufrió la contrariedad de haber tenido que aplazar para más adelante la conferencia que pensó dar en dicha capital. Toda esta gran labor feminista de la Sra. Espinosa ha servido para que se estrechen los lazos de inteligencia entre las diversas entidades feministas de España. En el presente mes de Marzo, y por nuestra iniciativa, se ha constituído la nueva Sociedad titulada «Juventud Universitaria Feminista». Esta entidad se desenvuelve con completa independencia a pesar de su carácter de afiliada a la Asociación Nacional. Corresponden los trabajos para la formación de la «Juventud Universitaria» a la Vocal de la Asociación Nacional Doctora Elisa Soriano que, con gran acierto y aplauso de todas, ha llevado a cabo tan grata labor y tiene sus propios Estatutos. La «Juventud Universitaria», reconociendo los méritos personales de la Doctora Soriano, la ha nombrado su Presidenta efectiva. Es Presidenta honoraria de la misma entidad, la ilustre Doctora Aleixandre, que fué nombrada para tan honrosa representación con singulares muestras de admiración y afecto por parte de las numerosas y distinguidas señoritas que integran la «Juventud». Se hallan comprendidas en este grupo las Facultades de Derecho, Medicina, Ciencias, Filosofía y Letras y Farmacia. 13 Aparte de la labor de Prensa que las distinguidas escritoras que pertenecen a la Asociación Nacional, han realizado durante el tiempo que se indica en esta Memoria, se han dado las necesarias conferencias para difundir las ideas feministas y para combatir a los feminófobos, las cuales han estado a cargo de las Sras. Espinosa, Velasco de Alamán, Isabel Oyarzabal (Beatriz Galindo), María Valero Martín de Mazas y la que esta Memoria subscribe. Como la conferencia dada en el Ateneo, por la ilustre escritora D.a María Valero Martín de Mazas, fué para contrarrestar ciertas tendencias antifeministas y llenó su cometido de modo admirable por el fondo y por la forma. La Srta. Ana Picar, Tesorera de la Nacional, tuvo la feliz iniciativa de organizar un te sen su honor, y la Sra. Valero de Mazas tuvo ocasión de aquilatar, por la selecta y numerosa confurrencia que para onsequiarla acudió al Palace Hotel, lo muy sinceros que habían sido los tan recios como repetidos aplausos que el rebosante Ateneo le había tributado al escucharla. Todas las señpras de la Junta Directiva, sin distinción, han trabajado anónimamente con eficacia en los distintos órdenes que el feminismo las ha reclamado, bien requiriendo su apoyo, sus capacidades, sus fuerzas morales, políticas y económicas, bien de otro modo, por lo que se haría interminable detallar cada una de sus actividades, cada gestión practicada o cada idea aportada a la redentora misión que se han impuesto. La última obra que ha realizado en beneficio de la «Sección obrera» ha sido el festival organizado en el Teatro de la Princesa por iniciativa de la notable escritora y critico de teatros Isabel Oyarzabal (Beatriz Galindo) y la Doctora Soriano. — 14 — Con un lleno completo, deslumbrante por el distinguido contingente que nutrió las principales localidades, y profundamente simpático por la diversidad de personas de todas las clases sociales que pobló los altos y demás dependencias del teatro, el beneficio resultó tan útil como halagador para la Asociación. Todas las artistas trabajaron desinteresadamente, debiendose, en gran parte, el gran triunfo obtenido al entusiasmo con que realizaron un cometido en favor de la Asociación, de la cual pertenecen la mayoria de las mismas como asociadas. La Asociación las obsequió con unas cestas de flores y Presidenta, particularmente, las envió algunos objetos como recuerdo de la fiesta. Entre las obras de transcendencia que la Asociación Nacional tiene en proyecto, y para las que lleva realizados algunos trabajos, tales como conferencias con los Sres. Ministro de la Gobernación, Presidente de la Audiencia, Gobernador Civil, etc., etc., debe mencionarse el establecimiento de la sección ⟨⟨Post Penitenciaria⟩⟩ cuya iniciativa se debe a la Vicesecretaria de la Directiva D.a Julia Peguero. Esta Sección, cuyo estudio y proyecto amplísimo tomará algún tiempo para desarrollarse propiamente, funcionará empezando por proporcionar trabajo a las obreras que salen de la cárcel y que no lo encuentran en ninguna parte. La obtención de edificio, apropiado para la implantación de esta obra humanitaria, se está gestionando, teniendo grandes esperanzas de éxito por haber acogido este asunto con gran complacencia eminentes hombres políticos que se prestan a ayudar a la Asociación Nacional en cuanto les sea posible. — 15 — Cumpliendo uno de los fines de nuestro programa, que es defender los intereses morales y materiales de la mujer, y estimando la Directiva que la eximia artista D. a Maria Guerrero, Presidenta de la Sección de Arte en nuestro Consejo Superior, merecia una recompensa honorifica por sus trabajos en beneficio del Arte Nacional, elevó instancia suscrita por la Asociación y por altas personalidades en las ciencias, artes y política para que, por el Ministerio de Instrucción Pública se la conceda la Gran Cruz de Alfonso XII. Del dominio público es lo alto que en el mundo civilizado ha colocado el nombre de España esta reina de la escena dramática. Y las feministas de su país no pueden permanecer indiferentes a tan legítima gloria de su raza y de su sexo, por lo que han creído de elemental justicia dar a tan eminente actriz una prueba—siquiera sea tenue—de sus fervores hacia ella, solicitando la mencionada cruz. La Asociación Nacional de Mujeres Españolas, acaricia la esperanza de ver cristalizadas muy pronto las más fundamentales aspiraciones suyas. Porque sus devociones en pro de las vindicaciones femeninas, acrecen a medida que va alcanzando indiscutibles satisfactorios éxitos. Porque tiene arraigada fe en su actuación limpia de todo miramiento que no sea dignificador. Porqu el optimismo alentador es el que palpita en su seno. Y porque la entereza de sus miembros constituyentes es de las que no se rinden ante las estudiadas maniobras de los que han de procurar en todo tiempo—como ocurre a los mantenedores de los más elevados ideales— entorpecer su triunfal marcha por el camino de la redención femenina. — 16 — Intención impoluta, voluntad inquebrantable, constancia, ecuanimidad, rectitud, sacrificio, si preciso fuere, éstas son las más positivas fuerzas espirituales con que cuenta el alma de la Asociación para continuar su vida. ¿Qué española que sienta dentro de su ánimo las inquietudes del espíritu, que no vive la vida egoísta de su yo exclusivo, sino la vida que procura—según la medida de las energías disponibles—una colaboración mutua en el concierto, en el ritmo de la sociedad universal, podrá permanecer alejada de la Asociación Nacional de Mujeres Españolas, sabiendo que esta Asociación responde como ninguna otra a las circunstancias en que hoy el mundo se agita? Meditad, españolas, y obrad en consecuencia. — — — — Parte económica Desde la constitución de la Asociación Nacional, y sin haberse recibido subvenciones de ninguna clase, a excepción de los anticipos hechos por la Sra. Presidenta para atender a los primeros gastos de comprar las piezas de tela con que se empezó a facilitar trabajo a las obreras, se ha atendido al sostenimiento de la misma con la suscripción de socias numerarias procurando la mayor economía en la administración e impidiendo todo gasto innecesario. — 17 — El total de ingresos por todos conceptos hasta el día de la fecha es de Pesetas 5.945,00 y el gasto de Pesetas 3.821,64; resultando un sobrante o saldo en metálico a favor de la Asociación de Pesetas 2.123,36. Es justo consignar que este favorable balance se debe, en parte, a que, como podréis comprobar por el libro de caja, todos los gastos de cobranza, servicio de secretaría y demás auxiliares necesarios y costosos en una Asociación de trabajo y propaganda como la nuestra, han sido sufragados particularmente por la Sra. Presidenta, amén del local, luz y cuanto por este concepto constituyen gastos importantes de una entidad legalmente constituída. La labor realizada en la Prensa, según se puede observar por los originales archivados, si toda ella hubiese sido pagada por la recaudación hecha, no habría sido suficiente para pagar su importe y bien podría asegurarse que de pocos asuntos sociales se haya escrito más públicamente sin pagar menos en la Prensa. Merecen, pues, los directores de los periódicos, un voto de gracias de esta Asociación. Y, para satisfacción de todos, debe manifestarse que en la relación seguida para el desenvolvimiento de la Nacional la forma de presentarse no corresponde a una entidad que empieza con mucha voluntad pero sin fondos de ninguna clase sino a quien tiene una perfecta organización montada a la moderna. — — — — - 18 - ASOCIACION NACIONAL DE MUJERES ESPAÑOLAS Cuenta de Caja Pesetas Total de ingresos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.945,00 Total de gastos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.821,64 Existencia en caja de efectivo . . . . 2.123,36 La Contadora, La Tesórera, Benita A. Manterola. Ana Picard. Frau Maud WOOD PARK Ex-Präsidentin der Nationalen Liga der Wahlfrauen (Vereinigte Staaten). Frau Maud Park, welche von 1920-1924 Präsidentin der Nationalen Liga der Wahlfrauen (The National League of Women Voters) war, wurde in Boston, Mass, geboren. Sie erhielt im Jahre 1896 das Diplom am College Radcliff und vermählte sich im gleichen Jahre mit Charles Park, Architekt von Boston, der im Jahre 1904 starb. Vier Jahre später unternahm sie eine Reise um die Welt mit der Absicht, die Lage der Frau in den verschiedenen Ländern zu studieren. Sie vervollständigte diese Studien dadurch, dass sie 11 Jahre lang in den "settlements" lebte, was für sie die beste theoretische und praktische Erfahrung darstellte. Im Verlaufe ihres letzten Hochschuljahres wurde sie durch einen von Frl. Alice Stone Blackwell über Frauen-Stimmrecht gehaltenen Vortrag sehr stark beeinflusst. Im Jahre 1900 beteiligte sie sich an der Gründung der Frauen-Liga der Hochschule von Massachusetts (The Massachusetts College Equal Suffrage League), welche ihren Wirkungskreis auf andere Staaten ausdehnte und unter ehemaligen Schülerinnen Sektionen, welche im Jahre 1908 under dem Namen "The National College Equal Suffrage League" zusammengeschlossen wurden. Diese Organisation leistete eine bedeutende Arbeit dadurch, dass sie junge Mädchen der Nationalen Vereinigung für Frauenstimmrecht (The National American Woman Suffrage Association) zuführte, welcher sie während den 8 Jahren angehörte, die der Fusion voraufgingen (1916). Zur gleichen Zeit und zwar während zwei Jahren versah Frau Park die Funktionen der Präsidentin des Büros der Sektions-Präsidentinnen der Massachusetts Woman Suffrage Association und während 12 langen Jahren war sie Sekretärin einer Vereinigung bürgerlichen Charakters (The Boston Equal Suffrage Association for good Government), deren Tätigkeitsfeld sich ausgezeichnet mit demjenigen für Frauenstimmrecht verstand. In dieser Eigenschaft hilft Frau Park bei der Organisation der ersten Association der Eltern und Lehrer mit und zeigt die Notwendigkeit für die Verwendung von Frauen bei der Polizei angesichts des Schutzes der jungen Mädchen und der Kinder. Im Jahre 1916 bestand Frau Carrie Chapman Catt, Präsidentin der "National American Woman Suffrage Association" darauf, dass Frau Park nach Washington kam, um am Erfolge der Kampagne mitzuarbeiten, die zur Erlangung der federalen Verbesserung unternommen war, welche letztere den Frauen das Stimmrecht bringen sollte. Im Frühling 1917 wurde Frau Park Präsidentin der "Association Congressional Committee" ernannt und mit Hilfe von Frau Helen H. Gardener leitete sie die Bestrebungen hinsichtlich dieser Verbesserung, welche auf dem Kongresse vom Juni 1919 angenommen wurde. Im Februar 1920, gelegentlich des von der Association Nationale Américaine pour le Suffrage des Femmes in Chicago davon getragenen Sieges (The National American Woman Suffrage Association) beschloss diese Vereinigung ihre Arbeit zu vollenden und die Organisation der Naitonalen Liga der Wahlfrauen (National League of Women Voters) zu vervollkommen, welche im vorhergehenden Jahre nur ein Zweig der "Suffrage Association League" war. Frau Park wurde zu diesem Zeitpunkt zur Präsidentin der "Suffrage Association League" gewählt. Im Mai 1923 befand sich Frau Park an der Spitze der amerikanischen Delegation, welche an den Arbeiten des Kongresses der Alliance in Rom teilnahm. In den folgenden Jahren reiste sie in Kroatien, Ungarn, Oesterreich, wohin sie von der Liga geschickt war, um sich über die Lage der Frauen in diesen Ländern und deren Einstellung für den Frieden zu orientieren. Frau Park war von 1920 bis 1924 Präsidentin der Liga. Sie interessiert sich noch immer für deren Arbeiten und seit April 1925 hat sie zur besonderen Mission die Gesetzentwürfe zu studieren, welche die Liga bearbeitet und annehmen lassen will. Frau Park besitzt eine ausgezeichnete Intelligenzkraft und Autorität. Sie ist von vollkommer Vornehmheit und verkörpert den bezaubernsten Typus der amerikanischen Frau. Alliance Internationale pour le Suffrage ET l'Action Civique et Politique des Femmes 190, Vauxhall Bridge Road, LONDRES S. W. I. Mrs. Maud WOOD PARK Ex-Présidente de la Ligue Nationale des Femmes Electrices (1920-1924) (Etats-Unis). Les Editions du Bureau International Bibliographique 4. Rue de Chevreuse, PARIS sous la direction de Suzanne Grinberg-Aupourrain 1929 Mrs. Maud WOOD PARK Ex-Présidente de la Ligue Nationale des Femmes Electrices (Etats-Unis) Mrs. Maud Wood Park qui fut Présidente de la Ligue Nationale des Femmes Electrices (The National League of Women Voters) de 1920 à 1924, ets née à Boston, Mass. Elle fut diplômée du Collège Radcliff en 1898 et la même année épousa M. Charles Park, architecte de Boston qui mourut en 1904. Quatre ans plus tard elle fit un voyage autour du monde, dans le but d'étudier la situation de la femme en différents pays. Elle complèta cette éducation en vivant dans les "settlements" pendant onze ans, ce qui lui donna une science à la fois théorique et pratique. Lors de sa dernière année de collège, elle fut vivement impressionnée par un discours sur le suffrage que fit Miss Alice Stone Blackwell. En 1900 elle participa à la création de la Ligue suffragiste du Collège de Massachusetts (the Massachusetts College Equal Suffrage League) qui étendit son action dans d'autres états et sous les auspices de laquelle Mrs. Park fit des tournées de conférences. Des sections d'étudiantes et d'anciennes élèves se formèrent un peu partout et en 1908 furent groupées sous le nom de "The National College Equal Suffrage League". Cette organisation fit un travail important important en amenant des jeunes filles à l'Association Nationale pour le Suffrage des Femmes (The National American Woman Suffrage Association) à laquelle elle fut affiliée pendant le suits années qui précédèrent la fusion (1916). Pendant ce même temps, Mrs. Parks remplit les fonctions de Présidente du Bureau des présidentes de section de The Massachusetts Woman Suffrage Association, durant deux ans, et tout au long d'une période de douze ans fut secrétaire d'une association de caractère civique (The Boston Equal Suffrage Association for good Government) dont l'action s'alliait fort bien avec le travail pour le suffrage. C'est en cette qualité que Mrs. Park aide à organiser la première association des parents et professeurs et à démontrer la nécessité de l'emploi des femmes dans la police en vue de la protection des jeunes filles et des enfants. En 1916, Mrs. Carrie Chapman Catt, Présidente de "The National American Women Suffrage Association', insista auprès de Mrs. Park pour celle-ci vint à Washington, afin de travailler au succès de la campagne pour obtenir l'amendement fédérale qui devait donner le droit de vote aux femmes. Au printemps de 1917, Mrs. Park fur nommée Présidente de "The Association's Congressional Committee", et avec l'aide de Mrs. Helen H. Gardener, elle dirigea les efforts en vue de l'amendement qui passa au Congrès de Juin 1919. En Février 1920, lors de la victoire remportée pae l'Association Nationale Américaine pour le Suffrage des Femmes à Chicago (the aitonal American Woman Suffrage Association) cette Association décida de terminer son travail et de compléter l'organisation de la Ligue Nationale des Femmes Electrices (National League of Women Voters) qui l'année précédente n'était qu'une branche de l'Association pout le Suffrage (Suffrage Association) Mrs. Park, à ce moment-là, fut élue Présidente de la Ligue. En Mai 1923, Mrs. Park fut à la tête de la délégation américaine qui prit part aux travaux du Congrès de l'Alliance à Rome. Elle voyagea les années suivantes en Croatie, Hongrie et Autriche afin de faire une enquête, dont la Ligue l'avait chargée, sur la condition des femmes dans ces pays et aussi sur les idées de celles-ci sur la paix. Mrs. Park fut présidente de la Ligue de 1920 à 1924. Elle continue de s'intéresser à ses travaux, et depuis avril 1925, elle a la maison spéciale d'étudier les propositions de loi que la Ligue travaille à faire aboutir. Mrs. Park possède une [vigoureuse] intelligence et une grande autorité. Elle est d'une parfaite distinction et représente l'un des types les plus séduisants de la femme américaine. Mrs. Maud WOOD PARK President of the National League of Women Voters from 1920 to 1924 President of the National League of Women Voters from 1920 to 1924, was born in Boston, Mass; she was graduated from Radcliffe College in 1898, and in the same [year] married Charles Park, a Boston architect, who died in 1904. Four years later she made a trip around the world for the purpose of studying the condition of women in various countries. To this knowledge of people she added neighborhood work in Boston, Massachusetts, in San Francisco, California, living in steelements and tenement quarters for eleven years. She was thorough in research and carried it on from the viewpoint of a scholar as well as a humanitarian. In her senior year in college she had been much stirred by a suffrage speech of Miss Alice Stone Blackwell. In 1900, she helped to organize the Massachusetts [College] Equal Suffrage League, which spread into other states and for a number of years Mrs. Park made speaking trips in its behalf. As a result, alumnae branches and undergraduate chapters of the League were formed in all sections of the United States and in 1908 they were consolidated into the National College Equal Suffrage League. This organization played an important part in bringing young women into work of the National American Woman Suffrage Association, with which the College League was affiliated for eight years and in which it finally merged in 1916. Meanwhile, Mrs. Park served for two years as Chairman of the Board of Directors of the Massachusetts Woman Suffrage Association and for twelve years as executive secretary of the Boston Equal Suffrage Association for Good Government, which combined its civic activities with work for woman suffrage. As its secretary Mrs. Park helped to organize the first parent-teacher association, to secure the first use in Boston of school buildings as community centers, and to demonstrate the need of policewomen for the protection of young women and children in the city streets and places of amusement. In 1916 Mrs. Carrie Chapman Catt, President of the National American Women Suffrage Association, urged Mrs. Park to go to Washington as a [member] of the Association's congressional committee in charge of the work for the federal women suffrage [amendment]. In the spring of 1917 she was appointed chairman of that committee, and with the help of Miss Helen H. Gardener she directed the efforts in behalf of the amendment until it passed the Congress in June, 1919. In February, 1920, at the victory convention of the [National] American Woman Suffrage Association in Chicago, that association coted to wind up its work and to complete the organization of the National League of Women Voters which had been carried on during the previous year as a [branch] of the Suffrage Association. Mrs. Park was elected president of the League at that time. In May, 1923, Mrs. Park headed the delegation from the United States to the Congress of the International Women Suffrage Alliance, which met in Rome. Late as a member of a special commission appointed by the League to inquire into post-war conditions affecting women and also women's views about permanent peace, Mrs. Park visited Croatia, Hungary, and Austria. Mrs. Park served as League President for four years from 1920 to 1924. She still maintains an active interest in League work, and since April 1925, she has been counselor on legislation for the national organization. She passes most of the winter months in Washington, D.C. in behalf of legislative measures which the League is supporting. Mrs. Park is gifted with great intelligence and her opinion has great authority. She is very refined and [represents] one of those most charming types of the American women. Lady ASTOR, Parlamentsmitglied Vicomtesse Astor, von Geburt Amerikanerin, Tochter von Chiswell Debney Langhorne von Virginia (Vereinigte Staaten) und Engländerin durch ihre Heirat im Jahre 1906 mit Honr. Waldorf Astor, dem jetzigen Vicomte Astor, war die erste Frau, welche in die Kammer der Gemeinden berufen wurde. Sie wurde gewählt, um die Nachfolgschaft ihres Gatten anzutreten, der selbst im Jahre 1919 als Nachfolger seines Vaters in die Kammer der Lords berufen wurde. Seit diesem Zeitpunkt an vertritt Lady Astor Plymouth (Abt. Sutton). Die Frauenfrage hat in Lady Astor stets eine tatkräftige und ergebene Verteidigerin gefunden. Gleich bei Antritt ihrer politischen Laufbahn trat sie auf Seiten der Fortschrittspartei und begünstigte viele Gesetze bezüglich den Interessen und Bedürfnissen der Frau. Das beratende Comité, welches sie bald nach ihrer Wahl ins Parlament ins Leben rief und welches heute aus mehr als 60 grossen Frauenorganisationen besteht, hat zur Aufgabe alle sozialen Fragen—und insbesondere die jenigen, welche die Frauenbewegung interessieren —die dem Parlament vorgelegt werden oder es sein können, monatlich zu besprechen. Dieses Comité ist von grosser Bedeutung, da es eine direkte Verbindung zwischen der Frauenbewegung und den gesetzgebenden Versammlungen geschaffen hat. Trotzdem Lady Astor Mutter von 6 Kindern ist, findet sie noch Zeit genug, um sich mit Herz und Seele den jungen Mädchen und jungen Leuten anzunehmen, die ohne Schutz sind. Sie hat tätigen Anteil an der Schaffung von Arbeits-Vermittlungsstellen für die Jugend genommen, um die Arbeitslosen den Gefahren der Strasse zu entziehen. Als diese Büros gegen Ende des Sommers geschlossen wurden, hat sie es durchgesetzt, dass dieselben im Winter wider geöffnet wurden. Lord und Lady Astor haben oft bewiesen welches grosses Interesse sie der Erziehung dur Jugend in Plymouth entgegenbringen, so u. a. durch Hingabe von Geldunterstützungen und durch Geschenk eines Spielplatzes; letzterer zu dem Zwecke, um den Kindern der Elementarschulen Gelegenheit zut Ausübung der verschiedenen Sports zu geben. Lady Astor hat dort ebenfalls eine Wohnungsgesellschaft gegründet, welche sie und ihr Gemahl in wohlwollender Weise unterstützen. Lady Astor hat sich immer bemüht, die Alkoholfrage vors Parlament zu bringen. Im Jahre 1922 unterbreitete sie einen Gesetzentwurf "die Option Locale" mehr unter dem Name "Gesetz Lady Astor" bekannt, welcher bezweckt, die Jugendlichen unter 18 Jahren von den Gefahren des Alkoholmissbrauches zu schützen. Dieses Gesetz wurde so zu sagen einstimmig von der Kammer der Gemeinden angenommen, denn es fanden sich nur 10 Gegner. Das Land schuldet Lady Astor grosse Dankbarkeit nicht nur für die ungeheuren Dienste, welche sie der Frauenbewegung seit Antritt ihrer politischen Laufbahn geleistet hat, sondern auch dafür, dass sie mutig und nachdrücklich gegen die schlecthen Sitten aufgetreten ist und der Moral eine höhere Einschätzung in der Gesetzgebung verschafft hat. Während der Zeit, wo Lady Astor noch die einzige weibliche Vertreterin in der Kammer der Gemeinden war, gelang es ihr durch ihre Klugheit, ihren Anmut und durch ihre Tatkraft, nach und nach die alten Vorurteile zu beseitigen, welche in dieser ausschliesslich männlichen Versammlung vorherrschten. Sie hielt tapfer ihren Platz im Parlament inne, bis die Ereignisse anderen Frauen erlaubten, sich ihr anzuschliessen. Ihr impulsiver Geist gibt der Kammer der Gemeinden dann und wann Anlass zur Kritik, aber ihre loyale Haltung und die Aufmerksamkeit, welche sie allen, selbst den schwierigsten Fragen entgegenbringt, haben ihr die grösste Achtung selbst von Seiten ihrer Gegner verschafft. Alliance Internationale pour le Suffrage ET L'Action Civique et Politique des Femmes 190, Vauxhall Bridge Road, LONDRES S. W. I. Lady ASTOR Membre de la Chambre des Communes. "Equal citizenship is as necessary to a country as good citizenship. The two must go together if we want Peace and Prosperity. Just as prosperity depends on Peace, so does justice depend on laws being equal between men and women". Les Editions du Bureau International Bibliographique 4, Rue de Chevreuse, PARIS sous la direction de Suzanne Grinberg-Aupourrain 1929 Lady ASTOR, Membre de la Chambre des Communes. La Vicomtesse Astor, d'origine américaine, fille de Chiswell Debney Langhorne, de Virginia (Etats-Unis), et anglaise par son mariage en 1906, avec l'Hon. Waldorf Astor (maintenant Vicomte Astor), fut la première femme qui siégea à la Chambre des Communes. Elle fut élue pour succéder à son mari appelé lui-même à prendre la place de son père à la Chambre des Lords, en 1919. Depuis cette époque, Lady Astor représente Plymouth (Sutton Division). La cause des femmes a toujours trouvé en Lady Astor un solide et dévoué défenseur. Dès ses débuts dans la politique, elle se rallia aux côtés des progressistes et favorisa bien des lois relatives aux intérêts et besoins féminins. Le Comité consultatif, qu'elle a fondé peu après son élection au Parlement et qui, actuellement, est composé de plus de soixante grandes organisations féminines, permet mensuellement de discuter toutes les questions sociales — et plus particulièrement celles intéressant les femmes — qui sont exposées au Parlement ou susceptibles de l'être. Ce Comité a une très grande importance car il a créé un lien direct entre les femmes et les assemblées législatives. Mère de six enfants, Lady Astor trouve encore place dans son cœur pour les filles et garçons sans protection. Elle a pris une part active dans la création de centres de placement pour la jeunesse, afin de préserver de la rue les jeunes gens sans emploi. Quand ces centres furent fermés à la fin de l'été 1923, elle mena avec succès une campagne pour obtenir qu'on les ouvrît à nouveau pendant l'hiver. Lord et Lady Astor ont prouvé l'intérêt qu'ils apportent à l'éducation en fondant à Plymouth des bourses d'études et en faisant édifier un terrain de jeux pour l'organisation de sports à l'usage des enfants des écoles élémentaires. Lady Astor à créé là, également, une Société des Habitations qu'elle et son mari soutiennent généreusement. Lady Astor s'est toujours efforcée de poser decant le Parlement la question de la tempérance. En 1922, elle introduisit une proposition de loi pour "L'Option Locale" mesure populaire connue sous le nom de "Loi de Lady Astor" qui a pour but de protéger les jeunes gens de moins de 18 ans de l'abus de l'alcool. Cette loi fut votée à la Chambre de Communes à la quasi-unanimité des voix, car il ne se trouva que dix adversaires. A Lady Astor, le pays est redevable d'une grande reconnaissance non seulement pour les immenses services qu'elle a rendus à la cause des femmes depuis qu'elle est entrée dans la vie politique, mais encore pour s'être courageusement et avec persistance attaquée aux mauvaises mœurs et donnée à la morale une place plus haute dans la législation. Alors que Lady Astor était encore la seule femme à la Chambre des Communes, sa grâce, son entrain et son intelligence firent peu à peu tomber les vieux préjugés qui persistaient dans cette assemblée exclusivement masculine. Vaillamment elle tint sa place au Parlement jusqu'à ce que les évènements permirent à d'autres femmes de se joindre à elle. Son esprit primesautier et espiègle lui vaut quelquefois des critiques à la Chambre des Communes où l'on n'est pas habitué à un féminisme si féminin et si frondeur, mais son attitude loyale et l'attention qu'elle apporte aux questions les plus ardues lui méritent les hommages, non point seulement de ses amis, mais de ses adversaires. Lady ASTOR, M.P. Viscountess Astor, an American by birth, was the first woman to sit in the British House of Commons, being chosen to succeed her husband, then Mr. Waldorf Astor, on his succession to the Peerage. She has represented Plymouth (Sutton Division) in the Unionist interests since 1919. The Women's Cause has always had a sympathetic adherent and staunch champion in Lady Astor. From the first she ranged herself on the side of the progressives, and has promoted a great deal of legislation on women's interests and needs. The Consultative Committee, which she founded soon after her election to Parliament, and which now consists of representatives of over sixty large women's organizations, for the monthly discussion of any women's or social question which is before Parliament at the time, or which ought to be brought up, has proved extremely valuable as a direct link between women and Parliament. Her bright spirit with a charming touch of mischief often brings in a smile at the House of Commons. Herself the mother of six children, Lady Astor keeps a warm corner in her heart for the girls and boys of less sheltered surroundings. She was one of those mostly concerned in securing the setting up of Juvenile Employment Centres, to keep young people who are out of work off the streets; and, when they were closed at the end of the summer of 1923, she led the successful agitation for getting them opened again during the winter. Both Lord and Lady Astor have shown their practical interest in education in Plymouth by the gift of a playing-field for organised games for elementary school children, and by scholarship grants. Ever since her maiden speech on this subject, Lady Astor has made Temperance a live issue in Parliament. In 1922, she introduced a Bill for Local Option, whilst that popular measure known as "Lady Astor's Bill", framed to protect young people under 18 against the liquor traffic, passed the House of Commons with only ten votes against it. Her practical interest in Housing has recently been manifested by the establishment of a Housing Trust in Plymouth, which is generously financed by both Lord and Lady Astor. The forces of progress in this country owe an enormous debt of gratitude to Lady Astor, not only for the immense services which she has rendered to the Women's Movement ever since she entered public life, but to her invariable fearlessness in persistently attacking low standards of morality, and lifting legislation on to a more ethical plane. The first woman to be returned to the House of Commons, single-handed she broke down age-long barriers of prejudice in an exclusively masculine assembly, and valiantly held her own in Parliament until the process of time brought other vomen Members to join her. Her rapier thrusts of repartee, and lighting flashes of wit, have enormously added to the gaiety of nations, not only in the House of Commons, but in the home and foreign Press. Frau Dorothee von VELSEN Mitglied des Alliance-Büros Vertreterin des "Deutscher Staatsbürgerinnen Verbandes" Frau Dorothea von Velsen wurde 1883 in Oberschlesien geboren. Sie verbrachte ihre Kindheit in Saarbrücken, wo ihr Vater als Staatsbeamter (Oberdirektor der preussischen Bergwerke) fungierte. Sie lebte als junges Mädchen in verschiedenen deutschen Städten, wohnte dann in Berlin, wo sie in der sozialen Hochschule Dr. Alice Salomons zwei Jahre lang Geschichte studierte und soziale Arbeiten trieb. Sie verweilte mehrmals auf längere Zeit in England. Ihrer grossen theoretischen und praktischen Sachkundigkeit in Bezug auf soziale Fragen wegen wurde sie in der Provinz Flandern zu Brüssel während des Krieges 1914-1918 zur Leiterin der sozialen Abteilung der deutschen Regierung ernannt. In Schlesien und in Ukraine hatte sie auch Gelegenheit sich mit den Arbeiten der Frauen zu beschäftigen. Seit dem Jahre 1918 wandte sie ihre Tätigkeit grösstenteils zu geschichtlichen und politischen Arbeiten zu. Sie ist die Vorsteherin des Allgemeinen Deutschen Frauenvereins der seit der Zeit Deutscher Staatsbürgerinnenverband heisst. Im Pariser Kongress, 1926, wurde sie zum Mitglied des ausführenden Komités des internationalen Verbandes zum Wahlrecht der Frau. Ihre Mitarbeit in der Leitung der internationalen Bewegung betreffs des Wahlrechts ist hochgeschätzt und alle ihre Koleginnen preisen Frau von Velsen wie es sie wohl verdient. Alliance Internationale pour le Suffrage ET l'Action Civique et Politique des Femmes 190, Vauxhall Bridge Road, LONDRES S. W. I. Frau Dorothee von VELSEN Membre du Bureau de l'Alliance Internationale Présidente de "Deutscher Staatsbürgerinnen Verband" "Das Stimmrecht der Frau diene dem Wohl ihres Volkes, dem Heile der Menschheit ! " Les Editions du Bureau International Bibliographique 4, Rue de Chevreuse, PARIS sous la direction de Suzanne Grinberg-Aupourrain 1929 Frau Dorothee von VELSEN Membre du Bureau de l'Alliance Présidente de "Deutscher Staatsbürgerinnen Verband" Frau Dorothee von Velsen est née en 1883 en Haute-Silésie. Elle passa son enfance à Saarbrucken, où son père était fonctionnaire d'Etat (Directeur général des Mines de Prusse). Elle vécut en différentes villes allemandes pendant sa jeunesse, puis fixa sa résidence à Berlin où elle fit, à l'Ecole sociale du Dr. Alice Salomon, deux années d'études historiques et de travaux sociaux. Elle fit, à différentes reprises, des séjours prolongés en Angleterre. Sa grande compétence théorique et pratique des questions sociales lui valut d'etre nommée Chef du Département social du Gouvernement allemand, dans la province de Flandre, à Bruxelles, pendant la guerre de 1914-1918. Elle fut également appelée à s'occuper des travaux des femmes en Silésie et en Ukraine. Depuis 1918, elle a dépensé une grande partie de son activité à faire des travaux historiques et politiques. Elle est Présidente de "Allgemeiner Deutscher Frauenverein" qui a pris depuis le nom de "Deutscher Staatsbürgerinnenverband". En 1926, au Congres de Paris, elle fut élue Membre du Comité exécutif de l'Alliance Internationale pour le Suffrage des Femmes. Sa participation à la direction du mouvement suffragiste international est très grandement appréciée de ses collègues qui ont toutes pour Frau von Velsen l'estime qu'elle mérite. Frau Dorothee von VELSEN Member of the Board of the International Alliance President of the "Deutscher Stattsbürgerinnen Verband" Frau Dorothee von Velsen was born in Upper Silesie. She passed her childhood at Saarbrucken, where her father was General Director of the Prussian Musee. During her youth she lived in various German towns, then established her residence in Berlin, where for 2 years in the school od Dr. Alice Salomon, she made historical and social studies. On different occasions, she made prolonged visits to England. Her great theoretical and practical competence of social questions, gained for her the position of stead of the Social Department of the German Government, at Brussels, in the province of Flanders, during the war of 1914-1918. She was equally called upon to occupy herself with the women's work in Silesie and in Ukraine. Since 1918 she has spent a great part of her time in historical and social activities. She is now President of "Allgemeiner Deutscher Frauenverein" which has since taken the name of "Deutscher Staatsbürgerinnen Verband". In 1926, at the Paris Congress, she was elected member of the Executive Committee of the International Alliance for women Suffrage and Equal Citizenship. Her participation to the direction of the International movement is widely appreciated amongst her colleagues whom have all for Frau Dorothee von Velsen - the esteem that she justly merits. Ishbel Marjoribanks, Marquise von ABERDEEN und TEMAIR Doktorin der Rechte (Queen's University Canada), Friedensrichterin. Ishbel Marjoribanks, Marquise von Aberdeen und Temair, Doktorin der Rechte (Queen's University Canada), Friedensrichterin (Aberdeenshire), ist die jüngste Tochter von Dudley Coutts, des ersten Lord Tweedmouth. Sie wurde im Jahre 1857 geboren und im Hause ihrer Eltern von schweizerischen Erzieherinnen erzogen. Sie war Schülerin des berühmten französischen Professors Antonin Roche und des Professors Meiklejohn an der St.-Andrews University. Mit 20 Jahren heiratete sie John Campbell Gordon, den 7. Grafen von Aberdeen, und sie wohnt seit ihrer Verheiratung in Aberdeenshire und, während der Arbeit von Lord Aberdeen als Parlamentsmitglied, in London. Als Gladstone im Jahre 1886 die Regierung des Home Rule einsetzte, wurde Lord Aberdeen zum Vize-König von Irland ernannt. Er war ferner von 1893 bis 1898 Gouverneur von Kananda und von 1905 bis 1913 von neuem Vizekönig von Irland. Im Jahre 1886/7 machten Lord und Lady Aberdeen eine Weltreise und besuchten Indien, Australien, Neuseeland, die Vereinigten Staaten und Kanada. Lady Aberdeen hat an allen Ämtern teilgenommen, die ihr Mann als Präsident in zahlreichen philanthropischen Vereinen, übernommen hatte. Lady Aberdeen war Präsidentin des Liberalen Fauenverbandes von England und Schottland, und sie ist gegenwärtig Präsidentin des Liberalen Frauenbundes von Schottland. Man kann ihre ekletische Tätigkeit in allen sozialen Werken auch beurteilen, wenn man bedenkt, dass sie Gründerin und erste Präsidentin folgender Verbände war: - Des Verbands Irländischer Industrien, - Des Nationalen Bundes der Frauen Kanadas, - Des Victoria-Ordens der Krankenschwestern (gegründet zum Gedächtnis des diamantenen Jubiläums der Königin Victoria), - Des Vereins „ Vorwärts und höher" in Schottland, - Des Frauenbundes für die Gesundheit der Nation in Irland, - Des Staatbürgerlichen Instituts in Irland. Ferner hat sie, im Jahre 1893, an der Internationalen Ausstellung von Chicago das Irländische Industriedorf organisiert, welches einen Gewinn von £50.000 einbrachte. Lady Aberdeen ist Gründungsmitglied des Lyzeumklubs von London und seit 1922 dessen Präsidentin. Sie ist ferner Präsidentin der Universitätserziehung der Frauenvereine von Edimburg und Aberdeen, der Gesellschaft „ Lokale Verwaltung der Frauen", des Industrie-Verbandes der Frauen, und sie ist seit dessen Gründung Aktivmitglied des Roten Kreuzes von Schottland. Im Jahre 1893 ist Lady Aberdeen zur Präsidentin des Internationalen Frauenverbandes, der im Jahre 1888 in Washington gegründet worden war, ernannt worden, und sie bekleidet seither diesen Posten mit Ausnahme der Jahre von 1899 bis 1904, während welcher Zeit sie das Amt der Vizepräsidentin ausübte neben Frau May Wright Sewall als Präsidentin, und der Jahre 1920 bis 1922, wo sie Ehrenpräsidentin war neben Frau Chaponnière-Chaix als Präsidentin. Lady Aberdeen hat während ihres ganzen Lebens die Bewegung fur das Frauenstimmrecht gefördert, obwohl sie sich in den Vereinen für das Stimmrecht nicht aktiv beteiligte. Bei den Debatten, die durch den Nationalen Frauenverband Englands an die Tagesordnung kamen, bevor dieser Bund das Frauenstimmrecht angenommen hatte, wurde sie aufgefordert, die Verteidigung der Idee dieses Prinzips zu übernehmen gegen Frau Humphrey Ward, die dessen Annahme bekämpfte. Die literarische Tätigkeit der Lady Aberdeen besteht hauptsächlich in ihren Anleitungen bei der Herausgabe von mehreren Publikationen des Internationalen Frauenverbandes und anderer Vereinigungen, denen sie angehörte. Sie schrieb für „Vorwärts und höher", „Wee Willie Winkie", die „Zeitung der Schottischen Mütter", „Slainte" (das Organ des Frauenbundes für die Gesundheit der Nation) und die Zeitung der liberalen Frauen Schottlands. Doch können wir auch drei Bücher erwähnen : „Durch Kanada mit einem Kodak", „ Eduard Lord Tweedmouth" (Memoirenband), „Wir beide" (Erinnerungen, gemeinsam mit Lord Aberdeen verfasst). Im Jahre 1928 wurde Lady Aberdeen der Titel der Bürgerin von Edimburg überreicht in Anerkennung ihrer nationalen und internationalen Arbeit. Sie ist die dritte Frau, der diese Auszeichnung zuerkannt wurde. Sie hatt unlängst den Titel „Docteur honoris causa" von der Juridischen Fakultät der Universität zu Aberdeen erhalten. Sie ist also die zweite Frau, die mit diesem Titel von einer Universität Schottlands beehrt wurde: die erste war Ihre Majestät die Königin von England. Alliance Internationale pour le Suffrage ET l'Action Civique et Politique des Femmes 190 Vauxhall Bridge Road, LONDRES S. W. I. Ishbel Marjoribanks, Marquise d'ABERDEEN et TENAIR Présidente du Conseil International des Femmes. "It is but natural that the International Council of Women should rejoice over the achievements of the daughter organisation, whose adventurous and victorious career was launched at the I. C. W., Quinquennial Council Meeting held in Berlin in 1904". Ishbel ABERDEEN and TENAIR. Les Editions du Bureau International Bibliographique 4, Rue de Chevreuse, PARIS sous la direction de Suzanne Grinberg-Aupourrain 1929 Ishbel Marjoribanks, Marquise d'ABERDEEN et TENAIR Présidente du Conseil International des Femmes — Ishbel Marjoribanks, marquise d'Aberdeen et Tenair, née en 1857, diplômée de Queen's University, Canada, est la plus jeune fille de Dudley Coutts, premier Lord Tweedmouth. Elle reçut, dans sa famille, une éducation des plus soignées et fut l'élève du fameux professeur français Antonin Roche et du professeur Meiklejohn, de St.-Andrews University. A l'âge de 20 ans elle épousa John Campbell Gordon, septième Comte d'Aberdeen qui fut nommé Vice-Roi d'Irlande au moment oú Gladstone institua le Gouvernement du Home Rule en 1886, puis Gouverneur du Canada de 1893-1898 et à nouveau Vice-Roi d'Irlande de 1905 à 1915. Lord et Lady Aberdeen firent un voyage autour du monde en 1886-1887 visitant les Indes, l'Australie, la Nouvelle-Zélande, les Etats-Unis et le Canada. Lady Aberdeen a beaucoup aidé son mari dans toutes les œuvres philanthropiques dont il fut président ; mais non contente d'apporter une collaboration, elle joua personnellement un rôle actif. Elle fut nommée Présidente de la Fédération libérale des femmes anglaises et écossaises, et est à présent Présidente du Conseil Libéral des Femmes en Ecosse. On peut juger aussi de son activité éclectique dans toutes les œuvres sociales en mentionnant qu'elle a fondé et a été la première présidente de l'Association des Industries irlandaises, du Conseil National des Femmes du Canada, de l'Ordre de Victoria, des Infirmières du Canada (institué en souvenir du Jubilé de diamant de la Reine Victoria), de l'Association « En avant et plus haut » en Ecosse, de l'Association des Femmes pour la santé nationale en Irlande et l'Institut Civique en Irlande. Elle a organisé aussi le Village industriel irlandais à l'Exposition Internationale de Chicago en 1893 qui rapporta un bénéfice de £ 50.000. Lady Aberdeen est membre fondateur du Lyceum Club de Londres et en est la Présidente depuis 1922. Elle est aussi Présidente de l'Education universitaire pour les Associations de Femmes à Edimbourg et à Aberdeen, de la Société « Gouvernement local des femmes » et aussi du Conseil Industriel des Femmes, et elle a été un membre actif de la Croix-Rouge Ecossaise depuis l'époque de sa fondation. Lady Aberdeen a été élue en 1893 Présidente du Conseil International des Femmes qui fut inauguré à Washington en 1888 et elle a occupé ce poste depuis cette époque, sauf en 1899 et 1904. Pendant cette période elle remplit la fonction de Vice-Présidente, auprès de la Présidente Mme May Wright Sewall. De 1920 à 1922 elle fut Présidente d'Honneur. Lady Aberdeen a encouragé le mouvement pour le Suffrage des Femmes toute sa vie, tout en ne prenant pas une part active dans les Sociétés pour le Suffrage. Dans le débat mis à l'ordre du jour par le Conseil National des Femmes Anglaises avant que cette Société ait adopté le Suffrage des Femmes, elle fut invitée à prendre la défense de ce principe en opposition à Mᵐᵉ Humphrey Ward qui en combattait l'adoption. Le travail littéraire de Lady Aberdeen a consisté principalement dans la collaboration qu'elle a fournie aux publications éditées par le Conseil International des Femmes et d'autres Sociétés auxquelles elle appartenait. Elle écrivit dans les revues suivantes : « En avant et plus haut », « Wee Willie Winkie », « Le Journal des Mères Ecossaises », « Slainte » (organe de l'Association féminine pour la Santé publique) et le « Journal des Femmes libérales écossaises ». Mais trois œuvres peuvent ausse être mentionnées : « A travers le Canada avec un Kodak », « Edward Lord Tweedmouth » (volume de Mémoires), « Nous deux », souvenirs écrits en collaboration avec Lord Aberdeen. Lady Aberdeen a été honorée du titre de Citoyen d'Edimbourg, en 1928, en reconnaissance pour son travail national et international. Elle est la troisième femme à qui échoit cette distinction. Elle vient également de recevoir le titre de „Docteur honoris causa“ de la Faculté de Droit de l'Université d'Aberdeen. Elle est la deuxième femme ainsi honorée par l'Université écossaise, la première ayant été Sa Majesté la Reine d'Angleterre. Ishbel Marjoribanks, Marchioness of ABERDEEN and TEMAIR President of the International Council of Women — Ishbel Marjoribanks, Marchioness of Aberdeen and Temair, L.L. D. (Queen's University, Canada) J. P. (Aberdeenshire), youngest daughter of Dudley Coutts, First Lord Tweedmouth— born 1857 — educated at home under Swiss Governesses and a pupil of the famous French teacher — Antonin Roche — and of Professor Meiklejohn, Professor of Education at St.-Andrews University. At the age of 20, she married John Campbell Gordon, Seventh Earl of Aberdeen, since which time her home has been in Aberdeenshire and in London, for Lord Aberdeen's parliamentary duties. Lord Aberdeen was appointed Viceroy of Ireland during Mr. Gladstone's Home Rule Government of 1886, and as Governor General of Canada in 1893-1898, and again as Viceroy of Ireland 1905-1915. Lord and Lady Aberdeen traveleed round the world in 1886-1887, visiting India, Australia, New-Zealand, the United States and Canada. From the time of her marriage Lady Aberdeen has been identified with her husband in the many philanthropic societies with which he has been connected as President. Lady Aberdeen has been President of both the English and Scottish Women's Liberal Federations, and is now President of the Women's Liberal Council in Scotland. Her other chief interests may be indicated by the fact that she was the Founder and First President of the Irish Industries Association, the National Council of Women of Canada, the Victorian Order of Nurses in Canada (instituted in remembrance of Queen Victoria's Diamond Jubilee) the Onward and Upward Association in Scotland, the Women's National Health Association of Ireland and the Civics Institute of Ireland. She also organised the Irisch Industrial Village at the Chicago International Exposition of 1893 which resulted in a profit of £ 50.000. Lady Aberdeen is an original member of the Lyceum Club of London, and has been its President since 1922. She has also acted as President of the University Education for Women Associations of Edinburgh and Aberdeen, the Local Government Society of Women, and the Women's Industrial Council, and has been an active member of the Executive of the Scottish Red Cross from the time of its inception. In 1893 Lady Aberdeen was elected President of the International Council of Women which was inaugurated at Washington in 1888, and she has occupied this post continuously ever since, except between 1899 and 1904, during which period she acted as Vice President, with Mrs. May Wright Sewall as President, and from 1920 to 1922, when she acted as Honorary President with Mme Chaponnière-Chaix as President. Lady Aberdeen has supported the constitutional movement for Women's Suffrage all her life, although not holding office in any of the Suffrage Societies. In a debate arranged in connection with the British National Council of Women before that organisation adopted Women's Suffrage as their policy, she was invited to act as the protagonist in favour of the principle in opposition to Mrs. Humphrey Ward who led the discussion against its adoption. Lady Aberdeen's literary work has lain chiefly in the direction of editing various publications issued by the International Council of Women and other organisations with which she has been connected, and in writing for an editing the magazines „ Onward and Upward ‟, „ Wee Willie Winkie “, „ The Scottish Mothers' Magazine “, „ Slainte “ (the organ of the 'Women's National Health Association of Ireland) and the „ Scottish Women's Liberal Magazine “ ; but three books may also be mentioned „Through Canada with a Kodak“. „ Edward, Lord Tweedmouth “ (a Memorial volume) „ We Twa “ — being reminiscences prepared in collaboration with Lord Aberdeen. The Freedom of Edinburgh was conferred on Lady Aberdeen in 1928 in recognition of her national and international work, she being the third woman to receive this honour. She was also named „ Doctor honoris causa “ of the law School University of Aberdeen. She is the second honoured woman by the Scotch University as the first was her Majesty Queen of England. Mrs. Margery I. CORBETT ASHBY, Präsidentin des Internationalen Verbandes für das Stimmrecht und die Betätigung der Frauen im Bürgerlichen und Politischen Leben. Mrs. Margery I. Corbett Ashby ist die Tochter des ehemaligen Parlamentsmitgliedes C. H. Corbett. Schon mit 16 Jahren begann die jetzige Präsidentin des Verbandes sich für die politik ihres Landes zu interessieren und hielt ihre erste Rede. Im Jahre 1910 verheiratete sie sich mit dem Advokaten Arthur Brian Ashby. Sie hat einen Sohn, dessen Erziehung sie sorgfältig überwacht. Seit dem Jahre 1918, da die Frauen Englands das Stimmrecht erhielten, war sie eine der Kandidatinnen der liberalen Partei. Mrs. Corbett Ashby studierte im Newham College von Cambridge und erwarb sich das Diplom der Universität Dublin. Sie hielt Vorträge in englischer, französischer und deutscher Sprache und bereiste alle Vereinigten Staaten, sowie auch Kanada. Seit ihrem Beitritt zur Präsidentschaft des Verbandes hat sie im Balkan und im Südosten Europas eine Propagandareise für das Frauenstimmrecht unternommen. Als die Frauenkonferenz der verbündeten Länder und der Vereinigten Staaten im Jahre 1919 von der Friedenskommission, die von Präsidenten Wilson geleitet wurde, und von Internationalen Arbeitsamt, unter dem Vorsitz von Mr. Gompers, empfangen wurde, war Mrs. Corbett Ashby eine der Abgeordeten, die den Männern, welche versuchten, die Welt wieder aufzubauen, die Forderungen der Frauen und Mütter vorlegten. Während neun Jahren war sie Mitglied der " Wandsworth (London) Board of Guardians " und erwarb sich viel Erfahrung in sozialen Fragen. Im Jahre 1923 wurde sie in Rom einstimmig zur Präsidentin des Internationalen Verbandes für das Stimmrecht und die Betätigung der Frauen im Bürgerlichen und Politischen Leben gewählt. Mrs. Corbett Ashby hat sich in ihrer verantwortungsvollen, schwierigen und heiklen Stellung als Präsidentin des Verbandes nicht nur durch ihre wunderbare Intelligenz. sondern auch durch ihre grosse, so persönliche Anmut die Sympathien der Frauenrechtlerinen der ganzen Welt zu erwerben gewusst. Sie haben in ihre eine der hervorragenden Mrs. Chapman Catt wirklich würdige Nachfolgerin gefunden. In der Leitung der Verhandlungen bei Kongressen oder Versammlungen des Verbandvorstandes zeigt Mrs.Corbett Ashby immer eine grosse Güte, Takt und Autorität. Da sich in ihr diese Eigenschaften, wie selten in einer Persönlichkeit, vereinigt finden, kann man sagen, dass diese grosse Frauenrechtlerin, in so edler und vollkommener Weise als möglich, die moderne Frau vertritt, die in klarer Erkenntnis ihrer Pflichten Rechte fordert, um jene besser erfüllen zu können. Alliance Internationale pour le Suffrage ET I' Action Civique et Politique des Femmes 190, Vauxhall Bridge Road, LONDRES S. W. I. JR 1926 Margery I Corbett Ashby Mrs. Margery I. CORBETT ASHBY Présidente de I' Alliance Internationale pour le Suffrage et I' Action civique et politique des femmes. "Feminism, means the movement to obtain for women freedom to enable them to take their share in the work of humanity". Les Editions du Bureau International Bibliographique 4. Rue de Chevreuse, PARIS sous la direction de Suzanne Grinberg-Aupourrain 1929 Mrs. Margery I. CORBETT ASHBY, Présidente de l'Alliance Internationale pour le Suffrage et l'Action Civique et Politique des Femmes. Mrs. Margery I. Corbett Ashby est la fille de C. H. Corbett, ancien Membre du Parlement. C'est à l'âge de 16 ans que la Présidente actuelle de l'Alliance commença de s'intéresser à la politique de son pays et fit son premier discours. Elle épousa, en 1910, Arthur Brian Ashby, Avocat, et elle a un fils dont elle surveille tendrement l'éducation. Depuis 1918, date à laquelle les femmes anglaises obtinrent le droit de suffrage, elle fut une des candidates du Parti libéral. Mrs. Corbett Ashby a fait ses études au Newham College, Cambridge et est diplômée de l'Université de Dublin. Elle a fait des conférences en anglais, français et allemand, et a voyagé dans tous les Etats-Unis et au Canada. Depuis son accession à la Présidence de l'Alliance, elle a fait une tournée de propagande suffragiste dans les Balkans et le Sud-Est de l'Europe. Lorsque la Conférence des Femmes des pays alliés et des Etats-Unis fut reçue en 1919 à la Commission de la Paix, présidée par le Président Wilson, et au Bureau International du Travail, présidé par Mr. Gompers, Mrs. Corbett Ashby fut l'une des déléguées appelées à présenter, aux hommes qui tentaient de rebâtir le monde, le revindications des femmes et des mères. Pendant neuf ans, elle fut Membre du "Wandsworth (London) Board of Guardians", et acquit une grande expérience des questions sociales. Elle fut élue Présidente de l'Alliance Internationale pour le Suffrage et l'Action Civique des Femmes à l'unanimité, à Rome, en 1923. Mrs. Corbett Ashby, dans sa fonction écrasante, difficile et délicate de Présidente de l'Alliance, a conquis, non seulement par sa merveilleuse intelligence, mais par son grand charme si personnel, les féministes du monde entier. Celles-ci ont trouvé en elle un successeur vraiment digne de l'éminente femme qu'est Mrs. Chapman Catt. Dans la direction des débats des Congrès, ou de ceux des réunions du Bureau de l'Alliance, Mrs. Corbett Ashby apporte toujours une grande douceur, du tact et de l'autorité. A cause de cet ensemble de qualités, si rarement trouvé dans une même personnalité, il est permis de dire que cette grande féministe incarne, aussi dignement et aussi parfaitement que possible, la femme moderne qui ne revendique des droits que pour remplir mieux ses devoirs. S. G-A. Mrs. Margery I. CORBETT ASHBY, President of the International alliance of Women for Suffrage and Equal Citizenship. Mrs. Margaret I. Corbett Ashby is the daughter of C. H. Corbett, ex-member of Parliament. It was at the age of sixteen that the present President of the Alliance started to take an interest in the politics of her country and made her first speech. In 1910 she married Arthur Brian Ashby, barrister-at-law, and she has one son, whose education she tenderly surveyes. Since 1918, date when the women of England obtained the right to vote, she has been one of the candidates of the Liberal Party. Mrs. Corbett Ashby studied at Newham College, Cambridge, and took degrees at the Dublin University. She had made speeches in English, French and German and has travelled all over the United States and Canada. Since she became the President of the Alliance, she has made a suffragist propaganda voyage in the Balkans and South-East Europe. When the Women's Conference of the allied countries was recieved in 1919 by the Peace Conference, presided by President Wilson, and the International Bureau of Labour, presided by Mr. Gompers, it was Mrs. Corbett Ashby who was appointed to present to the men who were trying to reconstruct the world, the claims of wives and mothers. For nine years she was member of the "Wandsworth (London) Board of Guardians" and acquired great experience on social questions. She was unanimously elected President of the International Alliance of Women for Suffrage and Equal Citizenship at Rome in 1923. Mrs. Ashby has worked for 25 years in the Suffrage Movement in England, and is chairman of the Executive of the National Union for Suffrage and Equal Citizenship of which Dame Millicent Fawcett was the first and Miss Eleanor Rathbone is the present president. In her heavy, difficult, and delicate office of President of the Alliance, Mrs. Corbett Ashby has won the hearts of feminists throughout the world, not only through her marvelous intelligence, but also because of her own, very personal charm. Whether directing the debates of Conferences, or those of the meetings of the Alliance Board, Mrs. Ashby always shows much sweetness, tact and authority. It is because of this blend of qualities which are so rarely found assembled in one person, that we may say that this great feminist embodies as perfectly and worthily as possible, the Modern Woman, whose keen sense of duty makes her claim rights that she will fulfill to her utmost. [*To dear Mrs. Catt from her Ann Margaret Holmgren Svetden*] STUDENTFÖRENINCEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 241. [*Congress of 192[1]0*] Lady Ishbel Aberdeen. Mrs. Carrie Chapman Catt. TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER AV ANN MARGARET HOLMGREN f. Tersmeden STOCKHOLM 1kr. ALBERT BONNIER [*C. L.*] Av Verdandis Småskrifter hava hittills utkommit 236 häften. Varje häfte kostar 1 kr. 1. Om människans ursprung av lektor G. 36. Om rättstavningen av E.H.Lind. 2:a uppl. 17. Adire 5:3 uppl. 1918. 37. Irland och Parnell av O. W. Alund 2. I vår befolkningsfråga av prof. Hjalmar 38. Om testamente av juris kand. Bernt E. Öhrvall 1917. Drakenberg. 2 a uppl. 07 3. Koranen, Muhammedanernas bibel, av 39. Konstgjorda gödselämnen av agronom G. prot H Almkvist 4:e uppl. 18. Berglund 4. Nutidens arbetssätt av byråingerjör Karl 40. Industrin och kvinnofrågan av övering. af Gevjerstam. 3:e uppl. 07. S. A Andrée. @;a uppl. 08. 5. Om överläggningar och beslut, en hjälp- 41. Elden av doc. Wilhelm Palmar. 2:a uppl. 12. reca. av Axel Svenson 13:e uppl. 19. 42. Rättskrivningens grunder av prof. Adolf 6. Istiden av prof. A. G. Hõgbom. 5:e uppl. 19. Noreen. 2:a uppl. 20. 7. Lars Johan Hierta av bibliotekarien Harald 43. Kolumbus och upptäckandet av Amerika av Wieselgren. 2:a uppl. 08 prot. Karl Ahlenius. 2:a uppl. 13. 8. Skolans ställning till religionsunder- 44. Robert Burns av Gust. Fröding. 2:a uppl. 10. visningen i Sverge och andra länder 45. Socialismen av Hj. Branting. 3:e uppl. 08. av Anna Whitlock. 2 a uppl. 06. 46. Modersmålet och dess utveckling sskden av 9. Skatterna till staten av red. Harald Sokl- K. Ljungstedt. 4 e uppl. 20. man. 2:a uppl. 03. 47. Den svenskanykterhetsrörelsen av lektor 10. Från människosläktets barndom av Ellen Joh. Berhman. 3:e uppl. 05. key 4 e uppl. 20. 48. Kulturkampen mellan semiter och indo- 11. Den industruella arbetarfrågan av Gustaf européer av doc. K. L. Tallqvist. Siösteen. 2:a uppl. 04. 49. Fredsrörelsen av Anna B. Wicksell. 2:a uppl. 12. Husdjurens skötsel av folkhögskolläraren 12. J. F Hallenborg. 3:e uppl. 13. 50. Billigare järnvägsresor av K. Trotzig. 13. Tillståndet i Frankrike före revolu- 51. Husdjurens yttre sjukdomar och deras tionen 1789 av O. v. Zweigbergk. 4:e uppl. 14. behandling av J. Vennerholm. 2:a uppl. 13. 14. Voltaire och hans strid mot fördomarna 52. Växternas skyddsmedel emot yttervärl- i religion och samhälle av Hellen Lind- den av prof. B. Lidforss. @:a uppl. 09. gren. 4:e uppl. 15. 53. Almanackan och tideräkningen av prof. 15. Om tanke- och yttrabderfrihet av John C. V. L. Charlier. 2:a uppl. 11. Stuart Mill. Övers. av prof. Hj. Öhrvall 54. Om naturkrafternas växelverkan av 4:e uppl. 14. Helmholtx. 3:e uppl. 20. 16. Jorden och solsystemet av prof. Karl 55. Progressiv beskattning av prof. K. Wick- Bohlin. 4:e uppl. 14. Key. 3:e uppl. 10. 17. Om pängar av banktullmäktig E. Meyer. 56. Progressiv beskattning av prof. K. Wiek- Övers. och bearb. av bankdir. Johan Lillie- sell. 2:a uppl. 07. höök 2:a uppl. 02. 57. Slaveriet i antiken av lektor Joh. Bergman 18 Giordano Bruno, en tankefrigetens martyr, 2:a uppl. 05. av Joh. Bergman. 3:e uppl. 07. 58. Häxeriet i antiken av lektor Joh. Bergman. 19. Syndafloden, efter Edv. Suess, av prof. dr A. Nyström. 2:a uppl. 07. Gunnar Andersson. 3:e uppl. 08. 59. Om psykisk uttröttning av prof. Hj. Öhr- 20. Den politiska rösträtten av fil. dr David vall. 3:e uppl. 06 Bergström. 6:e uppl. 05. 60. Norge av Harald Wieselgren. 21. Färgernas betydelse i djur- och växt- 61. Folkundervisningens anpassning till världen av G. Steffen. 2:a uppl. 05. den moderna kulturen av läraren N. 22. Den stora franska ravolutionen av red. Ohisson-Hörle. 2:a uppl. 09. O. v. Zweigbergk. 4:e uppl. 15. 62. Hur den svenska folkskolan kom till 23. Om förebyggande av eldfara och om av fll. kand. Karl Linge. eldsläckning av E. Wavrinsky. 63. Om tobak av C. G. Santesson. 2:a uppl. 08. 24. Karl Ivarsson och lantmannapartiet av 64. Våra torvmossar av prof. R. Sernander. litteratör Emil Scensén. 3:e uppl. 16. 25. Huru böra mejerierna betala mjölken? 65. Om naturvetenskapernas betydelse för av K. F. Lundin. värlfsåskådningen av Karl af Geijerstam. 26. Folkbildningspolitikern Adolf Diester- 2:a uppl. 04. weg av Fridtjue Berg. 66. Om sjukdomar hos sädesslag av lektor 27. Social demokratin, dess uppkomst och ut- Karl Starbäck. 2:a uppl. 09. veckling, av Ax, Danielsson. I. 2:a uppl. redig. 67. Bildning av Ellen Key. 5:e uppl. 19. av Hj. Branting. 09. 68. Astronomi ich kultur av prof. C. V. L. 28. Social demokratin, dess uppkomst och ut- Charlier. 2:a uppl. 06. veckling, av Ax, Danielsson. II. 2:a uppl. redig. 69. Sverges inre tillstånd under Karl XII av Hj. Branting. 09. av Huge Larsson. 2:a uppl. 07. 29. Församlingsrätten av v. häradshövding 70. Bergens uppkomst av prof. Carl Wiman. Karl Staaft. 2:a uppl. 06. Med 22 flg. 3:e uppl. 13. 30. Språket, dess liv och ursprung av fil. 71. Spanien och Kuba av E. Svensén. dr. Karl Ljungstedt. 3:e uppl. 20. 72. Om Norrlands näringar av prof. A. G. 31. Libränning eller begravning? av ingen- Högbom. 2:a uppl. 08. jör Per Lindell. 3:e uppl. 08. 73. Förfalskningar av prof. A. G. 32. Slumpen. Något om sannolikhetsberäkn. av ningsmedel av John Landin. 2:a uppl. 11. fil. dr I. Damm. 2:a uppl. 10. 74. Gladstone av Gustaf Siösteeen. 2:a uppl. 10. 33. Normalarbetsdagen av prof. Gust. F. Steffen. 75. Om skidor och skidlöpning av doc. L. A. 2:a uppl. 07. Jägerskiöld. 2:a uppl. 10. 34. Finland av bibliotekarien Harald Wisselgren. 76. Om insjöfisket och insjöfiskaren av Carl Med karta. 2:a upp. 08. Cederström. 2:a uppl. 10. 35. Moralens utveckling av K. Key. 3:e uppl. 11. 77. Skönget för alla av Ellen Key. 5:e uppl. 13. STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 241. TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER AV ANN MARGRET HOLMGREN f. Tersmeden AB 1837 STOCKHOLM ALBERT BONNIERS FÖRLAG INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 1. Inledning till det första internationella kvinnomötet 3 2. International Council of Women 5 3. I. C. W:s kongresser 7 4. Lady Ishbel Aberdeen 10 5. Lady Aberdeens hälsningstal vid kongressen i Kristiania 1920 14 6. Den gyllene regelns förverkligande 19 7. Kvinnornas rösträttsrörelse på 1800-talet 21 8. International Woman Suffrage Alliance bildas 23 9. Kongresserna och arbetet före 1920 23 10. Genèvekongressen 1920 27 11. Glädjeämnen 32 12. Alliansen och fredsarbetet 37 13. Mrs Carrie Chapman Catt 40 14. Kvinnliga nationalråd anslutna till I. C. W. 43 15. Länder anslutna till I. W. S. A. 44 16. Internationella kvinnoorganisationer 45 STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1921 Lady Ishbel Aberdeen. Mrs Carrie Chapman Catt. 1. Inledning till det första internationella kvinno-mötet i Washington 1888. Kvinnorörelsen har vällt fram i en hastigt stigande och oemotståndlig flodbölja, som bryter in i alla civiliserade länder inom alla världsdelar. Den uppstod, eller kanske rättare sagt framträdde offentligt i och med det första kvinnosaksmötet, som hölls i Seneca Falls i Amerika 1848 och var sammankallat av mrs Elizabeth Cady Stanton och kväkareprästen mrs Lucretia Mott.¹ Redan trettiofyra år därefter hade rörelsen för kvinnornas frigörelse ur de bojor, som i tusentals år hindrat deras utveckling, hunnit antaga så stora dimensioner, att tanken på ett internationellt möte av rösträttsintresserade kvinnor vaknade hos Elizabeth Cady Stanton och rösträttshärens general, Susan Anthony,² medan de i sina planer förberedde firandet av Seneca-Fallsmötets fyrtioårsjubileum. ¹ Se Verdandis Småskrifter N:o 228 och 230. ² Se Verdandis Småskrifter N:o 230. 4 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Under en resa i England och Frankrike 1882 dryftade mrs Stanton frågan om ett eventuellt internationellt möte med kvinnosaksledare i dessa länder, men endast några få bland dem voro framsynta nog att gilla den storslagna tanken. Nästa år gjorde Susan Anthony sin första Europaresa, huvudsakligen för att i England vinna medverkan till ett sådant möte. De båda amerikansak vännerna, som hade genomdiskuterat mötestanken grundligt och funnit den både tillrådlig och utförbar, beslöto att genomföra den i en nära framtid. Och det lyckades Susan Anthony att övervinna motståndet. På en mottagning som gavs för de båda gästerna i Liverpool framställde hon förslaget och nu mottogs det med välvilja. En korresponderande kommitté utsågs och förberedande mått och steg vidtogos. När mrs Stanton och Susan Anthony återkommo till Amerika blev det bestämt, att kvinnorösträttsrörelsens fyrtioårsjubileum skulle firas med sammankallande av ett internationellt kvinnoråd. Vid Nationalföreningens för kvinnans politiska rösträt 19:e årsmöte i januari 1887 åtog sig denna förening hela ansvaret för det internationella mötet. Inbjudningen till mötet skulle dock enligt Susan Anthonys mer vittomfattande föslag utsträckas till alla kvinnliga yrkesföreningar och reformföreningar m. fl., och inte, som först tänkts, begränsas till föreningar som kämpade blott f kvinnans politiska rättigheter. Et jättearbete med anordningarnar började nu och utfördes huvudsakligen av Susan Anthony, miss Rachel Foster och mrs May Wright Sewall. Man kan förstå vilka energiska ansträngningar dessa kvinnor måste ha presterat, när man erfar, i vilken skala de startde företaget. De utsände ett sextonsidigt program i 37,000 exemplar, flera flygblad i tiotusental och INTERNATIONAL COUNCIL OF WOMEN 5 skrevo 4,000 brev. Omkostnaderna gingo till 12,000 dollars, vilka insamlades genom frivilliga bidrag. Detta var inledningen till världens första internationella kvinnoorganisation. Den hade varit outförbar utan dessa kvinnor, till vilka vi stå i den största tacksamhetsskuld för dera dristiga och betydelsefulla initiativ, fullföljt med den segaste uthållighet. ------------- 2. International Council of Women (Det internationella kvinnorådet) bildas. Inbjudan till det stora mötet utfärdades 1887 i juni. I denna inbjudan yttras en profetia som till fullo har besannats nämligen att det vore omöjligt att övervärdera det vitträckande inflytandet av ett sådant rådasmöte, och att ett meningsutbyte i de stora frågor, som nu rörde sig i världen, skulle väcka kvinnorna till nya tankar och stärka dera frihetskärlek. Däri uttalades även den sanningen, att hur olika nationeras regeringar, religioner, lagar och sedvänjor än äro, i ett äro de dock alla lika, nämligen i mannens överherradöme i staten, kyrkan och hemmet. Ii ett internationellt råd kunde kvinnorna hoppas att finna nya och effektivare metoder att tillförsäkra sig den likställdhet och rättvisa inom dessa tre institutioner, som de så länge och så allvarligt hade eftersträvat. Visserligen ansågs, att så länge kvinnorna voro politiskt underordnade, hade deras mening i politiska frågor ingen betydelse, varför rösträtt var det viktigaste för dem att vinna; men man ville dock ej, att det internatiionella rådsmötets diskussioner skulle begränsas till frågor rörande politiska rättigheter. De skulle tvärt om omfatta alla områden för kvinnoverksamhet. 6 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Inbjudningen ställides till så vitt skilda intressesfärer som litterära och konstnärsklubbar, industri- och arbeterskeföreningar, nykterhets- och missionsföreningar, undervisningsföreningar m. m. Rådsmötet skulle räcka åtta dagar och under sina 16 offentliga sessioner ge gott tillfälle till redogörelse för kvinnors arbete och framsteg i alla delar av världen under de gångna fyrtio åren. Inbjudningen hörsammades på alla håll. Femtiotre kvinno- organisationer blevo representerade genom åttio talare. Från England, Irland, Frankrike, Norge, Danmark, Finland, Indien och Kanada infunno sig ett femtiotal delegerade. Susan Anthony öppande mötet den 25 mars 1888 i Washington i den fullsatta salongen i Albaugh's Opera House, som var prydd med alla de representerade nationernas och staternas flaggor. Hon yttrade bl. a. att för fyrtio år sedan hade kvinnan ingen plats någonstans utom i hemmet. Hon hade intet ekonomiskt oberoende och intet livsmål annat än det som gavs henne genom äktenskap. Nu hade hon tillkämpat sig bättre förhållanden, men ofantligt mycket återstode, innan en rättfärdig likställdhet kunde nås. Vid samtliga möten var salongen överfylld av en intresserad publik. Bland de fordringar som uppställdes i resolutionerna var även lika lön för lika arbete, en fordran som den dag i dag fortfarande är ouppfylld och aktuell i de flesta länder. Likaså krävdes samma sedlighetsnorm för män som för kvinnor, ett krav som torde vara ännu mer avlägset från sin uppfyllelse. Under arbetet för detta rådsmöte hade mrs Wright Sewall kommit till den övertygelsen, att ett permanent internationellt kvinnoråd liksom även nationella kvinnoråd i alla länder, vore av behovet påkallat. Förslag härom framställdes och vann anklang. Innan de delegerade lämnade I. C. W:S KONGRESSER 7 Washington, var både ett nationellt amerikanskt kvinnoråd bildat, med den kända nykterhetsaposteln Frances Willard som ordförande och ett internationellt råd med den engelska rösträttskämpen mrs Millicent Garret Fawcett som president.1 Beslut fattades att International Council of Women, >>I. C. W.>>, skulle hålla kongresser vart femte år, vilket också skett (i Chicago, London, Berlin, Toronto, Rom och Kristiania) tills kriget nödvändiggjorde ett års uppskov. Mötet var synnerligen lyckat och lämnade så rikt material för publikation, att mrs Stanton, Susan Anthony och miss Foster under sex veckors tid voro upptagna med att bearbeta det till en mötesrapport på 500 sidor. 3. I. C. W:s kongresser. I. C. W:s formliga konstituerande skedde vid dess första kongress i Chicago 1893, vid vilken kvinnor från ett trettiotal nationer närvoro. En inbjudan utfärdades till ett flertal länder att bilda natioinalråd, som sedan skulle ansluta sig till det internationella rådet. En sådan inbjudan till Sverige sändes till d:r Ellen Fries och tre år därefter konstituerades Svenska Kvinnornas Nationalförbund, vilket anslöt sig till I. C. W. 1898.2 Sverige har dedan varit representerat vid samtliga kongresser, om också tyvärr icke med hela det tillåtna antalet, som är 10 delgerade och 10 suppleanter. Vid omröstningarna har varje land oberoende av delegationens och landets storlek blott 1 röst. Dess kongresser ha, liksom alla världskongresser haft en mycket stor betydelse. Kvinnosaksuppryckningen har genast varit märkbar inom de länder, där de avhållits, och 1 Se Verdandis Småskrifter N:o 228. 2 Ordförande i detta förbund ha varit fruarna Ellen Anckarsvärd, Anna hierta-Retzius och Eva Upmark. 8 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER bland de kvinnor, som deltagit i dem. De ha även genom diskussioner av en mängd frågor, sedda från de olika ländernas synpunkter, givit en mångsidig inblick i kvinorans förhållanden över allt i världen och givit en vidsträckt allmänhet kännedom om kvinnans klagomål och önskningar, vilka fått sitt uttryck i möteresoultionerna. Den första fråga som upptogs på I.C.W:s program var freds- och skiljedomsfrågan. Redan på kongressen i London 1899 fattades en resolution om att nationalråden i alla länder skulle med all makt befordra rörelsen för internationell skilljedom. Vidare upptogs kampen mot reglementeringen av prostitutionen och mot den >>vita slavehandeln>>. Ett kraftigt strävande för lika sedlighetskrav på män och kvinnor har även fastslagits liksom för undertryckandet av bordellväsendet. Bland de manga övriga, betydelsefulla frågorna pa pro- grammet ma namnas rostrattsfragan, nyketerhetsfragan, hygieniska och uppfostringsfragor. Snart sagt alla frågor som berora kvinnornas intressen ha varit föremål for kongressernas forhandlingar, liksom de under tiden mellan kongresserna behandlats av de for olika ändamål tillsatta, stående, s. k. exekutiva kommittéerna. I dessa kommittéer har varje anslutet land sin repre- sentant. Genom inhämtande och inrapporterande av de olika landernas forhallanden har man kommit varandra till hjalp bade I kunskap och initiativ. Rapporterna ha givit en överblick over det väsentliga i varje lands formaner eller brister pa alla de områden, som varit föremål for I.C. W: s uppmarksamhet. En adel tavlan mellan I. C. W: s med- lemmar har aven uppstått for att åstadkomma största möjliga framsteg i det egna landet och for att kunna uppvisa de basta resultat av kvinnornas ansträngningar. Exekutivkommitteernas antal har småningom växt ut till följande tio: 1) Finans, 2) Press, 2) Fred och Skiljedom, I. C. W:s Kongresser 9 4) Kvinnans rättsliga stallning, 5) Rostratt och medborgare- rattigheter, 6) Lika moral och undertryckandet av handeln med kvinnor, 7) Folkhalsa, 8) Uppfostran, 9) Emigration och Immigration, samt 10) Yrken och befattningar. En mängd önskemål ha framställts till landernas regi- ringar och framlagda resolutioner ha offentligt dryftats, varigenom den allmänna opinionen markbart paverkats. Freds- och skiljedomssaken har alltid varit I. C. W:s skotebarn. Efter kriget, pa kongressen i Kristiania, om- fattades den bland samtliga forhandlingsamnen med den ojamforligt största entusiasmen. En mängd åtgärder till fred och forsoning ha for ovrigt vidtagits av I. C. W:s medlemmar i de olika landerna. Pa kongressen i Rom 1914, da ingen anade de fore- staende utbrottet av världskriget, som skulle komma att medfora kulmen av alla tiders krigsohyggligheter, fatta- des en resolution med inträngande protest mot det skand- liga overvald, for vilket kvinnor, tvart emot internationell lag, utsattas i krig. Likaså en resolution med begäran till nästa Haagkonferens att ta i övervägande, hur ett effektivt internationellt beskydd skulle kunna tillförsäkras kvinnorna till forekommande av det krigen åtföljande fasansfulla valdtagandet av kvinnor. Ett sympatiutta- lande gjordes aven for Haagkonferensens fredliga ord- nande av internationella konflikter och en önskan att re- geringarna genom fördrag skola förbinda sig att anlita underhandlingar och medling i tvistefrågor. I den rapport, som avgavs pa kongressen i Kristi- aria av den amerikanska delegationen angående kvinnornas fredsarbete i U.S.A., meddelades, att de pro ytterst verk- samma for Amerikas intrade i Nationernas Forbund och att en resolution for saken fattats av kvinnornas väldiga väljare- forening med stor majoritet.1. Likasa fattades enhälligt en 1 En ombildning av deras landsforening for kvinnans politiska rostratt, som nedlades nar rostratten beviljades i ar. 10 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER resolution emot militär intervention i Mexiko. »Världens enda hopp är, att alla liberala krafter enas i sina fordringar», säges det i denna rapport. Vidare yrkas på skiljedom och offentlighet i alla förhandlingar och fördrag mellan länder samt handelsbojkott i händelse av fredsbrott och överträdelse av skiljedomen. Genom kongressresolutioner har bl. a. ålagts nationalråden att verka för införandet av barndomstolar och förbättrade äktenskapslagar. I den svenska rapporten till kongressen i Kristiania kunde vår nya äktenskapslag nämnas såsom den obestridligt främsta i hela världen i aveseende å likställdhet mellan makarna, ett förhållande som helt visst står i samband med, att en väl kvalificerad kvinna, fru Emilia Broomé, varit medlem av den lagkommitté, som har utarbetat lagen. 4. Lady Ishbel Aberdeen. När det internationella kvinnorådet har utvecklats och uppblomstrat till den höjd det nu innehar, beror detta i främsta rummet på den utomordentligt väl utrustade och framstående president I. C. W. i sammanlagt 22 år ägt i lady Aberdeen. Denna kvinnas sällsynta och betydande ledareegenskaper hava alltid gjort henne älskad och beundrad, varhelst hon träder in i samarbete med andra. Hon är född skotska. Fadern var sir Dudley Coutts Marjoibanks, senare baron Tweedmouth, av en gammal släkt, vars stamträd går upp till Robert Bruce.1 Modern, också av gammal adlig släkt, var en begåvad och talangfull dam. Från fadern ärvde dottern det frisinne, som är ett klart framträdande drag hos henne. Hon har 1 Berömd kung av Skottland i början på 1300-talct. LADY ISBEL ABERDEEN 11 på flerfaldiga sätt visat sig stå på en övertygelsetrogen, demokratisk grund, varom mera här nedan. I sin barndom var hon en djärv ryttarinna, som ofta brukade rida tillsammans med faderns vän, mr Gladstone,1 av vilken hon väl också torde ha tagit djupa intryck i frisinnad riktning. Vid 20 års ålder gift hon sig 1877 med jarlen av Aberdeen senare markisav Temair, och blev slottsfru på Aberdeenernas gamla slott Haddo-House. Fyra år därefter blev hennes man utnämnd till Lord High Commissioner i Skottland, d. v. s. den högsta ställningen i landet, och paret flyttade in i det hisoriska Holyrood Castle. Den unga slottsfrun had genast börjat en social verksamhet genom att anordna studiecirklar och en klubb för sitt folk med allehanda undervisning. Denna klubb utvidgades till Upward and Onward Associations (Uppåt- och Framåtföreningar) som småningom spritts över hela landet. När hennes man 1881 utnämndes av Gladstone till vicepresident eller vicekung av Irland, fick ladyn en omfattande verksamhet för detta land. »Irland för irländarna» blev hennes valspråk. Hon gav ett gott stöd åt irländsk industri genom att bilda det irländska industriförbundet och gagnade landet i många avseenden. Fastän lord och lady Aberdeens vistelse i Irland denna gång ej varade mer än ett halvt år, hunno de dock göra sig älskade av irländarna, vilka sörjde deras avgång. Lady Aberdeen bevarade emellertid alltjämt en aktiv kärlek till Irland. På hennes initativ ordnades t. ex. på världsutställningen i Chicago 1893 en »irländsk by», som blev en av utställningens största sevärdheter och beredde Irlands industri, särskilt hemindustrin, ett stort uppsving. 1 Världsbekant, frisinnad engelsk statsman, fredsvän och frihandlare, författare och vältalare, f. 1809, 1898. Se Verd:s Småskr. N:o 74. 12 TVA INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Lady Aberdeen tog snart del i det politiska livet och intradde i kvinnornas liberala forbund. Hon valdes forst till dess vice ordforande, sedan vid mrs Gladstones avsagelse, enhallift till dess ordforande. 1895 skedde anyo en stor forandring i hennes stallning. Jarlen av Aberdeen blev generalguvernor eller vicekung i Kanada och lady Aberdeen landets okronta drottning. Nu hade det varit hennes avsikt att undandraga sig den stora kvinnororelsen som pagick i Amerika, men inom en manad efter hennes ankomst dit blev hon stalld infor valet mellan att sta helt utanfor det stora kvinnomot, som ordnades for att blida ett nationalrad i Kanada, eller att skanka sin arbetskraft at kvinnornas sak. Hon valde det senare till ovarderligt gagn for hela kvinnororelsen. Hon har sedan uttalat tacksambet for vad hon larde av dessa kvinnor fran alla delar av landet ur skilda samhallslager och skilda trosbekannelser, vilka alla arbetade for gemensamma mal. Hennes arbete for hojandet av kvinnornas stallning inom alla derea arbetsmoraden antog stora dimensioner. Da hon bl. a. fann sjukskoterskorna i >Victoriaorden> dar de fingo utbildning i allt som hor till sjukvard. Aven ett flertal andra goda institutioner skapade lady Aberdeen till kvinnornas och landets basta. Som hedersbevisning for hennes stora och allmannyttiga fortjanster utnamndes hon vid drottning Victorias 60-ariga regeringsjubileum till juris doktor av Kensingtons universitet. Nar vicekungens kunktionstid 1899 var utlupen, var kanadensarnas sorg lika stor, som irlandarnas hade varit, nar han lamnade Irland. Men irlandarnas aterfingo honom 1905, da han anyo utnamndes till vicekun av Irland, halsad av folkets jubel. Denna gang varade uppehallet i 10 ar, under vilken tid lady Aberdeen med livligt stod LADY ISHBEL ABERDEEN 13 av sin man var outtrottlig i verksamhet for att soka upphjalpa forhallandena i landet. Hon tog sig an undervisningen, sjukhusen och manga andra sociala instiutioner och foretag, som kundeforhjalpa manniskorna till battre och dragligare levnadsforhallanden. Sedan makarna anyo lamnat Irland, bosatte de sig pa familjens gamla gods i Skottland Aberdeen Castle. Men de glomde ej Irland och irlandarna. 191 reste de till Amerika for att hopbringa en fond, som skulle stoda de irlandska kvinnornas nationalforening for folkhalsa, stiftad av lady Aberdeen 1907, och de lyckades fa in 130,000 pund. Fonden har sedan ytterligare okats genom gavor. Denna forening har givit anmarkningsvart goda resultat bl. a. i kampen mot tuberkulosen och i forbattering av en mangd forhallanden, som rora hemmen och den allmanna sundheten. Lady Aberdeen avsade sig presidentskapet i I. C.W. vid Kristianiakongressen, men kvarstar som ordforande >convener> (bitradande ordforande) o dem exekutiva kommitten for folkhalsa, vilka hon redan forut agnat mycken omsorg. Hon eftertraddes av schweiziskan madame Chaponniere Chaix, en socialt verksam f. d. diskonissa. Lady Aberdeen har varit I.C.W: s sammahallande och mest medrychkande kraft. Hon besitter en alldeles sallsynt takt och har en viss gemytilghet som skapas trevnad, dartill en god talaregava, och mycken humor. Pa samma gang fornimmer man alltid den underton av djupt allvar, som klingar med i allt aad hon sager och gor. Hon har utrattat ofantligt mycket gott, men hade val inte kunnat forma allt detta, om hon inte som en akta hoglandets dotter haft en berghalsa jamte ett lyckligt familjeliv. Hon har rackt till for sitt hem och sina barn 14 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER förutom för stor gästfrihet och en vittomfattande verksamhet i det allmänna. Henne tillkommer otvivelaktigt största äran av att International Council gjort en betydande insats i många länder kvinnorörelse. 5. Lady Aberdeens hälsningstal vid I. C. W:s kongress i Kristiania 1920.1 Som uttryck för den anda, som besjälar lady Aberdeen och som hon har sökt att sprida till I. C. W:s medlemmar, meddela vi här hennes presidenttal vid Kristianiakongressen, riktat till de närvarande delegerade och representanterna för 28 länder, varibland även flera, vilkas folk nyss legat i rig med varandra. Världshistoriens framtid är oss betrodd. »Det är med känslan av stort ansvar jag hälsar er som kommit från alla världsdelar för att bekräfta er trohet mot den stora princip, som är vårt huvudankare, nämligen den gyllene regel, på vilken hela vår organisation är grundelagd.2 Omvälvande förändringar ha ägt rum i världen sedan vi sist möttes, och vår ställning som kvinnor i förhållande till dessa förändringar är helt olik den vi intogo, då vi voro samlade de solljusa majdagarna i Rom 1914. Kvinnor hade den gången ingen makt att skrida in i de händelser, som ledde till det världskrig, som har efterlämnat en värld i nöd och en vacklande civilisation. Vi kunde inte den gången sätta våra principer på pov, om vi också ville det. 1 Med smärre, förkortningar och med reservation för möjliga fel i översättningen, då det engelska manuskriptet ej varit tillgängligt utan endast en översättning till annat språk. 2 I. C. W:s princip och valspråk är »Allt det I viljen att människorna skola göra Eder, det gören I ock dem». LADY ABERDEENS HÄLSNINGSTAL VID I. . W:S KONGRESS 15 När stormen plötsligen bröt ut över oss, blev det tydligen vår plikt som kvinnor och som medborgare, att offra oss i våra respektive länders tjänst och att vara till hjälp för de sjuka och lidande från alla länder, som krävde vår omsorg. Våra kvinnor i hela världen ha med självförgätenhet besvarat detta krav på uppfyllandet av patriotiska plikter i en stund, då alla nationer voro stadda i den yttersta nöd. Genom sitt uppoffrande och vidsträckta arbete ha de vunnit den position de inta i dag. Och nu väntar världen på att se, vad bruk kvinnorna skola göra av sin rösträtt och sina nyvunna rättigheter. När vi framställde vårt krav på politisk rösträtt ,var det inte bara för att rättfärdighet därigenom sulle övas mot människosläktets ena hälvt, men också för att en ny andlig makt skulle bli frigjord till att tjäna världen genom kvinnorna, vilkas instinktiva önskan det är att skapa och beskydda liv. Tiden är kommen då världshistoriens framtid är oss betrodd. Låt oss inte tvivla på det! Skola vi låta kvarlevor och sedvänjor, de gamla spökena: privat vinningslystnad och självisk nationalism hålla oss bundna med de bestickande argumenten, att människonatur är det avgörande, att i alla faster av vårt kommersiella, industriella och nationella liv de bäst utrustade överleva de andra och att det endast är genom kampens och krigets prövningar som de bäst utustade upptäckas och bli de segrande till hela världens bästa? Om det är så, då vi förlorat våra möjligheter. Från alla håll och alla länder ropas det på ledare och klagas över att vi ej längre ha stora män som i forna dagar. Är inte detta mänsklighetens rop just att åter få mödrar? 16 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Och dessa millioner, som ha spelat de okända hjältarnas och hjältinnornas roll, som ha utstått outsägliga lidanden,s som räknat sitt liv för intet och som i reaktionen efter dessa spänningens år skapa så mycken rastlöshet för sig själva och sin omgivning -- behöva inte de 'komma hem till mor'. -- -- -- Vi behöva inte något sentimentalt kelande med folks fördomar eller käpphästar, men vi behöva modet att se nutidens hårda verklighet i ögonen och en mäktig impuls att gå ut och offra oss för vår mission att 'vara mödrar' åt världen. De som ha byggt upp det internationella kvinnorådets konstitution, de som arbetade under mrs May Wright Sewalls ledning, ha givit oss ett rikt arv, i det de låtit vårt råd inta en mors ställning till alla världens kvinnoorganisationer, bildade för att tjäna mänksligheten. Vårt råd, some icke är bundet till någon särskild propaganda, men öppnar armarna för alla, som på ett eller annat sätt söka andras väl, ådagalägger härigenom sin tro på, att vi genom att mötas ansikte mot ansikte och genom att lära oss förstå och ha tillit till varandra, och genom att utbyta tankar om hur vi skola främja världens välfärd skola finna helmigheten, varigenom kvinnorna kunna använda vår gyllene regel på samhället och på seder och lag: Gör mot andra, vad du vill, att andra skola göra mot dig! Erfarenheten inom vårt internationella råd har visat, vilken underbar kraft, som utlöses genom internationell vänskap i gemensamt arbete för gemensam sak. Kan man förundra sig över att vi hävda, att vårt internationella råd varit föregångaren till Nationernas Förbund och att det i kraft av detta faktum nu manar kvinnor av alla LADY ABERDEENS HÄLSNINGSTAL VID I C. W:S KONGRESS 17 nationer och kvinnoorganisationer i all länder att samlas runt om vårt banér för att förverkliga våra stora möjligheter i den nuvarande krisen, om vi alla förena oss och av hela vårt hjärta försöka att kämpa för vårt ideal, var och en särskilt och all gemensamt? När vi varit samlade till möte ha vi upptagit vissa stora frågor som våra i det de antagits utan opposition och i överensstämmelse med våra lagar. Sådana frågor äro: 1) Principen om fred och skiljedom mellan nationerna, vilken ger oss kraftigt stöd för tanken på Nationernas Förbund. 2) Lika politiska, ekonomiska och rättsliga villkor för män och kvinnor och samma tillgång till utbildning. 3) Samma moraliska norm för män och kvinnor. 4) Energisk kamp mot den skändliga trafiken med kvinnor och barn. I dag mötas vi åter för att stödja dessa frågor och rådgöra med varandra om, hur vi bäst skola fortsätta arbetet för att främja dem. Efter dessa påtvungna skilsmässans år mötas i igen för att ånyo ropa ut de önskningar och mål, som världsförbundet av kvinnor, organiserade för att tjäna mänskligheten, har satt sig före -- vi mötas för att väcka varandra till tänkande och för att genom fritt utbyte av idéer och fakta uppfostra varandra till att sköta det mest ansvarsfulla värv, som någonsin varit betrott åt mänskliga varelser. Vad vilja vi, världens orgniserade kvinnor, göra med dessa nyvunna krafter i denna stund, när världen är stadd i yttersta nöd? Världen väntar på ett svar. Måtte minnet av detta femårsmöte upptända vår entusiasm så att vi motsvara förväntningarna. Delegerade från nationalråd, som äro församlade här, ni äro representanter 2. -- Verdnandis småskrifter. 241. 18 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER för många intressen, många folkslag, många trosbekännelser. Det internationella rådet söker ej att leda eller inblanda sig i hur ni sköter era egna angelägenheter, men när ni överväger de frågor, som ni ämna framställa här och som ingrip i många förhållanden i familjelivet såväl som i det socialekonomiska och nationella livet, och som sedda från många nationers ståndpunkt alltid skola visa, att vi äro inbördes beroende av varandra -- då be vi er att komma ihåg den prövosten vi måste använda på allt: 'Gör mot andra, vad du vill, att andra skola göra mot dig.' Detta betyder inte endast ett allmänt användande av vårt motto, men innebär beslutet om att förskaffa sig tillräcklig kunskap och tillräcklig förståelse av förhållanden, känslor och önskningar hos folk i andra länder och av andra trosbekännelser och andra samhällsklasser än vår egen, så att vi bli i stånd att klargöra för oss själva vad de skulle önska, och inte handla efter some vi mena, att det skulle passa för dem. Vårt råd uppmanar all sina medlemmar och alldeles särskilt delegerade och representanter att ihågkomma, att i tider sådana som dessa behöva vi ett oändligt tålamod, oändlig sympati, oändlig takt, när vi överväga frågor, som angå länders och folk välfärd, vilkas hela tillvaro har upprivits med rötterna och som äro medvetna härom. Och kanske fordras mest tålamod och självbehärskning hos dem, som starkast känna de lidanden, som den arma världen lider under, och som äro ivrigast att göra slut på all den orättfärdighet och det förtryck, some den ena människan utövar mot den andra, och ivrigast att så fort som möjligt verkliggöra det nya fredens och frihetens rike, som världen törstar efter. Låt oss i dessa dagar, då vi äro samman, alltid ha vårt ideal för ögonen, en vis, stark, vidsynt mor, vars DEN »GYLLENE REGELNS» FÖRVERKLIGANDE VID KONGRESSEN 19 kvinnolegioner, som avgivit löfte om att fullfölja vårt mål, och genom vår lösen: kärlek erkänna och stadfästa mänsklighetens broderskap.» 6. Den »gyllene regelns» förverkligande vid kongressen i Kristiania 1920. På ett beundransvärt sätt åtlyddes presidentens varning och råd. Utan minsta spår av missljud eller slitning samarbetade under kongressens tio dagar kvinnor från länder, där deras söners blod ännu ångade ur jorden och där hatet alltjämt var i kokning på grund av alla de brott mot broderskärlekens bud some begåtts på all sidor, men naturligtvis alltid sedda ensidigt. Det länder I. C. W:s kvinnor till heder, att de voro nog storsinta att låta kärlek och försoning segra över hat och hämndkänslor. De visade en djup fredskärlek och en uppfostran i självtukt och i allmänmänsklig solidaritetskänsla, som bör kunna bli fruktbärande för framtiden. Och de visade att I. C. W:s »gyllene regel» ej blott var vackra ord, men en strålande ledstjärna, som förmådde vägleda dess medlemmar i en så ömtålig situation som den detta första möte efter kriget måste erbjuda. Denna kongress blev därför den mest betydelsefulla av I. C. W:s alla kongresser. Den blev det även av andra orsaker. För första gången hade flera länders regeringar, däribland Sveriges,1 på uppmaning av lady Aberdeen vid denna kongress låtit representera sig av kvinnor, ett vackert uttryck för den aktning och det anseende, som I. C. W. förvärvat sig. Denna aktning manifesterades även på långt betydelse- 1 Sverige representerades av svenska ministerns fru i Kristiania, friherrinnan Ida Ramel. roll vårt råd söker att efterlikna i sin ledning av de 20 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER fullare sätt genom det norska statsanslaget på 50,000 kronor till bestridande av kostnaderna för kongressen och genom stortingets generösa upplåtande av så gott som hela stortingsbyggnaden för mötesförhandlingar och kommittésammanträden. Likaså genom andra myndigheters hedersbevisningar och hemmens snart sagt obegränsade gästfrihet. Drottningen gav en tefest i slottet för 500 kvinnor, utrikesministern en supé, ock Kristiania stad stor lunch på Frognersätern, där statsministern och stadens ordförande talade till kvinnorna som till goda arbetskamrater av vilka de väntade mycket, främsta mission att bygga hjärtelagets bro mellan folken. Statsmän och regeringar ha så mycket annat att tänka på, men kvinnorna kunde koncentrera sig på detta, ansåg statsministern. Med ett ord, deltagarinnorna i I. C. W:s kongress blevo bemötta med lika stor uppmärksamhet och samma hedersbetygelser som ett stort världsförbund av män skulle ha blivit. Häri låg något nytt och anmärkningsvärt, som klart ådagalägger vikten och värdet av en fast sammanslutning som inger respekt. I.C. W:s anseende ensamt hade dock troligen ej förmått framkalla så stora uppoffringar från det allmännas sida, om inte de norska kvinnornas nationalråd ernått en sådan ställning i sitt land, att det har inflytande på regering och storting. Det stiftades 1904 av en av de främsta bland de norska kvinnosakspioniärerna, Gina Krog och utvecklades snabbt under hennes ledning. Efter hennes död övertogs ledningen av fru Nico Hambro, under vilkens regim nationalrådet blivit ett mönster bland nationalråd. Det omfattar nu, praktiskt taget, hela landets alla kvinnoföreningar av någon betydelse. Det utgör en levande organism i vilken alla avskuggningar av kvinnoarbete och intelligens äro representerade. Och det är samlingspunkten för allt arbete -- socialt, kulturellt och politiskt -- some drives fram av kvinnor; en samlingpunkt, vari alla intressen gå upp. Partigränserna utplånas, när de stora, för kvinnorna gemensamma frågorna skola lösas. Det lyfter upp kvinnorna i en högre och renare atmosfär än den, som eljest omger dem, som genom de politiska partierna kämpa för reformer, och är därigennom till verklig välsignelse. Norske Kvinders Nationalraad är det organ, varigenom landets kvinnor kunna tala med myndighet, och det kan som sådant ej överskattas. Även i valet av I. C. W:s styrelse såg man bevis på den goda sämja, som rådde vid kongressen i Kristiania. Valen utföllo sålunda: president en schweiziska, vice president en engelska, en franska, en danska, en tyska och en australiska, korresponderande sekreterare en norska1 och en serbiska, övriga sekreterare en engelska en holländska, en kanadensiska och en grekiska. Till hederspresident valdes lady Aberdeen, som lovat att skänka I. C. W. sina tjänster så länge hon lever, i känslan av den andliga kraften i den princip, som förenar I. C. W:s kvinnor, och som lovar att bära rik skörd. Ett nytt föreningsband mellan I. C. W:s medlemmar blir dess på kongressen beslutade månadsskrift, som kommer att sprida kunskap om allt som händer och sker i kvinnorörelsen och utgöra ett viktigt medel för sammanhållningen mellan de olika organisationerna. 7. International Woman Suffrage Alliance, I. W. S. A. Kvinnornas rösträttsrörelse på 1800-talet. Striden för kvinnans politiska rösträtt tog sin början i Amerika i och med Elizabeth Cady Stantons nionde 1 Fru Anna Backer, som med lysande duglighet och talang hade in i minsta detalj lett mötesanordningarna. 22 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER resolution på mötet i Seneca Falls1 1848, vari för första gången offentligen uttalades kvinnornas fordran på rösträtt. Någon egentlig fart tog rörelsen emellertid icke, förrän Susan B. Anthony1 inträder i början på femtiotalet, och än mer sedan en sammanslutning av all då befintliga rösträttsföreningar i Förenta staterna ägt rum 1869 genom bildandet av National Woman Suffrage Association med Elizabeth Cady Stanton som ordförande. Ett halvt år senare bildas ännu en stor rösträttsförening: American Woman Suffrage Association, under ordförandeskap av Henry Ward Beecher. Efter denna tid går rörelsen framåt med stormsteg. I England började rörelsen huvudsakligen med att 1,500 framstående kvinnor år 1866 undertecknade en petition till parlamentet, som frambars av John Stuart Mill. Följande år framlade han ett förslag att i vallagen utbyta ordet »man» mot »person», verigenom kvinnorna utan vidare skulle blivit röstberättigade. Förslaget föll, men dessa båda händelser åstadkommo, att frågan blev mycket diskuterad. Att en ny era i rösträttshistorien anses inträda med John Stuat Mills namn beror dock i synnerhet på den skrift han utgav 1869: »The subjection of Women», som översattes till flera språk.2 Denna skrift gick som en löpeld över hela den civiliserade världen, väckte och omdanade opinionen i kvinnosaksfrågan var den gick fram och verkade fullkomligt banbrytande inte blott i Europa men även i Amerika, där kvinnorörelsen och rösträttsrörelsen under seklets sista tjugutal år antog mäktigare dimensioner än kanske någon annanstans.3 1 Se Verdandis småskrifter N:o 228 och 230. 2 I svensk översättning kallad Knivvans underordnade ställning. 3 Se Verdandis Småskrifter N:o 228, 229, 230. INTERNATIONAL WOMAN SUFFRAGE ALLIANCE 23 8. International Woman Suffrage Alliance bildas i Washington 1902. Mrs Carrie Chapman Catt, some hade efterträtt Susan Anthony som ordförande i ovannämnda amerikanska Nationalförening för kvinnans rösträtt, fann i början av 1900-talet tiden vara inne för en internationell kvinnoallians med rösträtten som enda mål. Rösträttsföreningar voro bildade i det ena europeiska landet efter det andra, men utan förbindelse sinsemellan. En världssammanhållning mellan alla de för saken arbetande kvinnorna var nödvändig för att framkalla koncentration i arbetat och största möjliga arbetsintensitet. Hon framställde sin plan för Susan Anthony, som genast understödde den, så mycket mer som den varit hennes dröm sedan 20 år tillbaka. Ett möte anordnades i Washington 1902 under Susan Anthonys ordförandeskap. Närvarande voro representater för ett flertal länder, däribland även Sverige. International Woman Suffrage Alliance, »I. W. S. A.» bildades och en interimstyrelse tillsattes med Susan Anthony som ordförande och mrs Carrie Chapman Catt som sekreterare, med uppdrag att ordna organisationen till 1904, då den första kongressen skulle hållas i Berling samtidigt med International Council of Womens kongress där. 9. Kongresserna och arbetet före 1920. I. W. S. A:s första kongress blev genast präglad av den solidaritetens anda, som allt sedan varit utmärkande för alla dess kongresser och allt dess arbete. Den 82-åriga Susan Anthony hade inte gjort den långa sjöresan 24 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER förgäves. Hon sade sig erfara den största lycka hon någonsin hade känt, när hon här såg kvinnor samlade från så många länder, alla verksamma för det mål, hon skänkt all sin kraft i ett femtiotal år, och alla fast beslutna att inte upphöra med striden, förrän seger vunnits. Nu kunde den åldriga kämpen känna sig lugn och mer segerviss än någonsin. Alternerande med mrs Catt skötte hon klubban med kraft och hyllades som »världens Susan Anthony». De länders landsföreningar för kvinnans politiska rösträtt, som genast anslöto sig till alliansen voro Förenta staternas, Storbritanniens, Tysklands, Nederländernas, Sveriges,1 Australiens, Norges och Danmarks. Ändamålet med I. W. S. A. bestämdes vara tillförsäkrandet av rösträtt åt kvinnor av alla nationer, och förenandet av hela världens rösträttsvänner i organiserat samarbete och ömsesidig systerlig hjälpsamhet.2 Susan Anthony valdes till hederspresident och mrs Carrie Chapman Catt till president. Vice presidenter blevo den tyska jur. d:r Anita Augspurg och den engelska rösträttspioniären, ordförande i den brittiska Nationalföreningen för kvinnans rösträtt mrs Millicent Garrett Fawcett. Med denna kongress togs det viktigaste steg, som någonsin tagits i världsrörelsen för att vinna politisk rösträtt för kvinnor. Alliansen tillförde härefter rösträttsarbetet i all länder ett rikare liv. Utan denna organisations stiumlerande och upplysande verksamhet skulle helt visst inte 1 Sveriges representant var d:r Lydia Wahlström, senare under några år L. K. P. R:s ordförande. 2 Senare har I. W. S. A. betydligt utsträckt området för sin verksamhet och upptagit arbetsuppgifter till främjande av kvinnors fulla likställdhet med män, uppgifter som även delas både av kvinnosaksorganisationer i flera länder och av International Council of Women. KONGRESSERNA OCH ARBETET FÖRE 1920 25 kvinnorösträtt i närvarande stund vara införd i så många länder som fallet är. I Sverige1 hade rösträttsrörelsen börjat egentligen först sedan Carl Lindhagen framlagt en motion för 1902 års riksdag, medan kvinnorörelsen i det hela taget utgått från Fredrika Bremer och hennes revolutionerande roman Hertha, utgiven 1856. 1903 bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt,2 sedermera omfattande omkring 240 rösträttsföreningar i landet. Dessa »F. K. P. R.» fingo ett stort inflytande på många tusen kvinnors utveckling i samhällsanda och utövade en stor upplysningsverksamhet i samhällskunskap. De ha även i alla delar av landet ugjort värdefulla centra där en mängd dugande kvinnor uppfostrats för allehanda uppdrag i samhällets tjänst. Från »R. K. P. R.» har flertalet kvinnliga stadsfullmäktige i landet rekryterats. 1906 hölls nästa kongress i Köpenhamn. Den väckte store uppmärksamhet och bidrog genom sitt alltigenom vackra och värdiga förlopp till frågans första landvinning i Danmark, den kommunala rösträtten. På en festlig mottagning i rådhuset slogs de närvarande av häpnad och förtjusning när den frisinnade stadsrepresentanten i sitt hälsningstal uttalade den förhoppningen, att snart få se kvinnor bland stadens representanter i kommunens styrelse. Detta betraktades då som ett hägrande perspektiv i det avlägsna fjärran, men blev verklighet redan efter två år. Framryckningen i frågans läge påskyndades utan tvivel genom denna kongress, som gav herrar politici tillfälle att komma i kontakt med betydande representanter från många länder, som kunde vittna om, hur 1 Se Verdandis Småskrifter N:o 129. 2 Ordförande i denna ha varit fröken Anna Whitlock, d:r Lydia Wahlström, fröken Signe Berman och d:r Karolina Widerström. 26 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER reformen verkat där den var genomförd. Det imponerade på männen att sammanträffa med alla dessa framstående kvinnor från så många länder, och det övertygade dem om, vad en dansk sedan yttrade om rösträtt för kvinnor, att »den ulykke, den kan vi skam ikke undgaa». Och detta blev en god hjälp i striden, som dock varade ännu i 7 år, innan den politiska och fulla medborgarråtten tillerkåndes Danmarks kvinnor. Nästa kongress hölls i Amsterdam. Även den gjorde stor nytta i Holland och bland de många ländernas delegerade, vilka sammanslötos mer och mer i vänskap och samarbete. Genom kongresser och korrespondenser hade rösträttsorganisationerna utbytt erfarenheter och givit varandra impulser. Nya länder hade anslutit sig och man började känna sig solidarisk med hela världens kvinnor. Året därpå hölls en konferens i London och 1911 förlades I. W. S. A:s kongress till Stockholm. Var och en som deltagit i det svenska rösträttsarbetet vet, vilket oerhört uppsving rörelsen fick genom denna väl anordnade och lysande kongress. Arbetet lyftes med ens upp i ett högre plan både i de arbetandes och i allmänhetens uppfattning. De många medarbetande vunno större självtillit genom allt det erkännande, some kom kongressen till del i hundratals utländska tidningar och arbetsivern steg genom det myckna man hade erfarit från de stora, pulserande rösträttscentra i Amerika och England. Våra rösträttskvinnor tillvunno sig insikten om att de arbetade, inte blotte för det egna landets kvinnor, utan för alla kvinnor i världen. Detta verkade i hög grad livgivande och gav stegrad håg att bära bördorna och ökade tillfredsställelsen över varje vunnet framsteg, om än så litet. Och varje steg framåt rapporterades genast till alliansens tidning och spreds till alla länder. Samhörighetens känsla hade gripit de ledande och blev en underbar källa GENÉVEKONGRESSEN 1920 27 till kraft och glädje av omätligt värde. Man var ej längre en ensamt klingande ton i en avkrok av världen utan en ton i ett rikt ackord i en världssymfoni, en erfarenht, som förut varit alldeles oanad av många rösträttskvinnor i vårt land. En följd av den initativväckande kongressen torde även ha varit utgivandet av en svensk rösträttstidning,1 som gav far åt arbetet i hela landet och bidrog till en kraftig sammanhållning. Den sista kongressen före kriget hölls i Budapest 1913 under särdeles imponerande former. Ingen förstod, vilka fasans år som stundade och att det var sista gången man kunde mötas i oblandad glädje. Allt tydde på snar seger, och de delegerade återvände var till sitt med ljusa förhoppningar. Så kom kriget och kongresserna måste inställas. Endast I. W. S. A:s tidning Jus Suffragii, The international Woman Suffrage New utgiven i London, fortsatte sin sammanbindande verksamhet i absolut neutral anda och oberoende av kriget. Då tidningen liksom brev icke kunde få sändas direkt till de med England krigförande länderna, befordrades de via Schweiz och Danmark. Och some det var förbjudet att ta emot pengar från fiendeland, sändes tidningen gratis till alla forna prenumeranter. 10. Genèvekongressen 1920. Alliansens åttonde kongress skulle ha hållits i Berlin 1915 men hindraes av kriget.2 Först i juni 1920 kunde man åter samlas till kongress, denna gång i Genève, i det 1 »Rösträtt för kvinnor.» 2 Alliansen reprensenterades dock vid åtskilliga internationella konferenser under väntan på en kongress. 28 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER neutrala Schweiz, som varit tillflyktsorten för så många fredssträvande människor och sammankomster. Här räckte franska och tyska kvinnor varandra handen till försoning över den blodiga avgrund, som låg emellan dem, i allvarlig vilja att gemensamt återuppbygga en ny och bättre värld. Banden mellan samtliga länders rösträttskvinnor återknötos nu till heder för dessa kvinnor, ledda av mrs Catts kärleksfulla, förstående och kloka hand. Genèvekongressen blev ett ytterligare vittnesbörd om den internationella rösträttsalliansens höga ståndpunkt och om dess stora betydelse för internationellt samförstånd och samverkan. Kvinnor samlades från 38 länder, varibland sådana där blodet ännu icke upphört att flyta på slagfälten. Nitton av de till alliansen anslutna länderna sände delegerade. De livaktigaste kommo med »full delegation», d. v. s. 12 delegerade jämte suppleanter. Bland representerade länder voro så avlägset belägna som Kanada, Syd-Afrika, Sverige, Norge, Australien, Nya Zeeland, Argentina, Uruguay, Paraguay, Jamaika, Island, Ukraina, Armenien och Turkiet. Även från Asien kommo 5 indiska representanter, och några japanska. Den kinesiska delegationen blev försenad på vägen och hann ej fram i tid. Detsamma hände kvinnor från Egypten och Palestina. Från det muselmanska Bosnien infann sig även en kvinna och talade sina haremssystrars sak. Inom den internationella rösträttsalliansen har Sverige genom dugande representanter hävdat en jämbördig ställning med de stora länderna. Från och med kongressen i Köpenhamn 1906 har vårt land alltid infunnit sig med »full delegation», d. v. s. delegerade.1 Vid Genèvekongressen voro dock de tillåtna 12 suppleanterna ej full- 1 Varje delegerad har 1 röst. GENÈVEKONGRESSEN 1920 29 taliga på grund av besvärliga reseförhållanden. I kongressens styrelse har fröken Signe Bergman länge intagit en aktad plats och vid sin avsägelse efterträddes hon av fru Anna Wicksell, som varit ordförande i den kommitté, som har att granska, huruvida den organisation i ett land, som söker inträde i alliansen, uppfyller de erforderliga villkoren för inträde. Bland de intressantaste rapporterna vid kongressen var den från Palestina, där de zionistiska kvinnorna ha full rösträtt och fler representanter i nationalförsamlingen samt rösträttsföreningar över hela landet och i många kolonier. Däremot äro de arabiska och kristna kvinnorna efterblivna och till nära 100 % analfabeter,1 behandlade som slavar och lastdjur. En resning bland dem har emellertid börjat och de hämta mod hos sina judiska systrar, bland vilka endast 20 % äro analfabeter. Frammarschen i Asien. Redan 1912 gjorde mrs Catt en långvarig resa i Indien, Kina, Japan m. fl. länder för att studera kvinnornas förhållanden i denna världsdel och för att väcka eller höja deras frihetshåg och rösträttsintresse. Hon möttes överallt av förvånande stor sympati för saken bland frihetslängtande kvinnor. På många håll hade man redan begynt en kvinnorörelse, som bådade gott. Gryningen till rösträttsarbetets långa och heta dag var då t. ex i Kina tydligt skönjbar. Kontakten mellan asiatiska kvinnosakskvinnor och I. W. S. A. har allt sedan mrs Catts besök hållits obruten. Nu var det första gången som österns kvinnor deltogo i alliansens kongress. Och de hade goda meddelanden att göra om den organiserade rösträttsrörelsen i deras länder. De tyckas vara i god frigörelsefart och fyllda 1 Icke skriv och läskunniga. 30 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER av de bästa förhoppningar trots det Herkulesarbete, som förestår dem. Västerlandets lyckligare lottade kvinnor fingo vid Genèvekongressen starka impulser till ökad medkänsla med sina asiatiska systrars lidanden, om vilka de i Edith Picton-Turbervilles bok Kristus och kvinnorna erfarit häpnadsväckande meddelanden. Så ha t. ex. i Kina kvinnorna inte ens överallt kommit ifrån den ohyggliga seden att klämma ihop flickebarns fötter, så att de i hela livet ha svårt röra sig på sina vanskapade, snart sagt dubbelvikta fötter -- symbolen på deras inklämda själ. Och i Indien är man ännu ej kvitt de upprörande barnäktenskapen. Västerländska kvinnliga läkare ha ansökt hos regeringen om att äktenskapsåldern för indiskor måtte höjas åtminstone till 14 år! I Japan liksom även i Kina arbeta kvinnor och barn från åttaårsåldern i fabriker nätter och dagar med en arbetstid upp till tolv timmar och med usel avlöning. Nätterna ligga de sammanstuvade på golven i fabrikslokalerna med samma bädd för de olika skiften. Många tusen ta årligen skada till hälsan för hela livet efter blott 1 år i fabriksarbete. Under dylika förhållanden står det som en oavvislig plikt för alliansens medlemmar att göra vad de kunna för dessa arma kvinnor, bland vilka ett stort antal törsta efter upplysning och redan föra en beundransvärd kamp för att vinna en mänsklig tillvaro. Den kinesiska rapporten av madame Chu Chia-Hua var särdeles lovande. Den upplyste om att Kina har åtskilliga rösträttsföreningar, och organisationen är ansluten till I. W. S. A. Folkets flertal säges även vara för kvinnorösträttens snara införande. Det värdefullaste framsteget är dock, att kvinnorna allt mer söka kunskap, studera vid universitetet GENÈVEKONGRESSEN 1920 31 i Peking och i stort antal vid amerikanska och japanska universitet. Det märkligaste i rapporten var emellertid den däri uttalade allmänna opinionen om krig och krigsväsen såsom kvarlevor av ett barbari från en tid, som det kinesiska folket för länge sedan övervunnit. Familjens tillväxt och varje jordbits omsorgsfulla odlande är den grundval, på vilken folket bygger sin framtid. Rätt och inte våld är dess förnämsta ideal. I alliansens arbete för Nationernas Förbund och för fredstanken torde ett kraftigt stöd kunna påräknas bland kvinnor i Kina, där man som det framhålles i rapporten i alla tider har ringaktat krig -- även de segerrika -- såsom varande ett ont, emedan det »störde landets heliga ordning». »Hjältemod i krig har värderats långt mindre än visdom i statskonst», o. s. v. Madama Chu Chia-Hua säger, att nu måste alla kvinnor samarbeta för att besegra krig och imperialistiska tankar för alltid. Hon är fast övertygad om, att det nybildade Nationernas Förbund inte kan förverkliga sitt ändamål, en fredlig sammanlevnad mellan folken, utan kvinnornas speciella medverkan. Kongressens yttre anseende förhöjdes av att ett tjugutal regeringar, däribland Sveriges,1 sänt var sin kvinnliga representant. Denna aktningsfulla åtgärd, som vid ytligt betraktande kan tyckas vara blott en vacker gest, har dock en viss betydelse som uttryck för, att vederbörande regering är tidsenlig nog att sympatisera med denna den största och för kvinnornas utveckling och ställning viktigaste av alla kvinnorörelser. Ett sådant ståndpunktstagande inger aktning för det landets kulturnivå och verkar som exempel. Nationernas Förbunds sekreteriat hade även sänt sin representant. 1 Sveriges representant var fil. d:r Gulli Petrini. 32 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Samtliga kongressdeltagare torde ha haft mycket att lära på kongressen, ej minst angående svårigheterna för Asiens kvinnor. En i viss mån anmärkningsvärd händelse vid denna kongress var att en kvinna, Maude Royden för första gången inbjöds att predika i S:t Peters domkyrka från Calvins predikstol och att även engelska kyrkan tillät Edith Picton Tuberberill att predika. Det bör även observeras, att man från katolsk sida tog ett nytt steg, i det att de ecklesiastika myndigheterna i Westminster utsänt pater Hall att predika för kongressen i en särskild mässa i kyrkan Notre Dame, detta säkerligen till följe av att rösträttsrörelsen numera antagit stora dimensioner även i katolska länder. 11. Glädjeämnen. Vid alla föregående kongresser hade man varit glad, när man fått förkunna segern vunnen i 1-2 stater. Nu vid Genèvekongressen kunde man meddela, att 21 stater beviljat kvinnorna rösträtt under senaste 7 år och att Amerikas förenta stater stod i begrepp att göra detsamma.1 Segrarna i Europa hade kommit överraskande. Som med ett trollslag hade t. ex. Tyskland förvandlats till ett land, där kvinnor fått mer plats i det politiska livet än i något annat land i världen, medan de förut trots ihärdig kamp, inte hade lyckats att få ens kommunal rösträtt. I de tyska landsparlamenten hade nu suttit 155 kvinnor och i nationalförsamlingen 39 samt ej mindre än 1,400 i kommunalstyrelser. Ett förvånande livligt intresse för valen hade de tyska kvinnorna även visat, ty fastän de fingo rösträtt blott 8 veckor före valen, deltogo 70-90 % av alla röst- 1 Kvinnorna i U. S. A. fingo rösträtt 26 aug. 1920. GLÄDJEÄMNEN 33 berättigade kvinnor. En annan, lika oväntad och glädjande händelse var, att kvinnorösträtt införts i det första mohammedanska landet, nämligen Krim, där 83 % bland kvinnorna hade röstat. Fem kvinnor hade blivit insatta i parlamentet, och en bland dem t. o. m. utsetts till vicepresident. I Ukraina sutto 9 kvinnor i parlamentet och dessutom hade kvinnorna fått tillträde till statens tjänster med lika lön för lika arbete. I Österrike sutto 8 kvinnor i parlamentet och i Tjeckoslovakien 13. För övrigt hade kvinnor plats i parlamentet i en mängd länder. Ej mindre än sju kvinnliga parlamentsledamöter framlade sina erfarenheter ur det politiska livet, bland dem fröken Annie Furuhjelm från Finland och fru Elna Munch från Danmark. Sådant var ägnat att kasta en hoppets ljusglimt in i de eljest mörka framtidsutsikterna i den politiska världen. Ett annat glädjande faktum, som konstaterades var, att de till alliansen anslutna ländernas antal nu hade stigit till 30, mellan vilka den internationella förbindelsen i rösträttsarbetet flitigt underhålles. De senast anslutna länderna voro Grekland, Argentina, Uruguay, Cuba och Spanien. Ävenså upptogs de katolska kvinnornas rösträttsförening i England, en åtgärd som kan bli till gagn för de ännu rösträttslösa kvinnorna i alla de latinska länderna, bland vilka hittills endast Rumänien givit kvinnorna rösträtt. I alla europeiska länder, med undantag av Turkiet, finns nu rösträttsföreningar, eller där de på grund av erhållen rösträtt omdanats, föreningar med vidare program, men fortfarande anslutna till alliansen. Kvinnorna och freden. Det ljusaste minnet av Genèvekongressen var dock den positive fredsvilja, som behärskade de församlade och doku- 3. -- Verdandis småskrifter, 241. 34 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER menterades både i mrs Catts hälsningstal och i en av punkterna i den första resolution som antogs, vari alla kvinnor i världen uppkallas att använda all sin makt för att förhindra framtida krig och för att uppfostra barnen till ett större och sannare förstående av alla världens folk. I en annan resolution uppmanades kvinnorna i alla länder att rikta sin vilja, sin intelligens och sitt inflytande på utvecklingen av Nationernas Förbund på rättens och rättvisans grundval, och att på alla sätt bistå förbundet i arbetet för att stadfästa fred och god vilja i världen. De som makten hava skulle göra klokt i att ta fasta på den fredsvilja hos kvinnor, som kommer till synes i dessa pregnanta resolutioner av betydande kvinnoorganitioner. Den är värd mer uppmärksamhet än som hittills kommit den till del. En större lust på alla håll att tillförsäkra sig kvinnornas medhjälp i parlamentsarbetet såväl som i arbetet inom Nationernas Förbund skulle tyckas naturlig efter kriget, då nya krafter påtagligen äro av behovet påkallade, om världen skall kunna återuppbyggas i en ny och mer lyckliggörande form. Av gammal vana räknar man ej med, vad kvinnor tänka och mena om saker och ting, och lägger därför heller inte tillräckligt märke till beslut och uttalanden av de båda internationella kvinnliga jätteorganisationerna, som ha ledningen inom alla kvinnorörelser i hela världen. Dessas fredsvilja är djupt allvarlig och kunde, om den utnyttjades av dem, i vilkas händer makten ligger, bli själva hävstången i det fredsmaskineri man försöker att uppbygga genom Nationernas Förbund. Genom att sända var sin kvinnliga suppleant till Nationernas Förbunds första generalförsamlings möte ha emellertid Sverige, Norge och Danmark glädjande nog äran av att ha visat vägen till nyorientering i denna riktning. GLÄDJEÄMNEN 35 Det kan icke nekas att såväl International Council of Women som International Woman Suffrage Alliance de ge bästa löften om riktningen av kvinnornas insats för framtien. Kanske skall professor Benjamin Kidd rå rätt, när han kort före sin död profeterade.1 »Det är i kvinnan vi ha framtidens maktcentrum i civilisationen.» Han påpekar, att krig har nästan varit det enda mål som samhället som full helhet varit organiserat för i alla tider, riktat mot att kuva och övervinna andra folk. I hela världshistorien finns intet exemple på ett samhälle, som i sin helhet är organiserat med ideella mål. Enligt hans övertygelse blir just detta kvinnornas uppgift och verk under närmaste släktled. Även en annan vetenskapsman Alfred Russel Wallace skriver: »I en icke avlägsen framtid blir kvinnans plats mycket högre och mer betydelsefull, än hon eller någon annan någonsin fordrat för henne. Framtidens kvinna blir mänsklighetens förnyare.» Om dessa mäns förutsägelser en gång skulle besannas så ha de två största internationella kvinnoorganisationerna och deras båda överlägsna ledarinnors inflytande på kvinnorvärlden otvivelaktigt en ofantligt stor del häri. Mrs Catts tal. I mrs Catts hälsningstal till Genèvekongressen yttrar hon bl. a följande tänkvärda ord: »Guds ordning skall åter komma till världens slagna, olyckliga och lidande folk. Den skall komma, emedan den gudomliga evolutionslagen aldrig upphör att verka, och rasens öde evigt fortlöper utan upphåll. Så stora offer och så mycken sorg som kriget har kostat, kan världen ej ha uthärdat förgäves. Det måste helt visst bli ett konsekvent upplivande av de 1 I »Science of Power». 36 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER makter som föra framåt, och mitt under den nuvarande oordningen måste mäktiga krafter verka för att frambringa om än långsamt så dock säkert den ordning, som skall komma. Vi må tro vad vi vilja, ingen av oss vet klart, hurudan den ordning blir som skall inträda. Några fakta framträda med stor klarhet för världens rösträttskvinnor. Det första och största är, att kvinnornas politiska frigörelse slungades upp ur krigets kaos såsom ett ensamt berg vid världens skapelse. Kriget, som utan tvivel är den ursprungliga orsaken till kvinnornas förödmjukande uråldriga underkastelse runt om i världen, och som varit den sammansatta fienden till deras emancipation, det har nu i många länder räckt kvinnorna deras politiska frihet. Underliga, förvirrande faktum!» -- -- -- »Rösträtten har givits i många länder, där kvinnorna knappast arbetat för att erhålla den -- -- -- den har kommit som en biprodukt till revolutionen och ett erkännande av kvinnorna som en krigsmakt. I dessa länder har jämförelsevis ringa uppfostran till självstyrelse givits och en sådan propaganda år 1914 skulle ha betraktats som förräderi och straffats med landsförvisning eller till och med döden. Fastän alla dessa gamla stängsel äro kastade åt sidan i många länder -- -- -- är uppgiften ännu icke fullbordad ens i de länder, där kvinnorna ha arbetat hårdast, och där principen om demokratien längst varit obestridd. Så som jag ser världspolitiken ligger det enda möjliga hoppet om världens lycka, framgång och verkliga fred i den fullständiga demokratiseringen av all regeringar. Ingen demokratisering kan ske där kvinnorna uteslutas och ingen säker och sund demokrati kan finnas, som ej vilar på en uppfostrad och intelligent väljarkår. Det är heller inte tillräckligt att upprätta demokrati inom enskilda nationer -- demokratin måste utsträckas till världspolitiken. Den gamla militarismen måste bort och med den den gamla diplomatin med ALLIANSEN OCH FREDSARBETET 37 sina hemliga traktater, misstro och intriger. Intet förbund av nationer kan avskaffa krig, med mindre varje regering i världen är grundad på demokrati. Vi borde i våra hemland kraftigt stödja varje rörelse för folkuppfostran, uppmuntra varje företag, som förhjälper män och kvinnor att själva tänka, befordra varje strävan att uppehålla ärliga val -- och höga ideal inom partier och riksförsamlingar, ty demokratin vinner framgång när och var oberoende och intelligens äro störst.» Mrs Catts ståndpunkt i fredsfrågan är som synes så avancerad och så absolut fredsvänlig att hon inte kan distanseras av den aktivaste pacifist. Häri ligger en borgen för hela alliansens ledning och hållning i frågan. 12. Alliansen och fredsarbetet. Redan omedelbart före krigets utbrott intog alliansen en aktivt motspjärnande ställning till det hotande kriget och tillsände alla främmande sändebud i London ett manifest, vari det heter: »I detta fasans ögonblick, när Europas öde hänger på beslut, som kvinnor sakna makt att avgöra, kunna vi inte stå passiva, medan vi känna vårt ansvar som rasens mödrar. Fastän vi äro politiskt maktlösa, anropa vi regeringar och makter i våra många länder, att avvända den hotande, ojämförliga förödelsen -- -- -- att inte lämna oförsökt något medlings- eller skiljedomsmedel att bilägga de internationella tvistigheterna, som skulle kunna bidra till att avvärja, att halva den civiliserade världen blir översvämmad av blod.» Den 2 augusti anordnades ett kvinnomöte, där alliansens först vicepresident mrs Fawcett presiderade och en resolution efter samma linjer fattades. 38 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Vid krigets utbrott deltog alliansen i förening med andra kvinnoorganisationer i en hjälpkommitté för att bistå utländksa kvinnor, mest tyskor, vilka härbärgerades i engelska familjer. Slutligen eskorterades ett tusental unga flickor till deras hemlands gräns och försågos med pengar när så behövdes. När de eskorterande återkommo från Flushing och infunno sig på alliansens byrå för att avge rapport om de fasansfulla scener de hade bevittnat bland 80,000 flyktingar, som myllrade och irrade i det oförberedda Holland, då utförde den internationella hjälpkommittén ett rekordartat kraftprov i snabb handling genom att redan samma kväll utskeppa fyra stora järnvägsvagnar med födoämnen till Holland. Inom några veckor sändes även 700 lårar med kläder. I november 1914 bad den holländska rösträttsföreningen mrs Catt att sammankalla alliansen till kongress i ett neutralt lang 1915, eftersom den inte kunde äga rum i Berlin, men majoriteten av de anslutna länderna var emot ett så djärvt experiment. Samma alliansmedlemmar som understött det holländska förslaget bidrogo i stället till sammankallandet av en internationell kvinnokongress i Haag 1915, vilken hade till följd bildandet av den internationella organisationen för fred och frihet, varav även Sverige har en filial. Så fort vapenstilleståndet inträdde, tillfrågades alla länders rösträttsorganisationer, om de ville ha ett möte. Nu jakade majoriteten, men mötet blev av andra orsaker outförbart. Vid fredskonferensen i Paris 1919 hade emellertid en kvinnlig deputation från I. C. W. jämte rösträttskvinnor under anförande av lady Aberdeen, ett obestridligt inflytande på införandet i Nationernas Förbunds stadgar av paragrafen om politisk likställdhet mellan män och kvinnor, och att i fredsakten infördes kvinnors rätt att ALLIANSEN OCH FRESARBETET 39 delta i folkomröstningar samt att kvinnor skulle ha samma tillträde som män till alla befattningar i Nationernas Förbund, inklusive sekretariatet. Härmed öppnades möjligheten för kvinnor att med tiden få inflytande inom Nationernas Förbund. Rösträttsalliansens fredsvilja manifesterades i de med entusiasm antagna resolutionerna för principen om Nationernas Förbund och för uppkallande av hjälp för hungrande barn och för återhämtande av deporterade kvinnor i Mindre Asien m. m. I. W. S. A. har visat en ny utveckling i civilisationen genom Genèvekongressen där kvinnor av alla nationer togo första steget till förnyat internationellt samarbete. Utan att kunna glömma utståndna lidanden och utan att kunna enas i nationella känslor, voro de dock uppfyllda av samfälld god vilja, att gemensamt tjäna mänskligheten genom att bidra till att få till stånd en bättre och rättfärdigare internationell ordning. För att kunna utveckla alliansens verksamhet insamlades vid kongressen över 50,000 kronor, mestadels bland de offervilliga amerikanska medlemmarna. Alliansen känner i dessa olyckliga tider som sin oavvisliga plikt att ena kvinnorna i internationellt samförstånd inför det största av alla internationella problem -- att få krig utrotat ur världen. »Världen behöver kvinnorna så som aldrig förr, och den behöver disciplinerade, frimodiga rösträttskvinnor. Det finns ingen tid för vila eller pauserande», säger mrs Catt, »en sönderriven värld kallar oss framåt marsch.» Man beslöt att hålla nästa kongress i Paris 1922 så vida inte Frankrikes kvinnor dessförinnan fått rösträtt, i vilket fall man skulle antaga Rumänien inbjudan till Bukarest. 40 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER 13. Mrs Carrie Chapman Catt. Det har sitt intresse att ta kännedom om den person som utövar ett mäktigt inflytande över en världsorganisation av sådana dimensioner som rösträttsalliansen. När I. W. S. A. bildades lär Susan Anthony ha tvekat länge i valet mellan mrs Catt och rev. Anna Shaw som ordförande. Båda hade stora gåvor, båda hade ägnat sig helt åt rösträttsarbetet och båda voro villiga att .åta sig det maktpåliggande värvet. När Susan Anthony stannade vid mrs Catt valde hon säkert den rätta, ty hon har under de gångna 18 åren allmänt erkänts vara en idealisk ordförande och alltid omvalts med hänförelse. Säkert har ingen ett enda ögonblick önskat en annan preside för I. W. S. A. så opartisk, så lojal och absolut rättrådig har hon vid alla tillfällen varit och därtill skött klubban med verklig överlägsenhet. På samma gång är hon älskvärd, lika mot alla, och dock auktoritativt värdig. Hennes förmåga att förekomma eller bilägga tvister och att sammansvetsa även de mest heterogena element är så stor, att hon i dessa som i många andra avseenden verkar uppfostrande och upplyftande. De some komma i beröring med henne måste ovillkorligen ta förädlande intryck av hennes personlighet och hennes exempel. Liksom alla de amerikanska pioniärerna har hon ett rikt liv bakom sig. Hon föddes i Iowa, där hennes far Lucias Lane, var jordbrukare. Mödernesläkten Clinton hörde till de baptister som grundat staten på Rhode Island. Fädernesläkten var kolonister i Massachusett, innan den flyttade till Kannada. Mrs Catts farfar slog sig ner i S:t Lawrence New York, där han blev en banbrytande man. Hans son flyttade till Iowa där dottern växte upp i ett enkelt och gediget lanthem. Hon hade gott påbrå hos fadern i lugn och MRS CARRIE CHAPMAN CATT 41 klok betänksamhet, hos modern i snabbtänkthet och livlighet. Som barn erfor hon sitt första intryck av orättvisan i att kvinnan var utestängd från rösträtt. Det var vid ett stundande presidentval, som upptog allas tankar och samtal. När fadern steg upp i vagnen för att resa till valet frågade barnet, om inte mamma skulle följa med. Nej, hon fick inte rösta. Vid faderns återkomst ville barnet ha besked om orsaken till, att modern inte fick rösta. »Därför att kvinnor inte ha så mycket kunskaper», blev svaret. Men dottern invände, att nog hade mamma lika mycket kunskaper som deras dräng och han fick rösta. »Ja, men kvinnor ha ingen egendom», återtog fadern. Jo, Carrie visste en änka som ägde en gård. Nu voro faderns argument uttömda och Carrie lämnades att fundera vidare över problemet kvinnans politiska rösträtt, vilket längre fram i livet skulle uppta all hennes arbetskraft. Carrie Lane hade avgjord studiehåg, men fadern, som ogillade, att kvinnor ägnade sig åt lärda yrken, ville ej understöda denna lust. Carrie som hade seg energi, beslöt emellertid att själv skaffa sig medel till studier. Hon började undervisa i skolan och hade några år därefter sparat så mycket, att hon kunde börja sina studier vid högskolan. Under de fyra årens studietid kostade hon ej sin far mer än 100 dollars. Efter fullgjord examen kallades hon till en lärarinneplats vid högskolan i Mason City, Iowa. Hennes högsta önskan var dock att få studera juridik och hon hade just börjat dessa studier vid sidan av sitt skolarbete, då hon blev kallad att på förordnande sköta platsen som stadens skolinspektör, en utmärkelse, som aldrig förr tillfallit en kvinna. Hon ansåg sig på grund härav pliktig att motta den och skötte den i ett års tid för halva den lön, som betalats åt hennes 42 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER manliga företrädare. Men när man då erbjöd henne fast anställning vägrade hon att motta den med mindre hon fick samma lön som den manliga inspektören, vilket beviljades. Efter några år gifte hon sig med en ung journalist, Leo Chapman, men blev snart änka och försörjde sig med arbete i en industriell facktidning i San Francisko. Här fick hon tillfälle att sätta sig in i självörsörjande kvinnors trånga förhållanden och beslöt att söka göra vad hon kunde för att råda bot på de svårigheter, de hade att kämpa emot. Hon började hålla sociala föredrag, vilka snart gåvo henne stort anseende som talare. Hon blev en gång tillfrågad av en av de främsta rösträttskvinnorna, varför hon inte ägnade sina krafter åt rösträtten, som dock var medlet att genomföra de sociala reformer, som hon ansåg nödvändiga. Dessa ord gjorde så djupt intryck på henne att de faktiskt blevo anledningen till, att hon ägnade sitt återstående liv åt rösträtten. Inte ens hennes äktenskap med mr George Catt, en av hennes mest entusiastiske åhörare, fick bli ett hinder i den livsuppgift hon satt sig före. Härom voro makarna eniga. Mr Catt följde henne ofta på föredragsresorna och dessa voro många. Mrs Catt har hållit föredrag i Amerikas alla stater, i många europeiska och asiatiska länder och överallt har hon vunnit beundran och tacksamhet. Rösträtten var nära att förlora henne, då hon nedbröts av sorg över sin mans frånfälle, men det återupptagna arbetet för de mångas väl bragte henne åter i jämvikt till lycka för kvinnornas frigörelsesak. Hon har gjort sig älskad och ärad på grund av sin rena karaktär och sitt nobla väsen. Hennes inflytande har varit oberäkneligt stort och hennes förmåga att sammanhålla kvinnor från alla världens kanter har varit eminent. Under hennes spira växer den goda viljan, ambitio- KVINNLIGA NATIONALRÅD ANSLUTNA TILL I. C. W. 43 nen och solidaritetskänslan inom den systerkedja, som utgår från henne runt om jorden. Hon, liksom Susan Anthony och Anna Shaw, har verkat inspirerande på rösträttsrörelsen under detta århundrade i en grad some inte kan mätas. Vid det styrelsesammanträde som mrs Catt höll i London i november 1920 beslöts att utsända en förnyad uppmaning att understödja Nationernas Förbund, ty »med alla sina brister innesluter detta förbund dock det högsta ideal, som världen någonsin har framskapat». Mrs Catts och alliansens ståndpunkt delades av den tyska riksdagsmedlemmen som försäkrade, att all kvinnor nu stodo eniga i, att krig skall upphöra och att kvinnorna hädanefter måste bli världens samvete. Det är uppbyggligt och ansvarständande att beakta och begrunda den starka tro på kvinnorna och deras sammanslutning, som utstrålar från de båda erfarna och insiktsfulla världsförarna lady Aberdeen och mrs Catt. Deras uttalanden bära lärorikt bud till alla länder kvinnor och män, ett bud som är värt att lägga på minnet. 14. Kvinnliga nationalråd anslutna till I. C. W. Anslutet 1. Amerikas Förenta stater ..... 1893 2. Kanada ..... 1897 3. Tyskland ..... 1897 4. Sverige ..... 1898 5. Storbritannien och Irland ..... 1898 6. Danmark ..... 7. Nederländerna ..... 1899 8. Australien: Nya Syd Wales ..... 1899 Tasmanien ..... 1899 Victoria ..... 1903 Queensland ..... 1906 Väst-Australien ..... 1911 44 TVÅ INTERNATIONELLA KVINNOORGANISATIONER Anslutet 9. Italien..... 1900 10. Frankrike ..... 1901 11. Argentina ..... 1901 12. Schweiz .... 1903 13. Österrike ..... 1903 14. Ungern .... 1904 15. Norge ..... 1904 16. Belgien .... 1906 17. Grekland...... 1908 18. Bulgarien ..... 1911 19. Serbien ..... 1911 20. Finland ..... 1913 21. Syd-Afrika..... 1914 22. Portugal .... 1914 23. Nya Zeeland ..... 1920 24. Ryssland ..... 1920 25. Island .... 1920 26. Uruguay ...... 1920 27. Ukraina ..... 1920 28. Mexiko ...... 15. Länder anslutna till International Woman Suffrage Alliance, I. W. S. A. Amerikas Förenta stater. Argentina. Australien. Belgien. Bulgarien. Danmark. Finland. Frankrike. Galizien. Grekland. Island. Italien. Kanada. Kina. Nederländerna. Norge. Portugal. Rumänien. Ryssland. Schweiz. Serbien. Spanien. Storbritannien och Dominions. Sverige. Sydafrika. Tjeckoslovakien. Tyskland. Ungern. Uruguay. Österrike. INTERNATIONELL KVINNOORGANISATIONER 45 16. Internationella kvinnoorganisationer. International Council of Women. International Woman Suffrage Alliance. World's Young Women's Christian Association. Union of Jewish Women. International Association of Unions of Catholic Women. Union Internationale de Amies de la Jeune Fille. World's Women's Christian Temperance Union. International Council of Nurses. Ladies of the Maccabees of the World. General Federation of Women's Clubs. Action Sociale de la Femme. Women's Agricultural and Horticultural International Union. The Ling Association of Trained Teachers of Swedish Gymnastics. Internationaler Frauenbund für Vogelschutz. Abolition of the State regulation of Vice. International Working Womens Congress. International League for Peace and Freedom. International Federation of University Women. International Abolitionist Federation. Union Mondiale de la France. Union Internationale de Secours aux Enfants. Union Mondiale des Femmes Hongroises. 78. Om arbetarnas konsumtionsföreningar av G. H. v. Koch. 2:a uppl. 02 79. Några ord om Berzelius av prof. H. G. Söderbaum. 2:a uppl. 15. 80. Om stjärnornas natur av fil. dr N. V. E. Nordenmark. 2:a uppl. 10. 81. Olika slag av forplantning inom djurriket av L. A. Jägerskiöld. 2:a uppl. 08. 82. Om lapparna i Sverge av prof. K. B. Wiklund. 2:a uppl. 10. 83. Vad bör Pettersson kalla sig? En bok om släktnamn av K. Trotnig. 2:a uppl. 09. 84. Renlighet och frisk luft av prof. Hjalmar Ohrvall. 3:e uppl. 09. 85. Om skogsodling av G. v. Paykull. 86. Sagoskalden Hans Christian Andersen av H. Lindgren. 2:a uppl. 06. 87. Det svenska språket i Amerika av fil. dr Gustan Andreen. 88. Om fosterutvecklingen av prof. J. Aug. Hammar. I. 3:e uppl. 19. 89. Om fosterutvecklingen av prof. J. Aug. Hammar. II. 3:e uppl. 19. 90. Victor Hugo av Rich. Steffen. 2:a uppl. 20. 91. Ur bokens historia av H. Schück. 2:a uppl. 12. 92. Vår bokhandels barndom av H. Schück. 93. Författningsstriden i Finland av red. Valfrid Spångberg. 94. Människans inälvsmaskar av fll. dr. J. Erikson. 2:a översedda och tillökade uppl. 19. 95. Om individualitetens betydelse för det allmänna bästa av John Stuart Mill. 96. Fornskandinaviska upptäcktsfärder av Karl Ahlenius. 97. Ur de djurfångande växternas liv av lektor K. Starbäck. 98. Råd och anvisningar till Sverges insjöfiskare av dr C. Cederström. 99. Fredsrörelsen på 1890-talet av Anna B. Wicksell. 100. Adolf Hedin av V. Spångberg. 2:a uppl. 12. 101. Om vården av späda barn av stadsläk. R. v. Post. 4:e uppl. 18. 102. Om villkorlig dom av A. Rydin. 103. De engelska rösträttsreformerna av Gustaf Siösteen. 104. Träldomen i Norden av E. Sommarin. 2:a uppl. 14. 105. Var troops egna skyddsmedel mot bakterier av A. Stecksen 106. Gustaf Frödings skaldskap av doc. Ruben G:son Berg. 3:e uppl. 14. 107. Den svenska arbetareskyddslagstiftingen och yrkesinspektionen av jur. kand. G. Stjernstedt. 108. Anders Fryxell av J. Bergman. 109. Allianser mellan arbetare och arbetsgivare av prof. K. Wicksell. 110. Om folkbibliotek av A. Steenberg. 111. Bad är hälsa av dr R. v. Post. 2:a uppl. 08. 112. Runeberg av prof. O. Sylwan. 2:a uppl. 12. 113. Rättigheter och skyldigheter gentemot statskyrkan av juris kand. Georg Stjernstedt. 2:a uppl. 07. 114. Striden om den danska statsförfattningen 1866--1901 av P. Munch. 115. Ryggradsdjurens närmaste förfader av fil. lic. L. G. Andersson. 116. Handledning vid elementära dissek- tioner. I. Däggdjuren av prof. J. Aug. Hammar. 2:a uppl. 11. 117. Råd och anvisningar beträffande hön- sens skötsel av Joh. Byman. 2:a uppl. 17. 118. De veneriska sjukdomarnas betydelse av prof. E. Welander. 2:a uppl. 07. 119. Åkerjorden av A. G. Kellgren. 120. Om læsning av Georg Brandes. 2:a uppl. 09. 121. Om anstaltsvård av sinnessjuka av prof. Frey Svenson. 122. Ett modernt renhållningssystem av dr R. v. Post. Med 22 flg. 123. Regeringsformen av C. G. Bergman. 124. Skråtvånget av E. Sommarin. 125. Det skönas problem av Rich. Bergh. 2:a uppl. 09. 126. De i Sverge i stort odlade kulturväxterna av A. G. Kellgren 127. Kort översikt av vårt livförsäkringsväsende av S. v. Sneidern. 128. De smittosamma sjukdomarna och hemmen. I. Av dr R. v. Post. 2:a uppl. 15. 129. Socialiststaten och nutidssamhället av prof. Knut Wicksell. 2:a uppl. 13. 130. Handledning vid elementära dissektioner. Il. Fåglarna av prof. J. Aug. Hammar. 2:a uppl 15. 131. Ett hem, dess bygggnad och inredning av arkitekt R. Östberg. 4:e uppl. 13. 132. De smittosamma sjukdomarna och hemmen. Il. Av dr R. v. Post. 2:a uppl. 15. 133. Språkforskningens strid mot gällande dogm av H. Almkvist. 134. Nordisk folktro och fornnordisk reli- gion av prof. H. Schück. 2:a uppl. 11. 135. Carl Larsson av G. Nordensvan. 2:a uppl. 08. 136. Bruno L(?)ljefors av Tor Hedberg. 2:a uppl. 08. 137. Anders Zorn av Tor Hedberg. 2:a uppl. 08. 138. Naturminnesmärken och naturskydd av prof. Rutger Sernander. 139. Tänderna och deras vård av tandläkare Alb. Lenhardtson. 2:a uppl. 09. 140. Henrik Ibsen av T. Fogelqvist. 2:a uppl. 14. 141. Om rudimentära organ hos människan som bevis för hennes ursprung av prof. Hj. Öhrvall. 2:a uppl. 11. 142. Första kammaren i Sverge och andra länder av redaktör V. Spångberg. 143. Det internationella hjälpsråksproble- met av fil. dr H.B. Goodwin. 144. Kommunal rösträtt i Sverge av fil. kand. E. J:son Thulin. 2:a uppl. 08. 145. Kommunal rösträtt i utlandet av fil. kand. E. J:son Thulin. 146. Våra vanligaste främmande ord med uttal och förklaring av doc. O. Östergren. 4:3 omarb. o. ökade uppl. Dubbelhäfte. 14. 147. Om lösningar. Ett kapitel ur den moderna kemien av G. Starek. 2:a uppl. 17. 148. Kristendom och moral av. prof. Edv. Westermarck. 2:a uppl. 13. 149. Religion och magi av prof. Edv. Wester- marck. 2:a uppl. 20. 150. Jordeformen av Sven Brisman. 151. Vattnet av fil. kand. H. Sandqvist. 152. Massornas själsliv och andlig smitta av prof. B. Gadelius. 2:a uppl. 12. 153. Om besatthet och talande med tunge- mål av prof. B. Gadelius. 2:a uppl. 12. 154. Sinnessjuka och sinnessjukvård av prof. B. Gadelius. 155. Förbrytaren och samhället av prof. B. Gadelius. 156. De gammaltestamentliga böckernas tillkomst av prof. H. Schück. 2:a uppl. 13. 157. Den israelitiska litteraturens utveck- ling av prof. H. Schück 2:a uppl. 20. 158. Telegrafering utan tråd av civilingenjör Max Grenander. 2:a uppl. 12. 159. Kyrkan och prästen enligt Sverges tidigaste lagar av fil. dr Arnold Bratt. 160. Jesu liknelser av doc. Sven Lönborg. 161. Paulus av doc. Sven Lönborg. 162. Fredsrörelsen och kulturen av E. Key. 163. Spräk i spräket av Gustaf Cederschöld. Il. Stilgranskning. 3:e uppl. 20. 164. S.A. Andrée. En levnadsteckning. 166. Charles Darwin av lektor Gottfrid Adlers. 2:a uppl. 09. 167. Om kycklingens utveckling i ägget av prof. J. Aug. Hammar. 168. Flygmaskinen av T. Ångström. I. 169. Flygmaskinen av T. Ångström. II. 170. Läran om befolkningen av prof. Knut Wieksell. 171. Michelangelo Buonarrotti av L. Lundh. 172. Om hembygdsforskning av folkskollärare N. Edberg. 173. William Shakespeare av prof. Erik Björkman. 2:a uppl. 19. 174. Bibel och Babel av doc. David W. Myhrman. 175. Ur grävsteklarnas liv av lektor Gottfrid Adlers. 176. Instinkt och förståndshandlingarbland grävsteklar av lektor Gottfrid Adlers. 177. Huru länge har kvinnan ketraktats som mannens egendom av riksantikvarien Oscar Montelius. I. Åktenskap genom rov; åktenskap genom köp. 178. Huru länge har kvinnan betraktats som mannens egendom av riksantikvarien Oscar Montelius. II. Åktenskap genom gåva; kvinnans nuvarande ställning. 179. Till Gustaf Frödings minne ac Torsten Fogelqvist. 180. 1809 års revolution av prof. Nils Edén. I. Revolutionens förhistoria. 181. 1809 års revolution av prof. Nils. Edén. II. Gustav IV Adolfs avsättning. 182. August Bebel. En biografisk studie av H. von Gerlach. 183. Tusen nätter och en natt eller Den von Gerlach. 184. Hedvig Charlotta Nordenflycht av Ingve Östergren. 185. De vijtigaste knutarna. En handledning för sjöfolk flskare, scouter m. fl. av Hj. Öhrvall. 186. Charles Dickens av Ida B. Goodwin. 187. Våra vanligaste folkvisor av fil. lic. Sixten Belfrage. 188. Fredrika Bremer av fil. lie. Sverker Kk. 189. Verner v. Heidenstam amv Göran Lindblad. 190. Adalen o. Norrlandsfrågan av O. Bucht. 191. Norrländskt skogsliv av Otto Bucht. I. 192. Norrländskt skogsliv av Otto Bucht. II. 193. Svensk enighet. Tal av Henrik Schüok. 194. Beethoven av Karl-Erik Forsslund. 195. Mozart av Karl-Erik Forsslund. 196. Det offentliga talandets konst av Odal Ottelin. I. Innehåll och form. 3:e uppl. 20. 197. Det offentliga talandets konst av Odal Ottelin. II. Talaren och auditoriet. 3:e uppl. 20. 198. Ernst Ahlgren av Mathias Feuk. 199. Svensk nationalitet i Finland av rektor Eirik Hornborg. 200. Om det svenska rikets uppkomst av prof. Otto von Friesen. 201. Marcus Aurelius och hans tid av prof. Einar Löfstedt. 202. Om dövstumhet och dövstumundervisning av dövstumlär. I .M. Ingvarsson. 203. Den kommunala rösträtten av fil. dr David Bergström. 204. Ärftligheten och dess lagar av Ejnar Malmberg. 205. Om realism och idealism av Friedrich van Schiller. Inledning och övers. av Johan Nordström. 206. Erasmus av Rotterdam. En studie av N. Bergius. 207. Den nytestamentliga textens ursprungliga form av prof. Ivar A. Heikel. 208. Hellenisk utvandring i forntid och nutid av prof. Sam Wide. 209. Om konkurs av juris kand. V. Östsrgren. 210. Platons livssyn av N. Bergius. 211. Minnesord över Karl Staaff av advokat B. E. Drakenberg. 212. Tal vid minnesstoden över Ernest Renan av Anatole France. Övers. av bibl. Hj. Lundgren. 213. Ballonger och luftskepp av Tord K. Ångström. 214. Reformation och renåssans av prof. H. Schück. 215. Den folkliga föreläsningen. I. Mål och medel av lektor Odal Ottelin. 216. Den folkliga föreläasningen. II. Form och utförande av lektor Odal Ottelin. 217. Två föregångskvinnor i kriget mot kriget av Ellen Key. 218. Aftilighetsforskningens resultat tillämpade på människan av fil. dr H. Federley. 219. Lord Byrons liv och diktning av prof. Erik Björkman. 220. Den svenska olycksfallsförsäkringen enl. lagen d. 17 juni 1916 av jur. o. fil. kand. Tage Östergren. 221. Dopet och nattvarden av lektor H.Petrini. 222. Författningsfrågan och valproblem i dansk belysning av red. Einar Rosenborg. 223. Siffror, som tala sanning och - ljuga av seminarielektor Gösta Setterberg. 224. Landsbygdens elektrifiering av agronom Alvin Eison Norrgård. 225. Det ekonomiska förhållandet mellan äkta makar av e. o. hovrättsnotarie Y. Östergren. I. Äktenskap ingångna före 1921. 226. Himmelens mekanik av Conrad Lönnqvist. 227. Om nyttan av religion av J. Stuart Mill. 228. Kvinnorösträttens historia i främmande länder i kortaste sammandrag av Ann Margret Holmgren. 229. Kvinnorösträttens historia i de nordiska länderna i kortaste sammandrag av Ann Margret Holmgren. 230. Susan B. Anthony. Amerikas grand old woman av Ann Margret Holmgren. 231. Kvinnornas del i moralens utveckling av Ellen Key. I. Återblick. 232. Kvinnornas del i moralens utveckling av Ellen Key. II. Framtidsblick. 233. Magin, den primitiva människans naturvetenskap. En psykologiskt religionshistorik studie av Henrik Petrini. 234. Han människan fri vilja? av G. Setterberg. 235. Den fysiologiska döden och dess betydelse för livet av Hjalmar Öhrsall. Skrifterna redigeras av en av Studentföreningen Verdandi årligen vald Småskriftskommitté, bestående av fem medlemmar. Under 1920 utgöres kommittén av: Anten Blanck, docent, Uppsala, Tersten Fogelqvist, redaktör, Stockholm, Otto v. Friesen, professor, Uppsala, Rutger Sernander, professor, Uppsala och Hj. Öhrvall, professor, Uppsala (redaktör). Återförsäljare erhälla goda villkor och antagas, även på obetydliga platser, om anhållan därom göres hos Verdandis Småskriftskommitté, Stockholm. Verdandis småskrifter säljas i alla boklådor. Resolution adopted at London Convention, April 26th to May 1st inclusion, 1909. CONSTITUTION ARTICLE I. Name. The name of this Federation shall be International Woman Suffrage Alliance. ARTICLE II. Object. The object of this Alliance shall be to secure enfranchisement for the women of all nations, and the unite the friends of Woman Suffrage throughout the world in organised co-operation and fraternal helpfulness. ARTICLE III. Members. Sec. 1. One National Woman Suffrage Association, or one Federation of National Woman Suffrage Associations, in a country possessing the authority to enfranchise its own women, may become Auxiliary to the Alliance and thus secure representation by 12 delegates in all International Meetings. Each Auxiliary National Association having 2,500 member or under shall pay £1 annually to the Alliance, and each Association within a National Federation shall pay at the rate of a National Auxiliary. National Auxiliaries having more than 2,500 members shall pay £2 annually to secure the same representation. Sec. 2. To gain admission into the Alliance applicants from countries already affiliated must be National Associations which possess the following qualifications: (a) They must make the demand for the enfranchisement of women their sole object, except where local circumstances prevent such organisation, or where woman suffrage already is granted. (b) They must either have local branches, or admit individual members all over the country. (c) They must have a membership of at least two- thirds of the number of the original Auxiliary at the time the application is made. (d) They must differ from the original Auxiliary in politics, religion, or the sex of their members, or in important distinctions of constitution or tactics. Sec. 3. If two or more National Woman Suffrage Associations in the same country desire to become affiliated with the Alliance, they shall apply for affiliation to the Committee on Admissions, which shall test the applications and decide upon the. If they comply with the regulations for Auxiliaries, this committee shall notify the existing National Society (or Societies) of the application with a view to joint representation in the Alliance by means of a National Federation for International purposes. If after notification by the Committee on Admissions, the original Society (or Societies) shall fail to form a National Federation, the Executive Board of the Alliance, after having tested their reasons, shall, if necessary, at once call a meeting of the Societies in question, and any Society which shall fail to respond to this call shall not be affiliated with the Alliance. The number of delegates to the Alliance shall be divided among the associations composing a National Federation in proportion to their membership ; such membership to be reckoned on the basis of individual annual contributions paid directly or indirectly into the central funds of their National Society. Sec. 4. In any country where no National Woman Suffrage Association has yet been formed, but where local Woman Suffrage Associations exist which give evidence of their intention to form a National Woman Suffrage Association, such Associations may elect a temporary National Committee which may become Auxiliary to the Alliance by payment of twelve shillings and sixpence to the Alliance and shall be entitled to two voting delegates in all International Meetings. Sec. 5. In any country where no Woman Suffrage organisation exists a Committee of not less than ten persons which has been formed to further the cause of Woman Suffrage in that country, and which gives evidence of its intention to form a National Woman Suffrage Association, may become Auxiliary to the Alliance by the payment of ten shillings annually, and shall be entitled to one voting delegate in all International Meetings. Sec. 6. In countries where women possess equal suffrage with men, and where no Woman Suffrage Societies exist, a non-partisan committee may be formed, consisting of delegates from organisations for the advancement and protection of the political and civil rights of women, and such a committee may become Auxiliary to the Alliance by the payment of annual dues, at the rate of a regular Auxiliary, and shall be entitled to the same number of voting delegates. Sec. 7. International Presidents who have served one full term of office shall be Honorary Members of the Alliance and shall be entitled to all the rights of regular delegates. Sec. 8. Any person may become an Honorary Associate Member of the Alliance by the payment into the International Treasury of One Pound annually and shall be entitled to all the privileges of regular delegates in all International Meetings except the rights to make motions and the right to vote. Honorary Associates must have becomes members at least three months before an International Meeting to be entitled to the privileges of membership at that meeting. ARTICLE IV. Conventions. Sec. 1. The Alliance shall hold a quadrennial convention for the election of officers and the transaction of business, which shall be combined with public meetings for propaganda. If so desired, the programme for the latter shall be arranged by the Auxiliary of the country in which the convention is held. Sec. 2. Executive Sessions may be held in the interim of the Quadrennial Conventions. ARTICLE V. Officers. Sec. 1. The officers of the Alliance shall be a President, two Vice-Presidents-at-large, three Secretaries and a Treasurer. Sec. 2. The Presidents of National Auxiliaries shall be ex-officio Vice-Presidents. ARTICLE VI. Executive Board. Sec. 1. The seven elected officers shall constitute an Executive Board authorised to conduct the business of the Alliance in the interim of Conventions. Sec. 2. The Executive Board shall appoint a Committee on Admissions for the Quadrennial period which shall consist of the President of the Alliance and two members. ARTICLE VII. Finance. Sec. 1. The fiscal year of the Alliance shall close on December 31. Sec. 2. In addition to the regular report the Treasurer shall present at each International Meeting a statement of the finances of the Alliance from January 1 to the close of the month prior to such Meeting. Sec. 3. The Treasurer of the Alliance shall be ex-officio member of the Credentials Committee. ARTICLE VIII. Election of Officers. Sec. 1. The officers of this Alliance shall be elected at the regular quadrennial Convention. They shall be nominated by an informal ballot. The three persons receiving the highest number of votes for any office shall be considered the nominees, and the election shall be decided by a formal ballot. Sec. 2. The term of the officers shall expire at the end of the last session of the quadrennial Convention, and the term of the newly elected officers shall commence immediately after its adjournment. Sec. 3. In case death or resignation shall create a vacancy upon the Executive Board, the new appointment shall be made by the National Auxiliary of which the former officer was a member. If this is not done within six months, the executive Board shall fill the vacancy. Sec. 4. The persons entitled to vote at the Quadrennial Convention of the Alliance shall be the seven elected Officers, the International Ex-Presidents and the regular delegates from Auxiliaries and National Committees. In the election of Officers the delegates present from each nation shall cast the full vote to which that nation is entitled. The votes shall be taken in the same way upon any other questions, whenever by majority vote the delegates request it; in all other cases each delegate shall have one vote. Sec. 5. Any Auxiliary whose dues are unpaid one month previous to the opening of a Convention shall lose its vote in the Convention. ARTICLE IX. Amendment of Constitution. The Constitution may be amended by a two-thirds vote at any regular Quadrennial Convention, notice of the proposed amendment having been given to the President six months, and to the ex-officio Vice-Presidents three months before the Convention. In the event of failure to comply with these conditions the amendment may be considered, three days' notice having been given the Convention. BY-LAW. The International Woman Suffrage Alliance by mutual consent of its auxiliaries, stands pledged to observe absolute neutrality on all questions that are strictly national; to respect the independence of each affiliated association, and to leave it entirely free to act on all matters within its own country. Transcribed and reviewed by contributors participating in the By The People project at crowd.loc.gov.